onsdag 22 januari 2020

Vad är det som händer i samhällsdebatten?

Det är många, däribland Sauli Niinistö, som har gett uttryck för en oro att samhällsdebatten har blivit hårdare och mera polariserad. Detta är förstås ett faktum, och ett beklagligt sådant. Orsakerna till detta kan hittas på flera ställen. Dels har vi sociala medier och den många gånger vilda debatt som flödar där med personliga påhopp och (verkliga) kränkningar både till höger och till vänster. Dels har vi den glidning vi har sett inom mainstreammedia redan en längre tid. Denna glidning, som gör att åsiktskorridoren hela tiden flyttas i värdeliberal riktning (vänsterut), och som därmed gör att åsiktsklimatet blir allt kärvare orsakar också polarisering i samhällsdebatten.

Sociala medier är ett problem för sig, men på det stora hela är det mycket bra att det finns forum där en fri diskussion kan föras idag. Övertrampen är beklagliga och vissa gånger till och med potentiellt farliga, men om man vill ha en fri samhällsdebatt vet åtminstone inte jag hur man kan undvika dessa övertramp. Det finns förstås lagar som reglerar de värsta övertrampen, och dessa lagar bör givetvis tillämpas. Märk väl att jag då inte talar om lagen om "hatprat" som är en synnerligen dålig lag eftersom den inte definierar vad hatprat är och därmed är fullständigt öppen för tolkning. Detta gör att denna lag också kommer att lida av samma problem som debattklimatet i mainstreammedia, och att den dessutom kommer att leva i en synnerligen skadlig symbios med detta debattklimat. Detta alltså så att korridoren för vad som är acceptabelt, alltså vad som är "hatprat" och vad som inte är det, hela tiden flyttas. Och detta givetvis bara i en riktning.

Hur fungerar då denna glidning i mainstreammedia? Tanken om en "åsiktskorridor" är egentligen väldigt bra och belysande. Denna åsiktskorridor är förstås inte statisk till sin bredd, men den fungerar ändå ganska långt som om den vore det. Och den har som sagt glidit ordentligt i värdeliberal riktning de senaste åren speciellt. När man ser på vilka artiklar som publiceras t.ex. på Svenska Yle eller i ÖT så syns detta mycket tydligt. Artiklar som publiceras idag, t.ex. om sex och samlevnad och framför allt som rör hbt, skulle inte ha publicerats för, låt oss säga, tio år sedan. För tjugo år sedan skulle dagens artiklar i vissa fall ha kunnat leda till brottsanmälningar om de hade publicerats då. Den vänstra kanten av åsiktskorridoren har alltså glidit ordentligt vänsterut.

Det samma har skett med den högra kanten av åsiktskorridoren. Den har, i lika mån, också glidit vänsterut. Artiklar som publicerades i vissa ämnen, t.ex. angående hbt-frågor, för tjugo år sedan sågs för några år sedan som extrema och idag publiceras de inte alls. I vissa fall skulle de säkert leda till fällande domar om de skulle publiceras. Eller låt oss ta en person som exempel. Päivi Räsänen. Hon har inte blivit mera radikalt värdekonservativ på 20 år. Men det hon sade för 20 år sedan var ok då. För några år sedan sågs det som extremt och idag blir hon polisanmäld för samma utsagor.

Den här glidningen i värdeliberal riktning är ett klart och tydligt faktum. Jag skulle våga påstå att farten dessutom ökar. En klar och tydlig vattendelare var när Finland införde samkönade äktenskap för några år sedan. Sedan dess har takten på glidningen ökat markant och yttrandefriheten på den värdekonservativa flanken har kringskurits ordentligt i.o.m. att åsiktskorridoren har glidit vänsterut. Detta var förstås något vi varnade för inför riksdagens omröstning, men tyvärr var det väldigt få som tog notis om dessa varningar. Idag ser vi följderna. Yttrandefriheten blir det första offret – efter sanningen.

Frågan är om man kan säga att vårt land, i.o.m. att vi övergav sanningen i fråga om man och kvinna och om vad äktenskapet är, har blivit prisgett åt denna glidning och denna gradvisa förlust av yttrandefriheten och i förlängningen den förlust av demokrati som oundvikligen följer på detta? Något som i förlängningen kommer att drabba både högern och vänstern, både det värdekonservativa och det värdeliberala. Jag misstänker starkt att det är så.    

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar