Sociala medier är ett problem för sig, men på det stora hela
är det mycket bra att det finns forum där en fri diskussion kan föras idag.
Övertrampen är beklagliga och vissa gånger till och med potentiellt farliga,
men om man vill ha en fri samhällsdebatt vet åtminstone inte jag hur man kan undvika
dessa övertramp. Det finns förstås lagar som reglerar de värsta övertrampen,
och dessa lagar bör givetvis tillämpas. Märk väl att jag då inte talar om lagen
om "hatprat" som är en synnerligen dålig lag eftersom den inte
definierar vad hatprat är och därmed är fullständigt öppen för tolkning. Detta
gör att denna lag också kommer att lida av samma problem som debattklimatet i
mainstreammedia, och att den dessutom kommer att leva i en synnerligen skadlig
symbios med detta debattklimat. Detta alltså så att korridoren för vad som är
acceptabelt, alltså vad som är "hatprat" och vad som inte är det,
hela tiden flyttas. Och detta givetvis bara i en riktning.
Hur fungerar då denna glidning i mainstreammedia? Tanken om
en "åsiktskorridor" är egentligen väldigt bra och belysande. Denna
åsiktskorridor är förstås inte statisk till sin bredd, men den fungerar ändå
ganska långt som om den vore det. Och den har som sagt glidit ordentligt i
värdeliberal riktning de senaste åren speciellt. När man ser på vilka artiklar
som publiceras t.ex. på Svenska Yle eller i ÖT så syns detta mycket tydligt.
Artiklar som publiceras idag, t.ex. om sex och samlevnad och framför allt som
rör hbt, skulle inte ha publicerats för, låt oss säga, tio år sedan. För tjugo
år sedan skulle dagens artiklar i vissa fall ha kunnat leda till brottsanmälningar
om de hade publicerats då. Den vänstra kanten av åsiktskorridoren har alltså
glidit ordentligt vänsterut.
Det samma har skett med den högra kanten av åsiktskorridoren.
Den har, i lika mån, också glidit vänsterut. Artiklar som publicerades i vissa
ämnen, t.ex. angående hbt-frågor, för tjugo år sedan sågs för några år sedan
som extrema och idag publiceras de inte alls. I vissa fall skulle de säkert
leda till fällande domar om de skulle publiceras. Eller låt oss ta en person
som exempel. Päivi Räsänen. Hon har inte blivit mera radikalt värdekonservativ
på 20 år. Men det hon sade för 20 år sedan var ok då. För några år sedan sågs
det som extremt och idag blir hon polisanmäld för samma utsagor.
Den här glidningen i värdeliberal riktning är ett klart och
tydligt faktum. Jag skulle våga påstå att farten dessutom ökar. En klar och
tydlig vattendelare var när Finland införde samkönade äktenskap för några år
sedan. Sedan dess har takten på glidningen ökat markant och yttrandefriheten på
den värdekonservativa flanken har kringskurits ordentligt i.o.m. att
åsiktskorridoren har glidit vänsterut. Detta var förstås något vi varnade för
inför riksdagens omröstning, men tyvärr var det väldigt få som tog notis om
dessa varningar. Idag ser vi följderna. Yttrandefriheten blir det första offret
– efter sanningen.
Frågan är om man kan säga att vårt land, i.o.m. att vi
övergav sanningen i fråga om man och kvinna och om vad äktenskapet är, har blivit
prisgett åt denna glidning och denna gradvisa förlust av yttrandefriheten och i
förlängningen den förlust av demokrati som oundvikligen följer på detta? Något som i förlängningen kommer att drabba både högern och vänstern, både det
värdekonservativa och det värdeliberala. Jag misstänker starkt att det är så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar