Rom 1:5

Jag fortsätter under det nya året, har jag åtminstone planerat, att fördjupa mig i Hebréerbrevet, men samtidigt tänkte jag att jag också skulle vilja titta lite på Romarbrevet. Det är ju så med Guds ord – det finns så oerhört mycket att ta in och som man borde/skulle vilja fördjupa sig i att en livstid inte riktigt vill räcka till. Gud vare tack för hans rika gåva/gåvor!

Nå, nu läste jag Rom. 1, och där hittade jag flera saker som var mycket intressanta. Paulus beskriver, i den femte versen, sitt apostlaämbete och vad detta går ut på. "Genom honom har vi fått nåd och apostlaämbete för att bland alla hednafolk föra människor till trons lydnad för hans namns skull."

 Detta med "trons lydnad" är intressant. Många, speciellt idag, menar att detta ordpar innebär någon form av contradictio in adiecto, alltså att ordparets adjektiv på något sätt står i konflikt med det ord det beskriver eller att dessa två ord, i detta fall alltså tron och lydnaden, på något sätt skulle utesluta varandra. Så är det naturligtvis inte, utan i själva verket är det så att tron är den enda vägen till en fungerande lydnad. För det är så att om vi försöker bli rättfärdiga inför Gud genom vår egen lydnad blir denna lydnad både krampaktig och felriktad. Alltså fullständigt misslyckad. Om vi däremot inför Gud blir förklarade rättfärdiga utan egen förtjänst, av nåd genom tron, står vi efter denna rättfärdigförklaring fria att lyda Gud, hans vilja och hans ord. Inte för att vi måste för att kunna bestå inför Gud, utan av kärlek och tacksamhet gentemot Gud på grund av hans stora gåva till oss. Ser du den oerhört stora skillnaden?

Jag har skrivit en kommentar i marginalen i min Bibel just vid denna vers: "Djävulen tolkar, en lärjunge lyder!" Här syftade jag förstås på Bibeln, Guds ord. Visst kan man, ochkså sokm en kristen lärjunge, tala om att bibelordet alltid måste tolkas, men idag har ordet "tolka" långt blivit synonymt med att försöka komma förbi obekväma bibelord och bortförklara dessa. I ordet finns också, i de flesta fall, inbyggt det moderna påfundet att det är tolkaren, inte skribenten, som har den yttersta nyckeln till att definiera betydelsen och innebörden av en skriven text. Alltså: Om en text säger något/betyder något för mig så är detta textens betydelse – trots att kanske författaren avsåg något helt annat med sin text. Av denna orsak undviker jag att tala om "tolka" i samband med Bibeln. I stället använder jag ordet "förstå" i meningen att vi som bibelläsare ska söka att förstå vad Gud avser med det som står skrivet. Bibeln är Guds ord, och detta ord är riktat till oss. Med sitt ord vill Gud förmedla kunskap till oss människor, och då är det viktigt att vi verkligen försöker förstå vad Gud vill förmedla till oss. Det står inte oss fritt att "tolka" de bibliska texterna och genom denna tolkning få dem att betyda vad som faller oss in och som vi tycker att de borde betyda. Detta vill Fienden gärna få oss att tro, och således kan man, menar jag, tala om att "Djävulen tolkar, en lärjunge lyder."