Igår kväll var jag på möte till Karleby. Det var, igen en gång, mycket trevligt att få träffa vännerna där! I bilen satt jag sedan och lyssnade på en inspelning från lördagskvällens samling under fjolårets kyrkhelg i just Karleby, och det var mycket uppbyggligt. Det är fint att man kan använda tiden bakom ratten till något nyttigt också! Bo Brander hade mycket intressant att komma med, och Christoffers Strängs mäktiga sångröst fyllde hela bilen. Men igår var det speciellt det som Bob Fu sade som talade till mig.
Fu berättade om
de kristnas situation i Kina och om den mäktiga väckelse som har dragit, och
fortsättningsvis drar, fram över landet. År 1982 när Kina öppnade upp för
omvärlden fanns det 15 miljoner kristna i landet. Idag är antalet över 100
miljoner, och Kina är på god väg att bli ett kristet land. Bob Fu ställde en
retorisk fråga: Vad var det som hände åren efter 1982? Han svarade själv på den
med ett ord: Förföljelse. De kristna har förföljts, fängslats och fått lida för
Jesu namns skull – och Evangeliet har gripit omkring sig. Fu berättade om den
kinesiska specialiteten "Fängelseteologi". Han berättade om hur
pastorer, och vanliga kristna, som blir fängslade för sin tros skull sprider
Evangeliet i fängelserna. Han berättade speciellt om en pastor som fick en
ettårig fängelsedom år 2014, och under året i fängelset passerade 180 medfångar
genom hans cell. 100 av dessa tog emot Kristus, ytterligare 50 avvaktar ännu
(de är vänner med pastorn på Facebook) och endast 30 av dem sade nej tack.
Detta är svårt
att förstå och ta in för oss som inte har sett det med egna ögon, men faktum är
att just nu drar världshistoriens största väckelse fram över Kina. Varför just
Kina? Det vet endast Herren. Men det är säkert så som Bo Brander konstaterade
genom att citera en vers från en psalm ur psalmboken: "Det intet finns som
inte vinns av kärleken som lider." Sedan tror jag att det faktiskt är så
att man kan ha det för bra. Om, och när, en människa och en kristen församling/kyrka
får materiella och samhälleliga (frid och fred) välsignelser finns det en
uppenbar risk att bekvämligheten tar över. Vi blir rädda för att förlora det vi
har uppnått av ekonomiskt välstånd och samhällelig acceptans. Och så backar vi.
Så slutar vi att göra allt vi kan för att sprida de goda nyheterna. Så blir vi
ljumma, och väckelsen trivs inte i ljumheten.
Det du skriver på slutet har konstaterats många gånger på olika håll i världen och det tycks stämma, undantag finns. Ännu svårare är det för oss att predika hela Guds Evangelium och Sanning enligt Skriften; om hel omvändelse, om Domen, om rättfärdighet och återhållsamhet om att ta sig i akt för avgudarna t ex girigheten, köttsligheten, de lefvande bilderna och gudarna och självförgudningen, materialismen, människoförgudningen och så vidare.
SvaraRaderaSjälv har jag en överbetoning av vad världen kan vänta sig konkret enligt Guds Ord om avfälligheten inte stävjas. Skall söka balans i outputen men jag har hänvisat dem jag talat med till Nådsplatser. Och till bön Jesu Namn och enligt Skriftens Lära.
Själv blev jag förmanad i veckan att inte skrika folk öronen och några andra saker som ofta springer fram ur mitt skadade tillstånd i jämmerdalen.
Det är nu omöjligt att lova lyda,Må be om HÄLSA EFTER GUDS ORD OCH NÅD men må väl sitta ensam och lyssna till Bibel och Guds Ord som förr när nu redan hjärnan och lungorna är betryckta intill skadenivå av staten(tobaken är det inte,bara delvis; tilläggen i medicineringen spåras direkt i spirometern och trött trött trött och stel som satan efter full natts sömn) .
Tidigare tryckt de ner hjärnkapaciteten för att konservera sin vantro och hålla mig pensionerad som vårdoxe men uthålligt övertygade jag med Guds hjälp att deras hjälp var överdimensionerad och arbetade mig fri med Guds Hjälp
och sedan märkte jag att jag faktiskt inte kunde som frisk arbeta i ett sådant skrymterisamfund som ev luth och sökte min stat som arbetare. Stat betyder utkomst. Men som arbetslös blev stressen så svår att jag tog deras dillestat igen.
Och nu betalar kroppen priset. För de tror väl att jag är farligt och gör medicinskt mot min ork som man gjorde mot Kunta Kinte i Rötter.
Vi är så "kärleksfulla" att vi bara talar om Nåden och inte som Paulus när han var fånge och ofta talade med lydkonungen Felix i Herodes borg och Sedan inför Konung Agrippa ( Apostlagärningarna kapitel 24,25,26)
Enligt lekmannapredikanters uppfattning var det redan på 1920 el 1930-talet var det lätt svårt att tala annat än sånt som var folket till behag på stora samlingar, säger Torsten Nils Ulrik medveten om att medicinstryk är bättre för en fridsam man än att slåss om fåfäng ära.
Men mentalt ger jag inte upp och reservistfysiken förkastar jag icke men får se hur mycket Gud ännu låter mig berövas.
Så illa som verkliga martyrer har jag det dock inte för jag säger glatt: jag tyx vara schozofren schiizofren men av kristi sort och därför lägger jag alltid synden bort. Under Ordet under Predikan i Guds Heliga Ordningar säger Ulrik