lördag 23 september 2017

Ordkrig!?


Idag brände det till ordentligt på ledarsidan i ÖT. Kenneth Myntti levererar sådan kritik mot svenska Yle att sådan nog aldrig tidigare har setts på någon tidnings ledarsida överhuvudtaget. Kritiken riktas framför allt mot det öppna kommentarfältet på svenska Yle som, enligt Myntti, är "svagt modererat". Han ger också tre exempel på "missvisande och illvilliga kommentarer" som modererarna har släppt igenom. Det ska bli intressant att se hur detta går vidare. Jag kan knappast tänka mig att svenska Yle inte skulle reagera. (Hittills är det enda de har gjort att de har tagit bort den kritiserade artikeln från sina sidor.)

Jag förstås Mynttis frustration. Tidningshusen blöder idag, och svenska Yle konkurrerar om läsarna på nätet och gör dessutom detta med skattemedel. Till denna del förstår jag, och håller jag med Myntti, men sedan tar nog mitt medhåll slut. När jag läste igenom kommentarerna som Myntti kritiserar hittade jag inget av den yvighet och illvillighet som han ser i dessa. Den första "missvisande och illvilliga kommentaren" som Myntti citerar har t.ex. fullständigt rätt. ÖT/Vbl förstörde för sig när de tog bort möjligheten att kommentera artiklarna anonymt. Idag är kommentarfältet på åtminstone ÖT fullständigt dött. T.ex. jag har inte skrivit en enda kommentar sedan denna policyändring. Inte för att man inte kan kommentera anonymt, men nog för att ÖT kräver facebookinloggning till kommentarfunktionen. Detta innebär att jag, liksom många andra, inte kan kommentera trots att vi har inloggningsuppgifter till och betalar för ÖT. Detta är fullständigt bedrövligt och något som på allvar har fått mig att överväga att säga upp min prenumeration.

"Ingen orkar längre betala för eller läsa de här finlandssvenska indoktrineringsmedia." Så lydde den tredje "missvisande och illvilliga kommentaren". Jag kan hålla med om att denna kommentar är missvisande i den meningen att många ännu betalar. Men ordet indoktrineringsmedia (och ÖT:s påstådda "homoapologetiska linje") är varken missvisande eller illvilligt. Myntti vill förstås inte se detta, men så här är det. Men, och det bör tilläggas, denna kritik träffar nog svenska Yle i minst lika stor utsträckning.

Svenska Yles kommentarfält är sannerligen inte "svagt modererat", så också här har Myntti fel. Modereringen är synnerligen selektiv, men svag är den inte. Jag har flera gånger använt ordet "censur" när jag har kommenterat denna moderering, och det håller jag fast vid. Åsikter som inte är politiskt korrekta eller som försöker ge en balanserad bild av fenomen som svenska Yle inte vill att ska framställas balanserat blir helt kallt censurerade. När det gäller den ifrågavarande artikeln kanske Myntti har rätt. Jag vet förstås inte vad som har censurerats här, om något alls har censurerats. (För tydlighetens skull: Jag har inte kommenterat detta ämne på svenska Yle. Ja, jag hade faktiskt inte ens läst artikeln i fråga.)

Den slutsats Myntti inleder sin ledare med kan jag däremot hålla med om helt och hållet. Den som tar del av diskussionerna under artiklarna på svenska Yle kommer att förstå allt mindre av vad som händer i samhället. Men detta inte på grund av att debatten är för svagt modererad, inte heller för att debatten är yvig eller ens för att den är illvillig, utan för att den är FÖR HÅRT modererad – och detta på värdemässiga och ideologiska grunder. Detta så till den grad att det inte alls är fel att påstå att Svenska Yle idag är ett skattefinansierat propagandainstrument. Inte för makten, men nog för de förhärskande, politiskt korrekta, strömningarna i samhället. Antikristliga kunde jag dessutom lägga till för att tillspetsa min kritik ytterligare.

Jag håller alltså inte alls med Myntti i hans svidande kritik, annat än när denna handlar om skattefinansieringen och den på detta följande osunda konkurrensen med prenumerationsfinansierad media, men jag menar att det verkligen finns orsak att kritisera svenska Yle. Så jag läste Mynttis ledare med stort intresse. Inte minst med tanke på vilka reaktioner den kan tänkas få. Mitt i allt får vi vår egen ankdams-stora version av ordkriget mellan Nordkorea och USA...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar