Bloggar i stilla veckan: Helig

Ordet helig betyder ”avskild”, ”annorlunda” och ”tung”. Betydelsen ”tung” kommer av tröskningssituationen när man kastade upp säden i vinden och de lätta agnarna flög iväg, medan den värdefulla säden ramlade ner igen och kunde tas till vara, rensad från de värdelösa agnarna. I den meningen kunde man säga att betydelsen ”tung” innebär att den som är helig är alltigenom ”äkta”.

Ordet ”helig” säger oss att Gud är den helt annorlunde i förhållande till oss människor. Han är den fullständigt syndfrie och rene, avskild från allt syndigt och orent. Gud kan, per definition, inte synda och göra något fel. Helt enkelt för att han är alltings ursprung och källa och den som därför definierar vad som är heligt och rätt. Guds helighet uppenbarar sig också på det viset att inget syndigt eller orent kan bestå inför honom. Detta uttrycks, ur människans synvinkel, med orden att ”ingen kan se Gud och leva”. Guds helighet är som en förtärande eld. En eld inför vilken allt som är fläckat av synden kommer att förtäras och tillintetgöras.

Människan efter syndafallet är allt annat än helig. Hon är en syndare som inte vill, och inte ens kan, göra och hålla det som Gud vill och det han har förklarat vara rätt och sant. Kontrasten mellan Guds helighet och människans syndfullhet kommer till synes när Gud och människa möts, och när Guds vilja och människans - och människors - vilja ställs bredvid varandra. Gud vill alltid det som är rätt och sant, människan kan, i sina bästa stunder, prestera en vilja att göra det hon tror vara rätt. Människans synd påverkar dock så gott som alltid hennes förmåga att se och förstå vad som är rätt och sant och verkar därför att hon får en förvrängd syn på sig själv, Gud, hans vilja och på sin omgivning. Själviskheten och sökandet av den egna fördelen kommer alltid att göra att människan i sig själv är blind för Guds goda vilja och hans syn på vad som är rätt och sant.

Guds helighet och människans syndfullhet omöjliggör den gemenskap mellan Gud och människa som Gud ville när han skapade oss människor. Detta för att människan, i sig själv, helt enkelt inte kan bestå inför den Helige. Detta var därför något som Gud ville, och behövde, åtgärda, och hela historien handlar om hur Gud har överbyggt denna klyfta mellan sig själv och oss människor.