fredag 4 april 2014

Om skilsmässor, barn och hedonism


Ibland kan man få läsa bra saker på ÖT. (Österbottens tidning) Igår fick Befolkningsförbundets forskningsprofessor (är inte det en tautologi?) Anna Rotkirch komma till tals. Hon säger bland annat att ”Utifrån barnets bästa kan familjekonstellationerna rangordnas så här: Det allra bästa för ett barn är att växa upp i en kärnfamilj, med båda sina ursprungliga föräldrar. Det näst bästa är att växa upp med den ensamstående mamman och på tredje plats kommer nyfamiljen. Det här låter ju ganska hårt, men baserar sig på mängder av forskning. Nyfamiljen kan i många fall vara bra för föräldern men är det sällan för barnet.”

Det var ord och inga visor! Anna Rotkirch verkar inte vara rädd att sticka ut huvudet. Det hon säger är givetvis något som alla vet, åtminstone innerst inne, men något vi så oerhört gärna förnekar i vårt hedonistiskt präglade samhälle. Barnen mår bäst i kärnfamiljen. Det är verkligheten, men verkligheten är också att kärnfamiljen är en utrotningshotad sak idag. Med oerhört stora och allvarliga följder för barnen. Hur stora vet vi kanske ännu inte, men när barnen lider kommer också samhället att lida. Mera i framtiden än idag eftersom största delen av dagens vuxna ändå har vuxit upp i en kärnfamilj – vilket inte kommer att vara fallet om redan, låt oss säga, 30 år.

ÖT garderar sig ändå genom att kasta in en brasklapp: ”Boken (alltså en bok av Anna Rotkirch) innehåller en del eldfängt material också. Hon skriver bland annat om att kärnfamiljen är bäst för ett barn att växa upp i och att en skilsmässa alltid skapar någon form av problem för ett barn. Med tanke på det stora antalet skilsmässor i vårt samhälle är det här forskning som säkert många har åsikter om.” Jag förstår artikelskribenten. Det är säkrast att ha ryggen åtminstone någorlunda fri när man skriver en text om detta ämne. Men vad har åsikter med forskning att göra? Vederhäftig forskning är en sak, åsikter något helt annat! Visst får man ha åsikter, men borde man inte åtminstone i viss mån och i ärlighetens namn korrigera sina åsikter enligt vad forskningen visar? Nå, kanske inte i denna fråga. Njutningen går ju, som bekant, alltid först i ett hedonistiskt samhälle. Sanningen är underordnad ”självförverkligandet”. Om sanningen på något sätt skulle, som här sker, hota njutningen och det inbillade självförverkligandet måste sanningen alltid undertryckas. Även om det är barnen som får stå för notan.


Korrigering 5/4 kl 06:54. Hon heter Anna Rotkirch och inte Maria. Jag beklagar missen! 

27 kommentarer:

  1. Det som du håller på med är väl bara en enda stor åsikt, religionen och bibeln tänker jag på då. Vad är du för en man att komma och säga att man bör korrigera sina åsikter enligt forskningen. Kappvändare och ser vad man vill se är nog även du. Ha en fortsatt trevlig dag! /Hans

    SvaraRadera
  2. Jag ser inget fel i det att man korrigerar sin åsikt enligt forskningsresultat, dock kräver det nog oftast mer än en bok och en forskare förrän man ändrar åsikt, men det är ju från fall till fall beroende lite på vad det gäller. Dock kan jag inte låta bli att le åt din rad:

    "Men vad har åsikter med forskning att göra? Vederhäftig forskning är en sak, åsikter något helt annat! Visst får man ha åsikter, men borde man inte åtminstone i viss mån och i ärlighetens namn korrigera sina åsikter enligt vad forskningen visar?"

    Är du inte lite fel person att skriva detta eller var det meningen som ett aprilskämt, 1:a april tycks fortsätta dag efter dag....

    Men om vi bortser från allt annat i ditt inlägg så är du verkligen inne på något där med att sanningen är underordnad "självförverkligandet" och framförallt det inbillade sjävlförverkligandet, jag vill påstå att religion är en del av detta inbillade självförverkligandet, självcentrerat som det är så utgår man ofta från att man ser på omvärlden endast med ett perspektiv, sitt eget, allt annat är fel, falskt, synd, vad man nu vill kalla det.

    Sanningen vinner alltid, om det så skall leda till mänsklighetens förintelse. Livet tar inte slut bara för att vi dör bort, kosmos lever vidare sitt eget liv fastän inte du och jag är medveten om det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, Markus, absolut inget aprilskämt! Märk mycket väl ordet "vederhäftig" i min text. Det är nämligen stor skillnad på vederhäftig forskning och filosofi uppklädd i vetenskapens kläder där empirin mer eller mindre med våld tvingas underordna sig, och inordna sig, i de på förhand uppställda, på filosofin byggda, ramarna. Sådan forskning är INTE vederhäftig.

      Du missar sedan ordentligt när du skriver om självförverkligandet och religionen. (Speciellt om och när du syftar på den kristna tron.) Den kristna tron handlar inte om att jaget ska förverkligas, utan faktiskt om att jaget ska dö för vi sedan ska kunna leva det nya livet i Kristus. Detta är så långt från något "självförverkligande" man kan komma.

      Radera
  3. Kristian, huvudet på spiken ;) gillar stort din åsikt!

    "Men vad har åsikter med forskning att göra? Vederhäftig forskning är en sak, åsikter något helt annat! Visst får man ha åsikter, men borde man inte åtminstone i viss mån och i ärlighetens namn korrigera sina åsikter enligt vad forskningen visar?"

    Vi börjar ha samma åsikter om forskning och vetenskap :)

    Eflop

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eflop. Nej, det börjar vi inte. Även du ska, liksom jag skrev i min kommentar åt Markus, mycket noggrant notera ordet "vederhäftig" i min text.

      Radera
  4. "Varför bygger du Noa en båt/som en galning du bär ju dig åt/bygga båten på land långt från närmaste strand/ingen av oss kan dig ju förstå....
    JO, se HERREN har talat och sagt/ att Han snart ville visa sin makt/ Tvivlar du eller tror/ på dig själv det beror om i eldsjön du hamnar en dag
    Och en dag höres anskriets Ljud/ se jag sänt eder med Skriftens män bud/ Nu är Ångern för sen/ nu får Hin lida pin och alla som med Honom smädat och smett/
    KRISTIAN. Vi vet att den forskning som inte är politiskt korrekt oftat tystas ned.
    De som här smädar dig Har inte den Kunskap som Du och vi och Noa har fastän endel forskning bevisat det. Men ofta har den avfallna samhällsrösten dränkt den rösten. Den vaket iakttagande förnuftets sanningsröst som finns i en del empirisk forskning. Hälsningar från en ulrik som har fått Nåd att ångra "allt som var och blev synd i mitt liv" Gud är God och jag är svag+
    Äran till Den Heliga skrifts Jesu Sanningar och Han ärar dem som lider för Sanningens skull:

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen forskningen tystas ner idag, men utan direkta bevis för forskningen tystar den ganska snabbt ner sig själv och då är det ingen skillnad på vad man forskar om. Däremot fanns det 1 grupp som var bra på att tysta ner vetenskapsmän och bränna och förbjuda deras verk.

      Radera
    2. Anonym 15:18. Du är nog tyvärr felunderrättad. Och på tok för blåögd. Forskning som talar i enlighet med det som accepteras får finansiering, sådan som säger något annat blir utan. Idag är detta ett oerhört effektivt sätt att ysta ner obekväma forskarröster.

      Radera
  5. Du brukar ju insinuera att vissa som kommenterar här på din blogg inte kan läsa innantill, men nu tror jag du missat, på två punkter till och med (utan att ha läst ÖT, jag har läst en intervju i Hbl):

    1) Hon heter Anna, inte Maria. (http://www.vaestoliitto.fi/in_english/population_research_institute/contact_information/anna_rotkirch/)

    2) Hon fortsätter med att säga: "Med kärnfamilj menar jag här en familj som består av två ursprungliga föräldrar: föräldrarnas kön spelar ingen roll. Heteroföräldrar klarar sig faktiskt enligt vissa undersökningar lite sämre än lesbiska kvinnor." (http://hbl.fi/kultur/recension/2014-02-26/573461/bokrecension-lat-barnen-fa-foraldrar-av-basta-slag)

    Så, antingen har du missat i innantilläsningen eller så håller du med Anna och en majoritet av finländarna - huvudsaken är att ett barn har två föräldrar som älskar det villkorslöst. Föräldrarnas kön är egalt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jan. Jag läser inte Hbl. Citatet kommer direkt från ÖT och torde vara korrekt återgivet. Namnet däremot fick jag fel, och det beklagar jag! Så kan det gå när man skriver ihop en text på 15 minuter... Men jag ska ändra i texten!

      Sedan kanske du kan förklara för mig hur t.ex. två kvinnor kan vara ett barns "ursprungliga föräldrar". Det har tydligen hänt något inom fortplantningsbiologin sedan jag gick i skolan som jag har missat...

      Radera
    2. Väldigt enkelt. Spermabanksdonatorn är inte förälder. Inte heller den som adopterar bort sitt barn. De som tar hand om barnet är.

      Radera
    3. Förälder har inte med biologi att göra, som andra så förtjänstfullt påpekat här. Förälder är den som finns där för barnet. För inte menar du väl att adoptivföräldrar inte är lika bra som andra?

      "Visst får man ha åsikter, men borde man inte åtminstone i viss mån och i ärlighetens namn korrigera sina åsikter enligt vad forskningen visar?" skriver du. Så nu undrar jag: eftersom forskningen som du själv hänvisar till visar att samkönade föräldrar är minst lika bra för barnet som olikkönade, är du rakryggad nog att korrigera din åsikt? Är du man nog att skriva att du ändrat åsikt? Är du medmänniska nog att skriva att du nu förstår att könet på de två föräldrarna i te spelar någon roll?

      Är du det?

      Radera
    4. Liksom det idag finns en stor förvirring när det gäller äktenskapsbegreppet tycks det finnas en likadan förvirring när det gäller föräldrabegreppet. Visst kan adoptivföräldrar vara bra föräldrar, vem har påstått något annat? MEN de är inte barnets ursprungliga föräldrar - och det var det som frågan gällde.

      Ja. Jag har inte tagit del av denna forskning, varken när det gäller forskningsmaterial, metod eller resultat, så jag kan naturligtvis inte ta ställning till den. Men jag har sett forskning som visar att ett barn behöver vuxna av båda könen i sin näromgivning. (Denna forskning torde idag vara helt vedertagen). Detta kan visserligen ordnas (någorlunda) på mera än ett sätt, men det naturliga (observera ordvalet, detta gäller i mera än ett avseende!) är att denna näromgivning är ordnad så att den består av en mamma och en pappa i en kärnfamilj.

      Radera
    5. Lite motsägelsefullt att hänvisa till forskningen som Anna Rotkirch lagt fram gällande vissa punkter, och sedan hålla för öronen och säga la la la la åt andra delar i hennes forskning. Det blir ju nästan lite komiskt.
      /Hurrit

      Radera
    6. Här blir det liksom svart på vitt. Bloggaren väljer utgående från sina egna åsikter vilken forskning som är "vederhäftig" eller riktig och genast den samma forskningen blir obekväm så håller man för öronen. Komiskt var ordet.

      Radera
    7. Hurrit och Anonym 10:01. Så mycket vetenskapsman är jag att jag förbehåller mig rätten att vilja granska källor, metod och resultat innan jag tar in forskning som säger något annat än det vedertagna. Dessutom ,som jag skrev i kommentaren ovan, har jag inte Hbl, så jag har överhuvudtaget inte sett det som "Jan" talar om.

      Radera
  6. Den första delen i bloggarens tråd är väl långt enligt gängse uppfattning. Barn mår bra om föräldrarna är harmoniska och ansvarsfulla. Vi lever dock inte i den bästa av världar. Skilsmässor förekommer av en mängd olika anledningar. Det finns t ex en alltför stor grupp män som misshandlar sina hustrur. Bloggaren anför njutningen som orsaken till skilsmässor. I så fall unnar jag den misshandlade kvinnan njutningen att slippa bli slagen.
    .. arne

    SvaraRadera
    Svar
    1. arne. Visst finns det dåliga äktenskap. Ja, t.o.m. äktenskap där det, för kvinnan, är förenat med livsfara att stanna kvar. Men allt för många äktenskap, för att inte tala om samboförhållanden, tar slut för att ena, eller båda, inte har satt troheten i första rummet. Och så är det barnen som lider...

      Radera
    2. Då finns det alltså flera orsaker till separationer. I inledningen nämndes enbart självförverkligande och njutningslystnad.
      - Som till åren kommen, med grådaskigt utseende och ett blygsamt konto på Andelsbanken kunde jag likväl, i brist på anbud, stå i potatislandet och hötta med näven åt de njutningslystna, men jag lutar mig mer mot i det gamla ordspråket: Döm inte någon förrän du gått en mil i hans mockasiner.
      .. arne

      Radera
    3. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    4. arne. Givetvis finns det det. Man kan inte alltid, i varje text, ta upp allt. Men hedonismen ÄR väldigt dominerande idag - trots att de flesta kanske inte känner till vad ordet ens betyder. Själviskhet och njutningslystnad. Är det inte det som långt driver dagens människor? (Märk väl att jag inte utesluter någon - vi lever alla i denna världen och alla påverkas vi, mer eller mindre, av det vi matas med...) Detta får sedan ofta stora och bedrövliga följder för parförhållandet som institution - och för den svagaste parten i familjen, alltså för barnen. Tyvärr.

      Radera
    5. Om jag utgår från mig själv så anser jag att jag kan njuta av mitt liv fastän inte barnen tar skada, dock är inte njutning det primära.

      Det är ganska svårt då man riktigt börjar fundera på saken att vad det är som är det primära och värför det är just dessa saker.

      I grund och botten tror jag att vi alla mer eller mindre är likadana och vi drivs av samma saker, oberoende om vi tror på någon gud eller ej.

      Sen på vilket sätt man hanterar dessa saker så där först framkommer skillnaden men då är det redan på en annan nivå.

      Radera
    6. Markus. Det är verkligen inte fel att njuta av livet! Det gör jag också, och med gott samvete, dessutom. Men det blir fel när vi menar att det primära är att "förverkliga sig själv", oberoende av följderna för våra närmaste och våra relationer. Men här tror jag nog, av vad du skrivit, att vi ganska långt ser på saken på samma sätt.

      Radera
  7. Barn mår bra när dom har en trygg omgivning med föräldrar/vuxna som bryr sig om och ovillkorligt älskar dom som dom är och ger dom frihet att tänka själva. Det har inget med kön eller sexuell läggning att göra.

    Man blir så trött på att läsa om insinueringar om att den så präktiga kristna kärnfamiljen är det enda alternativet för att barn skall ha det bra.

    Vi har ju alldeles för många skräckexempel på religiösa "kärnfamiljer" var barnen verkligen har farit illa.

    Att som barn bli intutad med fantasier om jordens undergång, att den brinnande katastrofen är nära, och att lilla jag som råkat synda en aning kommer att brinna för evigt medan mina föräldrar och syskon vandrar i det jordiska eviga paradiset, är fruktansvärd psykiskt barnmisshandel.

    Att som barn vara på sin vakt och veta att om vänliga människor som inte är "av samma sekt" närmar sig, ska jag genomskåda deras ondska och hålla mig undan. De "världsliga" lever ju i djävulens grepp.

    Nedan en länk var det skrivits mer om barnmisshandel i religösa kretsar.

    http://markbladet.se/bloggar/lindas-blogg/?p=4026

    Eflop

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eflop. Visst finns det elände både här och där, det ska verkligen inte förnekas. Men trots det vågar jag ändå hävda att kärnfamiljen ÄR det överlägset bästa alternativet för ett barn. Det har det alltid varit, och så kommer det alltid att vara.

      Radera
    2. Var det inte David Hume som sa nåt i stil med att bara för att något är som det är just nu så betyder det inte att det är det bästa alternativet.

      Det är lite magstarkt att påstå att något som alltid har varit är och kommer för alltid att vara bästa alternativet.

      Det var säkert många som tyckte att det alltid varit bästa alternativet och kommer alltid att vara då kvinnan stannade hemma och inte tog del i arbetslivet, att barnaga som uppfostringsmetod alltid har varit bäst och kommer alltid att vara, att kvinnor ej får rösta för så har det alltid varit, att häst och kärra alltid varit bäst, ja allt beror ju på vad man vill uppnå.

      Radera
    3. Markus. Kärnfamiljen är inte bäst för att det alltid har varit så, utan för att barnen mår bäst i den. Det är mycket som är som det alltid har varit som borde förändras, men kärnfamiljen hör inte till det.

      Radera