Ett femdubbelt svek

Om någon har missat det så har det varit biskopsmöte denna vecka. Kari Mäkinen lyckades nå över alla nyhetströsklar med sitt öppningsanförande – det han sade var ju sådant som media så oerhört gärna citerar och försöker få oss alla att tro i dessa dagar. "Kyrkan ska på samma villkor betjäna alla människor...förändringen av äktenskapslagen är ett steg som ger glädje och lättnad...det gör mycket kärlek synlig." Enligt ÖT avslutade Mäkinen med att hävda att "det viktiga är att vi bär ansvar och ställer de människor främst som firar sitt livs viktiga[ste?] fest, inte prästerna själva och kyrkans konflikter."

Nå, nu låter ju det som Mäkinen säger vänligt, kärleksfullt och bra. Men likväl innebär hans tal ett femdubbelt svek. Det stora problemet med hans sätt att resonera illustreras av om vi i sista meningen i citatet ovan sätter in orden "kyrkans Herre och Guds ord" efter ordet "inte". För det är ju det som det egentligen handlar om. Om, och när, vår kyrkan börjar välsigna det som Guds ord kallar för synd så är det inte de präster som inte kan omfatta detta det handlar om, och inte handlar det om kyrkans konflikter heller, utan det som sker i så fall är att vår kyrka sätter sin egen (hemvävda och felaktiga) förståelse av ordet kärlek framför det som Guds ord säger. Kyrkans uppdrag är att, i tro och lydnad, göra lärjungar och, likt Paulus, föra dessa nya lärjungar till denna samma trons lydnad som kyrkan lever och ska leva i. Om kyrkan göra avkall på detta sviker hon inte bara sitt uppdrag, utan hon sviker också den Herre hon är uppkallad efter. Detta är ytterst allvarligt.

Men svekets omfattning slutar inte med detta. Kyrkan, i Kari Mäkinens tappning, sviker också alla de människor hon är satt att leda och undervisa när hon på detta sätt vänder sig mot Guds heliga ord. Mäkinen och hans kyrka sviker alla sina medlemmar, kort sagt. Att på detta sätt leda och föra människorna på felaktiga vägar är bland det allvarligaste vi kan ägna oss åt, enligt Jesus själv. Jesus är inte rädd för att varna och för att använda hårda ord, och de kanske hårdaste ord han använder får vi höra när han varnar för just detta att leda människorna fel. Ni minns säkert de där orden om att det vore bättre med en kvarnsten runt halsen o.s.v.. "Kvarnstensteologi, har jag därför kallat det, och det är precis vad Mäkinen här ägnar sig åt när han på detta sätt lurar och sviker kyrkans medlemmar.

Men det slutar inte ens där, utan sveket än ännu mera omfattande. I artikeln i ÖT får Mäkinen det att låta som om problemet här är de präster som inte kan tänka sig att välsigna synden. Välsignandet av synden ska vara viktigare och gå före de präster(s samvete) som vill vara lydiga sin Herre och hans ord. I stället för att stöda dessa präster – vilket Mäkinen som ärkebiskop i kraft av sitt ämbete borde göra – vänder han sig mot dessa och låter förstå att de är problemet. Mäkinen sviker sina präster både genom att inte stöda dem, som han borde, och genom att på detta sätt svärta ner dem i media. Något som, och det bör också tilläggas, media mer än gärna medverkar till.

Sedan går Mäkinens svek faktiskt också ännu längre. Mäkinen anser att kyrkan bör tjäna också samkönade som ingår äktenskap. Detta då genom att be med dem och välsigna deras förbund. Men i själva verket innebär, vilket Mäkinen inte inser, också detta ett svek. Mot de homosexuella. Dessa som Mäkinen menar sig tjäna och hjälpa med detta uttalande. Det finns ännu människor som har en homosexuell läggning som inser att utlevd homosexualitet är fel. Att det är en synd. I själva verket handlar detta om till och med en stor del av de som har denna läggning. Alla människor är födda med ett gudagivet samvete, och alla finländare vet vad Gud säger i sitt ord om utlevd homosexualitet. De flesta försöker kanske värja sig mot denna kunskap på sätt eller annat, men alla vet . De vet också vad Gud säger i sitt ord om följderna av att trotsa hans vilja på detta område. Det Mäkinen gör här är att han, indirekt men dock, säger att det Gud säger i sitt ord inte längre gäller. Att det vi människor vet är fel. Han lurar de homosexuella att tro att deras val att leva ut sin homosexualitet är ok i Guds ögon, och han försöker få hela kyrkan att upprepa samma lögn. Mäkinen sviker alltså också de homosexuella som han avsåg att hjälpa och tjäna.

Kari Mäkinen gör sig alltså skyldig till ett femfaldigt svek. Är det underförstått att jag anser att han borde förstå att avgå?