Om bubbeljournalistik

Vi satt i lördags och diskuterade med ett par goda vänner, och en av de saker som (igen) kom upp var de bubblor media skapar åt oss mediekonsumenter – och kanske framför allt åt sig själva. Inne i dessa bubblor kan snedvridenheten frodas och vissa gånger till och med rena rama lögner må bra och gripa omkring sig. Jag har vid ett par tillfällen här skrivit om de gråtfärdiga kommentatorerna på svenska radionyheternas valvaka under det amerikanska presidentvalet 2004. Då hade vår media suggererat fram en stämning som gick ut på att George W Bush var så illa sedd att han skulle vara helt chanslös i valet. Därav tårarna och chocken bland medias representanter när det visade sig att han likväl vann valet.

Under 2016 fick vi flera exempel på samma sak. Brexit och Trump då som de två mest framstående exemplen på situationer där media helt missade vad som var på gång eftersom man inte klarade av att slita blicken från den egna naveln och komma ut ur den bubbla man skapat åt sig själv.

Jag har en annan vän som, för länge sedan, sade åt mig att "man ska aldrig tro på det som, står i tidningarna". Han avsåg då rent konkreta saker som han själv varit med om och där media gav en konstig eller rent felaktig bild av vad som hänt. (Min vän var fotbollspelare på högsta serienivå, och det var om fotboll det handlade då.) Numera har jag kommit att inse att detta samma gäller på en mera allmän och principiell nivå också. Journalister är bara människor de också, som vi andra, och de påverkas också av de sammanhang i vilka de rör sig. Här gäller då förstås också samma sak som för alla andra mänskliga sammanhang – ju mera likriktade (och småskaliga) de sammanhang vi rör oss i är desto större är risken för att vi hamnar in i en bubbla. Faktabubblor och åsiktsbubblor.

Med detta sagt behöver jag ändå konstatera att när det gäller media och journalister så har dessa ändå ett större ansvar än vi vanliga medborgare när det gäller att försöka lösgöra sig ur dessa bubblor. Orsaken till varför det är så heter opinionsbildning. Eller uttryckt på ett kanske lite mera direkt sätt: De flesta människor som tar del av medias rapportering förstår inte att de inte kan lita på det som står i tidningarna och det de hör i radion. De tror, mer eller mindre helt okritiskt, att det de läser och hör är sant och att det ger en riktigt bild av verkligheten. Och så blir de lurade. Bedragna rent av, i vissa fall. Jag råkade på ett tragiskt fall i ett kommentarfält på Aftonbladet för någon dag sedan. En kvinna som av allt att döma helt aningslöst hade sugits in i medias (och Aftonbladets) synnerligen Trump-kritiska bubbla där man ännu med ljus och lykta, och allt mera desperat medan den 20. närmar sig, letar efter den nål i höstacken som ännu kunde "rädda" USA och världen från Trump:

"Finns det någon möjlighet att Trump kan avsättas eller att det blir nyval pga av alla protester, oroligheter, ryska kontakter, spioneri, ifrågasättande om hans olämpligt mm."

Se här vilken härlig lista på orsaker att avsätta Trump Aftonbladet i sin bubbeljournalistik försett denna stackars vilseförda kvinna med! De har hittat någon påstått prominent person i USA (eller i nödfall någon vanlig amerikan) som ogillar Trump och som inte tvekar att säga vad de anser, och så slår de upp detta som om detta skulle vara hela USA:s åsikt, och så lurar de både sig själva och i förlängningen hela Sverige att tro att alla amerikaner anser att Trump är olämplig som president, att han är rysk spion o.s.v., samt att hela USA är ute på gatorna och protesterar mot honom.

Det är sorgligt hur lättlurade vi människor är, och det är djupt oroande hur oerhört lätt media lyckas dra in oss i sina bubblor. Fakta- och åsiktssådana.