Politiskt korrekta nyord

Språket utvecklas hela tiden, och så ska det förstås vara. (Även om sådana som jag inte alltid gillar det.) Nya ord tillkommer, vissa gånger som beskrivning på nya fenomen och nya uppfinningar, vissa gånger som beskrivning på gamla fenomen, och äldre ord slutar användas och försvinner med tiden. Det förra är oundvikligt och nödvändigt – och utvecklar språket – det senare är synnerligen tråkigt och utarmar språket. Åtminstone så som jag ser det. För att kämpa mot detta senare försöker jag använda gamla, goda ord för att på det sättet hålla dem vid liv och hålla språket brett och dynamiskt.

Men, som sagt, språket utvecklas hela tiden. En kategori för sig, och en oerhört otrevlig sådan, är nya ord som tillkommer som ett resultat av en agenda. Det finns många sådana ord. Ordet "hen" är exempel på ett sådant ord som vi gärna kunde ha varit utan. Ordet "islamofobi" är ett annat. Ett tredje ord i denna kategori är det sammansatta ordet "radikal islam" eller "radikal islamism".

Före år 2001 fanns det inget sådant som "radikal islam" eller "radikal islamism". Det fanns bara "islam". Nu menar jag förstås inte att det automatiskt behöver vara fel att prata om "radikal islam" när man syftar på sådana sammanhang där det finns en grogrund för terrorism, men om vi använder denna benämning behöver vi vara medvetna om vad det är vi säger och varför detta ordpar har fogats samman. Agendan är nämligen tydlig, men för att se det behöver vi förstå vad islam är och hur koranen ska läsas enligt muslimsk tradition. Saken är nämligen den att sådan islam som leder till våldsdåd mot "de otrogna" ingalunda är någon radikal version av islam. Tvärtom är en version av islam som INTE leder till våld mot de otrogna en vrångbild av islam. Eller om vi så vill: En sekulariserad version av islam. En koranenlig islam är nämligen våldsam och brutalt expansiv till sin natur. Således är det vi idag refererar till som "radikal islam" inget annat än en koranenlig islam.

Alltid när någon vågar säga det som jag sade ovan finns det sådana som hänvisar till att det i koranen finns många suror som talar om fredlig samexistens och som till och med uppmanar till kärlek och goda gärningar. Men det är då det är så viktigt att veta vad den muslimska traditionen säger om hur koranen ska läsas: Om det finns två varandra uteslutande uppmaningar i koranen är det den yngre som gäller. Efter den påstådda flykten från Mecka till Medina år 622 e.Kr. förändrades Mohammeds tillvägagångssätt såväl som förkunnelse till att bli ytterst brutal, och därför är också de yngsta surorna i koranen så våldsamma. De suror som alltså har företräde i sådana fall att det finns "dubbla budskap".

Genom att använda benämningen "radikal islam" vitmålas islam och luras allmänheten i västvärlden att tro att islam är en fredens religion. Här har vi agendan bakom orden. Problemet är, enligt de politiskt korrekta som driver denna agenda, således inte islam utan "radikal islam" som alltså är något annat än den fredens religion som Mohammed grundade. Som jag tidigare har konstaterat är det ytterst tacksamt att de flesta muslimer inte håller sig till det som koranen säger utan i stället vill leva ett lugnt liv i fred. Att detta innebär att de i egentlig mening inte är sanna muslimer är sedan en annan  sak.

Samma sak gäller ordet "islamofobi". Detta ord används för att stämpla sådana som varnar för farorna med islam, och i ordet ingår en föreställning att hotbilderna som målas upp är overkliga och att de rädslor som "islamofoberna" har därför är högst irrationella. Sanningen är, som ovan konstaterats, en annan. Vi har all orsak att frukta islam, och således är rädslan för islam (=islamofobi) inte något irrationellt eller påhittat.

Språket utvecklas hela tiden, och detta är som sagt oundvikligt. Men vi behöver, när det uppfinns nya ord, vara medvetna om att det ibland finns en agenda bakom de nya orden. Om vi inte är medvetna om detta är risken stor att vårt sätt att tänka, och därmed hela vår bild av verkligheten, blir korrumperat. Språket har nämligen en stor makt över tanken. Vare sig vi vill det eller inte.