På väg mot ett auktoritärt samhälle

För knappt två veckor sedan publicerade ÖT en relativt uppmärksammad ledare av Kenneth Myntti med rubriken "På väg mot en auktoritär stat". I ledaren utgår Myntti från den illfamösa "prygelvideon" som Sannfinländarnas ungdomsorganisation publicerade på Facebook och som avsågs vara ett ställningstagande mot den obligatoriska språkundervisningen i de finländska skolorna. Myntti jämför sedan vår situation i Finland idag med situationen i Tyskland på 30-talet och hävdar att vi idag är på väg i en liknande riktning och ifall "vederbörande myndigheter och aktörer på finskt håll inte reagerar kan vi förvänta oss att ­attackerna på den finlandssvenska befolkningen bara trappas upp. Förföljelsen av judarna i Nazi-Tyskland inleddes med att de märktes med davidsstjärnor."

Myntti ser också andra tecken på att vårt samhälle idag utvecklas i en auktoritär riktning. "Utöver språkrasismen har vi en påtagligt slarvig lagberedning och illavarslande tecken på en massmedial censur."

Jag har redan tidigare konstaterat att jag har svårt att förstå att en chefredaktör för en seriös tidning kan uttrycka sig på detta sätt och på detta sätt dra paralleller till judarnas situation i Nazi-Tyskland. Vi har de facto ingen "språkrasism" i Finland idag. Jag vågar tvärt om hävda att allt tal om språkrasism enbart är propaganda som har som mål att få igång en språkstrid och som i sin tur ska få alla oss vilseledda finlandssvenskar som har röstat på andra partier än SPF att återvända till modershuset. Jag har också hävdat att alla kommer att stå som förlorare ifall media och SFP-politikerna på detta sätt lyckas tvinga fram en språkstrid. Det står jag fast vid.

Vad sedan gäller den slarviga lagberedningen och den massmedial censuren måste jag väl ändå trots allt  erkänna att Myntti har rätt. Vad gäller lagberedningen så har justitiekanslern talat, och honom är det inte gott att försöka näpsa. När Myntti talar om den massmediala censuren avser han givetvis hela härvan med statsminister Sipilä, Yle och de nattliga e-postmeddelandena, och det var graverande, visst. Men inte så mycket med avseende på en massmedial censur, utan snarast då gällande Sipiläs omdöme. Givetvis har media i vårt land all orsak att vakta på politikera, men som jag ser det finns det i dagens läge inga risker för att politikerna skulle komma åt att börja styra vad media får skriva och inte får skriva. Yle kan kanske, i detta enda fall, ha handlat omdömeslöst, men reaktionen från andra aktörer blev både snabb och hård. Vakthundsuppdraget fullgjordes således med bravur också denna gång, och således kan man inte tala om några "illavarslande tecken på massmedial censur". Den censuren, om det alls var fråga om någon censur, kvävdes i sin linda, och säkert gott så.

Men likväl finns det gott om illvarslande tecken på massmedial censur i vårt land. Men inte på det sätt som Myntti avser, utan på helt annat håll och med helt andra aktörer och förtecken. Jag har flera gånger påtalat hur vår media - med Mynttis tidning inte alls långt från täten - har gått in för att tysta ner vissa åsikter och befordra en snedvridning i sin nyhetsrapportering på flera områden. Speciellt när det gäller hbt-frågor och frågor som rör Israel. Detta har gått så långt att vi, med fog vill jag hävda, verkligen kan tala om en utveckling mot en auktoritär stat. Eller kanske inte stat, utan snarare samhälle. Den dagen bokbålen igen kommer att flamma i Europa och människor tvingas bära någon form av tecken på vart de hör är det inte vi svenskspråkiga finländare som råkar illa ut. Knappast heller invandrarna, även om de är mycket mera utsatta. Nej, den grupp som idag är mest utsatt för massmedial censur och därmed följande hot och trakasserier är alla de som vill hålla fast vid de värderingar som har byggt denna kontinent.

Den dag vi igen har ett auktoritärt samhälle i Europa är det inte något politiskt parti som håller i facklorna och bilan, utan det är ett värderingskluster. Det värderingskluster som huvudparten av mainstream-media redan idag tjänar och gör sig till tolk för. Det är den politiskt korrekta värdeliberalismen, eller kanske snarare värdenihilismen, som är det stora hotet mot de olika friheterna och Friheten i Europa idag. Sanna mina ord: När diktaturens tunga slöja igen faller över Europa kommer det inte att vara fråga om en politisk diktatur, utan om en värderingarnas diktatur. En diktatur som reglerar vad man får säga, tycka och tänka - och vad man inte får. Den som har ögon ser att vi faktiskt är ganska långt på väg mot detta redan idag.