Bloggar i stilla veckan: Nåden

Guds nåd är det centrala begreppet i den kristna tron. Guds nåd handlar, i likhet med Guds kärlek, inte endast om vad Gud har gjort och vad han gör, utan om vem han är. Nåden och barmhärtigheten flödar fram ur Guds person, ur hans natur. Allt Guds handlande med oss människor, ja med hela mänskligheten, ska därför ses ur nådens synvinkel. Eller rättare sagt: Allt som Gud gör med oss människor gör han för att han är en nådig och barmhärtig Gud. Vi kunde säga att nåden motiverar allt hans handlande med oss människor.

Av nåd skapade Gud världen och oss människor . I nåd valde han ut ett av jordens alla folk till sitt egendomsfolk. Av nåd bevarade han detta folk från att sugas upp och tuggas sönder av den synd, orenhet och gudsfientlighet som fanns runt omkring det – och även inne i detta utvalda folk. Av nåd blev han själv född in i detta folk som ett litet barn för att leva ett heligt och syndfritt liv. Av nåd gick han, som den ende rättfärdige och helige, in under mänsklighetens samlade syndaskuld och bar denna upp till korset och sonade all denna syndamängd. Av nåd uppstod han, som den förste, till ett helt nytt liv. Av nåd for han tillbaka till Fadern och sände därifrån sin helige Ande för att skapa och breda ut tron på Jesu försoningsgärning bland människorna på jorden. Av nåd grundade han sin kyrka på jorden, och av nåd har evangeliet om syndernas förlåtelse fått sprida sig över hela jorden oss människor till frälsning. Av nåd kommer Jesus en dag att återvända för att döma både de som då lever och de som är döda. Av nåd kommer alla som vill att få gå in i Guds härlighet och tillbringa evigheten tillsammans med honom.

Vi människor kan inte egentligen inte alls förstå detta med Guds nåd. Detta för att nåden helt enkelt är fullkomligt förnuftsvidrig. Det att Gud inte ger oss det vi har förtjänat, utan det han har förtjänat åt oss – det är något som vi människor inte alls kan begripa oss på. Ja, det är så galet att vi kan tycka att det t.o.m. är fullkomligt orättvist. När Jesus introducerar nåden som förhållningssätt visar han samtidigt, i liknelsen om arbetarna som jobbade olika länge men alla fick samma lön - alltså den denar som var utlovad – hur vi människor reagerar inför detta. De som hade jobbat hela dagen i det varma solskenet började protestera mot att de som bara hade jobbat en timme fick samma lön som de fick. Ändå fick de inte mindre än vad de hade blivit lovade, det var bara det att de andra fick sin lön av nåd, och då blev det, ansåg de, fel. För så här fungerar det nämligen inte bland oss människor.

När människor får styra och ställa får vi, i bästa fall, vad vi har förtjänat. Absolut inget mera, men ofta bra mycket mindre. Därför klarar vi helt enkelt inte av att förstå detta med Guds nåd. Än mindre skulle vi ha klarat av att själva komma på en sådan tanke att Gud av nåd ger oss allt det vi behöver och innerst inne längtar efter. När människan själv har försökt tänka ut hur detta kunde tänkas fungera har hon alltid kommit fram till att människan ska göra än det ena, än det andra för att förtjäna Guds välvilja. Därför handlar alla världens religioner om vad människan ska göra: Gärningar, offer och olika gåvor för att blidka den gud man har skapat åt sig själv. Den kristna tron är här det stora och lysande undantaget. Den handlar inte om vad människan ska göra, utan den handlar om vad Gud har gjort. Av nåd.

Ser du den oerhörda skillnaden?