onsdag 1 mars 2017

Askonsdag 2017


Efter den tre dagar långa fastlagen – som inleddes med fastlagstisdagen och kulminerade med fastlagstisdagen – har vi idag Askonsdag. Dagen har fått sitt namn av seden att inleda den stora fastan med att "klä sig i säck och aska", d.v.s. genom att människan, också på ett yttre sätt, visar sin ånger över och sin medvetenhet av synden i sitt liv. Askonsdagen markerar, kunde vi säga, ett stort allvar. Allvaret av att vara en syndig människa som en dag kommer att stå inför Levande, Helige Guds tron.

Idag är det, samtidigt som det är Askonsdag och vi inleder den stora fastan, också första mars 2017. Detta är en sorgens och i allra högsta grad en allvarets dag. Idag träder den lagändring som deformerar äktenskapet i kraft. Finlands riksdag har, till och med två gånger, satt sig över den naturliga lagen – samt Honom som har gett oss människor denna naturliga lag och instiftat äktenskapet – och gett sig själv friheten att omforma samhällets grundenhet och därmed destabilisera själva grunden för ett funderande och stabilt samhälle. En allvarets dag. En dag då vi har all orsak att "klä oss i säck och aska" och be Herren att ännu en tid förbarma sig över oss och inte utelämna oss åt oss själva och följderna av vår missgärning. Vi får också be att Herren inte tar sina goda, välsignande händer ifrån vårt land och vårt folk, även om vi gång på gång har visat, och visar, att detta är vad vi förtjänar.


O folk, från Herren viket
i syndig lust och flärd,
betänk det helga riket
är ej av denna värld,
ej av dess vise funnet,
ej av dess hjältar vunnet.
Välsignad vare han
som kommer i Herrens namn!
(Psalmboken nr 4, vers 5)

18 kommentarer:

  1. Inför denna sorgens dag sände jag en insändare till Vasabladet och ÖT. Vasabladet publicerade den idag med vissa strykningar. Jag vet inte om ÖT har publicerat den. Strykningarna gällde två stycken:

    "Äktenskapet ska hållas i ära hos alla och den äkta sängen bevaras obefläckad, för Gud ska döma dem som är sexuellt omoraliska och äktenskapsbrytare. (Heb 13:4)"

    "Samtidigt pågår ett försök att införa en lag om eutanasi, alltså att människan ska kunna sätta sig upp mot Guds ensamrätt att avsluta livet."

    Jag har inte tidigare varit med en sådan censur. Vasabladet var tidigare en frisinnad tidning som gärna tog emot också eldfängda inlägg. Nu passar det inte att citera bibelord som inte är politiskt korrekta, inte heller att hänvisa till Bibeln när det gäller dödshjälp. Tiderna ändras verkligen till det sämre, i mycket snabb takt.

    Hela insändaren finns här för den som vill jämföra: http://sanktjohannes.info/2017/02/28/askonsdag-en-dag-for-bon-och-fasta/

    SvaraRadera
  2. Mycket allvarligt hur Vbl et alii agerar! När ska allmänheten vakna och kursändring ske? Eller förhärdar den sig/förhärdas den av Gud?

    SvaraRadera
  3. Redaktionen publicerade samma insändare på webben och svarade på min fråga, att förkortningen gjordes av utrymmesskäl. På förfrågan uppdaterade man webbversionen till den ursprungliga. Så jag nöjer mig med detta och avstår från att misstänka åsiktscensur, vilket korrigerar kommentaren ovan.

    SvaraRadera
  4. Herr Österbacka, Saarinen och Nyman.

    Finland är inte en teokrati. Riksdagen, folket, stiftar lagarna i detta land. Inte Jahve. Inte Allah. Inte Zeus. Vi behöver inte Bibeln för att avgöra vad som bör vara lagligt eller ej. Jahve i Bibeln är dessutom en omoralisk gud.

    Tänk om Finland, eller något annat modernt samhälle, skulle basera sina lagar utgående från Bibeln. Vilken mardröm! Jag vet att ni nu kommer att påstå, att våra lagar och vårt rättssystem baseras på Bibeln. Det är sant att vår kultur visserligen hämtat mycket ur den kristna religionen, men våra lagar och vårt rättssystem baseras inte ursprungligen på Bibeln. Den baseras på den romerska rätten, som sögs upp av katolicismen då kristendomen blev statsreligion i Romerska Riket.

    Kristendomens lagar, likt andra monoteistiska religioner, baseras i grunden på att människan blint måste underkasta sig och lyda Gud över allt annat, varför det också är det första budordet. Denna destruktiva mentalitet ligger bakom sharialagarna. Vad är det nu exakt för skillnad i grundtankegångarna mellan herr Österbacka och de islamska fundamentalisterna? Det finns ingen skillnad! Den enda skillnaden är att islams straff är mycket lindrigare jämfört med kristendomens straff. Våra lagar och vårt rättssystem baseras dock inte på detta. Gott så, annars vore vi en teokrati!

    Märk att denna nya lag dessutom inte begränsar de kristnas rättigheter. Den gör alltså inget intrång på deras liv. De får fortsätta att tro på sin stenåldersgud.

    Humanisten

    SvaraRadera
  5. En liten rättelse.

    Jag skrev att islams straff är mycket lindrigare jämfört med kristendomens straff. Det skall naturligtvis vara tvärtom.

    Humanisten

    SvaraRadera
  6. @Humanisten Du kanske ändå hade rätt angående "att islams straff är mycket lindrigare", ty de gör bara vad Gud har satt dem i sinnet att utföra ! Det står visst i skriften att straffet för såna som anförtrots Guds heliga ord men ändå avviker ska dömas hårdare ! Läs gärna 1 Timoteusbrevet och framåt, det är väldigt upplysande ifråga om lagar och rätt !https://www.biblegateway.com/passage/?search=1%20Timoteusbrevet+1&version=SFB15

    SvaraRadera
  7. Enligt Kotimaa24 har följande hänt denna askonsdag. Pastorn Kai Sadinmaa har vigt två samkönade par och välsignat ett tredje vid en massvigsel i Helsingfors. Därtill har kyrkostyrelsen bytt ut ett bibelord som man brukar ha som dagens lösen på kyrkans webbsida. För säkerhetens skull. Det ursprungliga bibelordet var hämtat från Joels bok och kallade folk till bättring. Det byttes ut mot ett mindre anstötligt ord av Jesus. Sedan har en viss Kari Mäkinen uttalat sig positivt om... Jag kan inte utesluta möjligheten, att vår Herre hade ordnat så att ett aktuellt bibelord skulle ha fått ljuda men att den ansvariga tjänstepersonen inte ville riskera, att någon skulle ha uppfattat bibelordet som ett ställningstagande i äktenskapsfrågan. Vi i kyrkan börjar alltmer likna de falska profeterna som bara strök medhårs och lovade välgång och fred i Guds namn åt Guds egendomsfolk i Gamla Testamentet. Jag har alltid ogillat domedagsprofetior. Nu måste jag ändå ställa frågan: Hur länge skall och kan vi verka inom ett kyrkosamfund där allt fler dignitärer öppet står emot Guds ord och förklarar vitt till svart och svart till vitt?
    Marko Sjöblom
    PS till Humanisten: Naturligtvis har vi all frihet att stifta våra lagar enligt bästa förmåga. Av allt att döma förstår du dock inte de grundläggande skillnaderna mellan kristendomens och islams inställning till den s.k. världsliga makten eller överheten (dit också riksdagarna hör).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Marko. Frågan du ställer är allvarlig, samt synnerligen aktuell.

      Radera
  8. Kristian, vad är ditt eget svar? Du har i något tidigare sammanhang sagt att du är en svuren kongregationalist. Om jag fattar detta rätt så är det avgörande för dig vad som sker i din egen hemförsamling. Det problematiska i denna linjedragnig är enligt min mening att vår kyrka inte är kongregationalistiskt organiserad, dvs prästerna har prästrättigheter i hela kyrkan. Därmed kan inte heller eventuella problem i prästernas undervisning begränsas till enskilda församlingar. Men vi har ju över 850 års kristen tradition att sköta i vårt land, och många osäkra och teologiskt inte så djupt reflekterande kristna att ta hand om. Så det är ju inte så enkelt att bara köpa orgel och starta eget, för att inte tala om alla de negativa följder som ökad splittring i den kristna kyrkan för med sig. Risken är bla att vi får en rad väldigt renläriga små samfund som dock inte klarar av att godkänna varandra... Misdionsstiftet är ju ett bra alternativ, tycker jag åtminstone. Marko Sjöblom

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kristendomen kommer att vara död i Finland om ungefär 30 år.

      Radera
    2. Anonym2 mars 2017 23:58 Om det vore så väl heller men det tar nog tyvärr flera generationer att få bort religiösa fantasier. Det är som ett virus som överförs på nästa generation genom övertalning och upprepning. Som bekant så upprepas en lögn tillräckligt ofta blir det en sanning.

      För mig och många andra är det ju fullständigt ofattbart att en modern människa som fått en utbildning baserat på vetenskapliga fakta tror på flygande hästar och talande ormar.

      Det finns dock ljusglimtar så som här i Norden och i USA t.ex är de de yngre generationerna som skippar fantasier och tyr sig åt vetenskapen och sunt förnuft. Vidskepliga människor kommer dock alltid att finnas bland oss.

      Nedan en länk till ett nyhetsreportage i USA om nya generationer ungdomar som litar med på sunt förnuft och fakta än fantasier.

      http://www.kens5.com/news/millennials-turning-away-from-faith-1/417408118

      Eflop

      Radera
    3. Marko. Saken är väl den att jag inte har något klart svar ännu. Missionsprovinsen är givetvis ett beaktansvärt alternativ. Men problemet är att detta inte är någon enkel fråga. Det svåraste i ett eventuellt utträdesbeslut är, som jag ser det, det att det ju inte är vi som borde gå ut, utan de som åstadkommer denna splittring genom att gå bort från Herren och hans i Bibeln uttryckta vilja. Frågan är kanhända den att har vi rätt att gå? Eller har vi en skyldighet att göra det? (Med tanke på vårt eget och framför allt våra barns andliga välbefinnande.)

      Radera
    4. Eflop fortsätter att fantisera och se spöken på ljusa dan. Problemet med hans skriverier är att han har förväxlat lögnen och sanningen.

      Radera
  9. Marko och Kristian, nu är ni inne på verkligt väsentliga saker! Jag hoppas och ber att ert eget studium leder till goda frukter. Det är viktigt att verkligen låta allt Guds ord vägleda, även om det leder till smärtsamma konsekvenser. Jag måste dock bemöta Markos ord, som alltför ofta tas till intäkt för att inte behöva klara upp sin egen omöjliga situation: "Risken är bla att vi får en rad väldigt renläriga små samfund som dock inte klarar av att godkänna varandra..." Till det här vill jag säga tre saker.

    1. Det är betydligt mera i linje med Bibelns ord att söka sig till en församling där man är mån om enighet i allt och där man inte gör sig medskyldig till andras synder, än att hålla sig kvar i ett samfund där det finns oenighet nästan i allt men där man krampaktigt försöker hålla fast vid ett formell enighet.

    2. Det är tragiskt om bekännelsetrogna kristna inte kan enas pga köttslighet eller brist på klarsyn. Så var det också för Luther. Jag citerar från Stora galaterbrevskommentaren (4:29): "Förvisso smärtar det oss djupt, då vi måste höra, att allt var lugnt och fredligt, innan evangeliet kom, men att nu, sedan det blivit känt och spritt, allt är i uppror, att hela världen är i rörelse och hotar störta samman. Då en köttslig människa hör sådant, tager hon genast anstöt, i det hon anser, att undersåtarnas uppstudsighet mot överheten, uppror, krig, pest, hunger, omstörtningar av städer, länder och riken, sekter, förargelse och allt möjligt sådant ont kommer av denna lära.
    Mot denna förfärliga anstöt böra vi låta oss upprättas och styrkas av denna ljuvliga tröst, att de fromma i denna världen måste ha namn och rykte om sig att ställa till uppror och splittring och allt möjligt ont."
    Orsaken till att de renläriga samfunden inte "klarar av" att godkänna varandra är att de tar det så allvarligt med Guds ord att de inte kompromissar, utan är oerhört noga med att granska läran. Detta eftersom det redan finns så många avvikelser i svang och dessutom sådant som fixerats av dålig tradition, och det tar mycket tid att samtala och studera innan man räcker brodershanden. Tills det sker, som vi hoppas och arbetar för, är det mycket bättre att det finns flera församlingar som man med förtroende kan vända sig till på sin ort än att undvika dem med motiveringen att de inte kan samarbeta.

    3. S:t Johannes ev-luth församling är en liten församling, men har dock "klarat av" att gå in i en gemenskap med nästan en halv miljon andra lutheraner. Denna gemenskap är en fantastisk rikedom, just för att vi är eniga i allt Guds ord. Ett exempel på denna rikedom är att vi får utföra en prästvigning 25.3 i närvaro av pastorer från tre andra kyrkor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ursäkta språkfel: "hålla fast vid en formell enighet". Dessutom är det hela fyra kyrkor som är representerade vid prästvigningen.

      Radera
  10. Ett kort svar till Ola Ö: Det har aldrig i kyrkohistorien funnits en kyrka där alla har haft en fullständigt enhetlig förståelse av läran såsom man trodde under konfessionalismens tidsålder. Samtidigt finns det en dogmatisk kärna som alla har varit eniga om. Jag anser det djupt tragiskt att vi tex nu har två konfessionellt lutherska friförsamlingar i Vasa. De lutherska bekännelseskrifterna som enligt min förståelse är överensstämmande med Bibeln borde räcka till som grund samtidigt som man medger att de på riktigt kan betonas olika och också tolkas i något olika riktningar. Och åtminstone jag som ännu är präst i folkkyrkan känner ett ansvar för "vanligt folk" som inte ens alltid förstår skillnaderna mellan lutherdom och baptism men som vill hålla sig till Kristus. Marko Sjöblom

    SvaraRadera
    Svar
    1. Marko, jag vill inte här på denna plats gå i polemik angående förhållande till andra församlingar utan skriver hellre personliga tankar utifrån ditt svar. Så mycket måste jag likväl notera att beskrivningen "konfessionell luthersk friförsamling" enligt min mening inte är adekvat så länge man har någon form av samverkan med folkkyrkan. Detta hoppas jag innerligt få se en förändring av.

      Radera
    2. Ola Ö, jag är inte heller ute efter stridigheter. Men det krav som du ställer anser jag vara teologiskt ohållbart och även farligt. Det är en farlig väg där någon påstår sig ha ensamrätten till konfessionell lutherdom och därtill kräver ett utträde ur folkkyrkan som sina brister till trots ändå har många fromma kristna i sina led. Det har ju inte ens funnits en helt enhetlig syn på rättfärdiggörelsen i lutheranernas led fast det nog finns tydliga ramar och en kärna som man är ense om. Härmed vill jag inte försvara allt det felaktiga i vår folkkyrka. Som jag har skrivit tidigare så betraktar jag Missionsstiftet som det hittills bästa alternativet för den konfessionella lutherdomens bevarande i vårt land.(Om inte kyrkan får nåd till bättring förstås). Om du inte vill betrakta Missionsstiftet som ett konfessionellt lutherskt alternativ så är det din egen sak. Hur som helst måste vi bära ansvar för människornas eviga väl och en gång får vi båda ansvara för våra val inför vår Herre. Må han leda våra tankar och gärningar åt rätt håll. Mvh Marko Sjöblom

      Radera