Brexit?

I skrivande stund är det drygt två timmar kvar tills vallokalerna stängs i Storbritannien. Gallup-undersökningarna veckorna före valet har visat att det kommer att bli mycket jämt, men de allra senaste dagarna har stanna-sidan gått framåt en aning. Min gissning är att det ändå blir ganska stor skillnad, låt oss säga 60-40 för stanna. Eller åtminstone nästan. Detta helt enkelt för att det man menar sig ha alltid, när det riktigt kommer till kritan, uppfattas som tryggare än det alternativ som innebär förändring.

Själv är jag ytterst ambivalent inför denna folkomröstning. Dels inser jag att ett EU utan Storbritannien skulle vara en halvmesyr, dels menar jag att den utveckling mot en förbundsstat vi ser idag måste stoppas. Huruvida ett Brexit skulle verka detta är dessutom ovisst. Vissa bedömare har ansett att ett Brexit bara skulle sätta mera fart på denna utveckling.

Det EU vi (inte jag, dock) röstade för att gå med i var framför allt ett fredsprojekt. Som medlemmar i samma union skulle de europeiska staterna aldrig mera starta ett krig mot varandra. Detta är en vacker tanke, och åtminstone hittills har den visat sig vara sann. Men här finns ett mycket stort aber. Politikerna (och tjänstemännen) har redan en längre tid drivit på att EU ska utvecklas till något av ett Europas förenta stater. Allt mera beslutanderätt och allt mera pengar (eller åtminstone rätten att besluta över pengarna) har flyttats från de enskilda medlemsländerna till Bryssel. Utan fullmakt av medborgarna, märk väl. Detta har varit något av de små stegens integration, lite som receptet på hur man ska koka en groda. Utan dessa större steg har det givetvis inte heller funnits något konkret att ta fasta på i en folkomröstning. På så sätt har politikerna drivit oss allt närmare förbundsstatsmodellen, och detta som sagt utan fullmakt av folket.

Den del av mig som hoppas på ett Brexit gör detta för att jag menar att detta kunde innebära ett uppvaknande för såväl folket som för politikerna. Ett uppvaknande som skulle innebära att folket tar tillbaka den makt som vi, om våra demokratier är värda namnet, har. Eller borde ha, vill säga. Men nu ser det alltså inte ut att bli något Brexit. Tyvärr. Eller så inte...