tisdag 14 juni 2016

Hatbrott eller terrorism?


Jag lyssnade på radio Vega i morse, nionyheterna tror jag att det var. Där berättades om terroristdådet i Orlando, Florida, och i slutet av nyheten sade radiorösten: "Dådet har betecknats som ett hatbrott."

Jag blev att sitta och fundera en stund. Första frågan som kom för mig var: Hade det inte betecknats som ett terroristdåd? Så hette det åtminstone under hela gårdagen. Sedan kom följande fråga: VEM har betecknat detta som ett hatbrott?

Det är märkligt hur inte ens en sådan katastrof som detta får vara i fred för propagandamaskineriet. Eller egentligen är det inte så märkligt när man har sett hur media under de senaste åren har gått över många (jag tänkte skriva alla) gränser för att få oss hbt-tillvända.

Givetvis är detta ett hatbrott. Alla terroristdåd är hatbrott i ordets rätta mening. Men nu har ordet "hatbrott" (som så många andra ord, regnbågar och annat liknande) kidnappats av hbt-lobbyn och fåtts att betyda endast brott begångna mot homosexuella. Men detta dåd är så mycket mera än "bara" ett hatbrott. Det är ren och skär terrorism. Om man kallar det för ett hatbrott antar man ett allt för snävt perspektiv. Detta dåd är, liksom attacken i San Bernardino mot en julfest i december ifjol och attacken mot Charlie Hebdo i Paris,  framför allt en attack mot den frihet vi har i väst. Här i väst tillåter vi människor att samlas kring sådant de finner vara värt att samlas kring, att ha olika åsikter/livsåskådningar och också att ge uttryck för dessa - om detta sedan innebär att delta i kristet julfirande eller att gå på en gaybar. Alla behöver inte gilla allt, men i frihetens namn tolererar vi också sådant vi inte gillar och ger människorna rätt och frihet att bestämma över sina egna liv. Denna frihet är emellertid ett gigantiskt rött skynke för speciellt extrema muslimer, och det är detta som dådet i Orlando handlar om.

Då blir också detta fruktansvärda dåd i själva verket en attack mot oss alla emedan det är riktat mot vår västerländska frihet. Att kalla det för ett hatbrott i stället för vad det är, ett terroristdåd, är att förminska det på ett sätt som inte är tillbörligt.

Jag har under dagens lopp också diskuterat denna sak i kommentarfältet på Österbottens tidning. Om någon vill ta del av denna diskussion finns den här.  

6 kommentarer:

  1. Så om en, som är känd för att hata judar, går in och dödar 50 judar i en synagoga så är det inte ett antisemitiskt brott utan något annat!? Är det då pro-israeliskt propagandamaskineri ifall man kallar det för hatbrott mot judar? Sorry, men den här mannen valde tydligen väldigt medvetet sina offer. Sen är det också ett terrordåd, men om vi inte betecknar det som ett hatbrott mot homosexuella då omskriver vi nog det hela.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym 20:05. Du missar min poäng. Om man kallar detta för ett hatbrott mot homosexuella förminskar man perspektivet. Detta är så mycket mera än det. Här attackerades inte bara en gaybar, utan denna attack var en attack på oss alla eftersom det som, i första rummet, attackerades var vår frihet.

      Radera
    2. Så kan man se det förstås. Klart att en attack på någons frihet är en attack på allas. Men hade det hänt på en slumpmässigt vald plats - torg, tunnelbana, varuhus - så är det en helt annan sak. Då skulle jag hålla med dig. Men denna man valde sina offer av en orsak. Därför är det rent osmakligt att börja dra in ord som "propagandamaskineri" och "hbt-lobby" i det här sammanhanget. Om du inte vill se det, så är det du som har problem med att se faktum och jag tycker det är du som försöker "kidnappa" det här hatbrottet från hbt-communityn.

      Radera
    3. Visst kan man beskriva detta dåd som ett hatbrott, men då förminskar man det. Alla terrorister väljer sina offer av en orsak. Detta gäller dådet mot julfestfirandet i San Bernardino, likaså attacken mor Charlie Hebdo. Om vi letar gemensamma nämnare i de terrordåd som skett de senaste åren hittar vi ett par sådana, men homosexualitet är inte en av dessa.

      Radera
    4. Det finns ett tredje alternativ också. Mentalt instabila personer kan ingå ett hatbrott och presentera dem som terrordåd eller krigshandlingar för en (enligt deras egen uppfattning) helig/hedervärd sak. Enligt Ilta Sanomat tycks amerikanerna själva betrakta Orlandomassakern både som ett terrordåd och ett hatbrott. Jämförelsen är långsökt men tex när Eugen Schauman sköt Bobrikov för 102 år sedan så handlade det om ett självmord maskerat till ett fosterländskt dåd. Marko Sjöblom

      Radera
    5. Marko, de festa "mentalt stabila" deltar i otroslivet ändå och är lika skyldiga till domen(det är ju inte skillnad på synd och synd,eller hur?) och alla deltar vi i fördärvandet av skapelsen välgödda och själviska, och rider på otrosvärldens vinningar liknöjda så länge "det onda"; följderna av framgången och tekniska snedutvecklingen(jo, allt är på gott och ont, men vi väljer ofta efter vår egen fördel och bekvämlighet och blundar för vad vakna ikattagare säger); inte drabbar dem själva...
      De mentalt instabila som gjort vansinnesvåldsbrott här i landet har många gånger varit i abstinens från de dumma försök av staten och läkarna till att lindra nöden som depressionsmedicinerna av olika farlighetstyper är.
      Här lägger jag handen på hjärtat, hur ofta kan jag själv vara den medmänniska som lindrar stormen i själslivet hos någon desperat istället för att hänvisa till beroendeframkallande medel av olika slag.??? Jag är ju vän av tobak som medel mot depression men fysiska biverkningarna kan bli fatala också med röken och snuset. Guds Ord bästa hjälp för mig.
      Jag själv gjorde ett fatalt misstag i ungdomen, jag bad mentalvården om hjälp en lätt kris av personlig och existentiell ångest och nöd och fick direkt psykosmedicin av två slag. När jag ett år senare minskade dosen av den ena som nu är förbjuden var abstinensen fruktansvärd och jag märkte att jag som medicinerad inte orkat be Gud hela mitt inre. Allt jag borde ha låtit bearbetas i Ordet och anden var obearbetat.
      Nå som ett barn av Nåden så vändes förtvivlan som vanigt mot bara mot mig själv.
      Ty utan alkohol slåss och härjar ingen normal människa.
      De som dräper skall dö, säger Bibeln. Det hindrar inte Evangelium. Men sätter krav på lagarna.

      Den som lever i otro är skyldig till all världens synd; den världs synd som blev Evangelium olydig och därtill avfälligt förnekande och till sist även mig dödande; och får svara senast i Domen.
      Det spelar ingen roll vad som hänt eller vad man kallar det; eftersom Gud Är Allsmäktig så sker allt med Hans Goda minne på det att vi var och en må omvända oss från kött och synd och värld och lära oss att I Jesu Ande stå emot Satan.
      Då gör vi i första hand inget mera ont än att vi tackar och åkallar Gud och ber att Vi inte skall stå ivägen för frälsning hos någon eller emot nödvändiga domar från Honom som brukar allt och alla för att vi skall omvända oss till Kriti Tro och Lära; vi människor som fått så lång Nådatid; Ja, och också för dig Juda, är en skördetid beredd då jag åter församlar mitt folk Israel säger Herren i en tid då väckelsen kommit av sig... ock många kristna medverkar till fatal bitterhet hos judarna, så förförda av sig själva och den onde och så ohederlig behandlade av övriga syndare på jorden hälsn Ulrik Torsten Nils

      Radera