Om gårdagens "Slaget efter tolv"

Jag lyssnade på Slaget efter tolv igår. Eller egentligen borde det i detta fall inte ha hetat "slaget efter tolv" utan kanske snarare "klubben för inbördes beundran efter tolv" eller "en studie i hur man förvränger verkligheten för att få tyst på obekväma åsikter efter tolv". I stället för att ha en ärlig debatt om yttrandefrihet – och om ÖT:s beslut att gå in för en oerhört inkonsekvent hållning i sållandet av insändare där man gallrar ut sådant som någon kan uppleva som kränkande i EN fråga men inte i andra – hade man samlat ihop en panel som var ense om det mesta. Framför allt om att det var ett bra beslut från ÖT:s sida.

Beslutet ÖT tog var verkligen inte något bra beslut. Förutom att, som sagt, vara oerhört inkonsekvent är beslutet fullständigt förödande för hela diskussionen om äktenskapet. Detta i en situation där vår kyrka – som fortfarande en stor majoritet av ÖT:s läsare hör till – är mitt i denna diskussion. Var har ÖT tänkt att denna debatt ska föras? Inte på ÖT:s sidor i alla fall. Nu är det förstås en dålig bild på flera sätt, men jag tänker mig bilden av en duell. Problemet är nu bara att den ena duellanten tvingas duellera med båda händerna bakbundna. Det är vad ÖT nu har åstadkommit i äktenskapsdiskussionen.

Hur oerhört galet detta beslut, och de motiveringar som ligger bakom det, är illustreras mycket tydligt av Sofie Staras ledare i dagens ÖT. Staras oerhört vinklade hållning syns i hur hon beskriver den debatt som startade med hennes fullständigt groteska ledare i ÖT 13/8 2019. Denna debatt beskriver hon nu som en "hätsk debatt utgående från en ledare som tog avstamp i i utredningen av Päivi Räsänens inlägg på twitter". Jag vill påstå att det som var hätskt i den debatten först och främst var Sofi Staras attack på Päivi Räsänen och på kristna människor överlag. Samma sak återkom i gårdagens "Slaget" – Stara vurmar för de homosexuella till den grad att inget som ens kan uppfattas som kränkande av den mest tunnhudade människa ska få sägas eller skrivas, men Päivi Räsänen får och kan kränkas hur mycket som helst. Det är tydligen skillnad på människor här. Stor skillnad, dessutom.

Men riktigt galet blir det när Stara hävdar att "Det ska inte vara fritt fram att i ÖT ifrågasätta, kränka och mobba andra människor med hänvisning till heliga böcker".

Att det ska vara så här oerhört svårt att se skillnad på SAK och PERSON? Om denna svårighet beror på att de inblandade inte vill se skillnaden eller på att de har blivit så fullständigt förblindade av den propaganda de simmar i att de helt enkelt inte längre klarar av att göra det må kanske vara osagt. Men faktum är att, åtminstone så långt jag kan se bakåt i tiden, det ALDRIG har hänt sig att någon har kränkt eller mobbat någon på ÖT:s sidor "med hänvisning till heliga böcker". Det som däremot har hänt, och som måste tillåtas i en öppen debatt i ett fritt samhälle, är att FENOMEN diskuteras. Det är vad som har hänt, men det ska alltså numera gallras ut om fenomenet i fråga är homosexualitet. Givetvis finns det alltid en möjlighet att individer tar illa vid sig när ett fenomen som kommer nära ens person diskuteras, men det är en risk vi måste kunna ta i ett fritt samhälle. Om vi alltså vill att samhället fortsättningsvis ska vara fritt. Börjar vi idka censur på basen av att någon kan tänkas bli kränkt, ja då får vi som sagt helt sluta debattera. Frågan är: Är det faktiskt ett sådant samhälle vi vill ha? Ett samhälle där en mediaelit driver sin värdeliberala agenda helt utan mothugg? Det är dit vi är på väg, och det är uppenbart att det är ett sådant samhälle Sofie Stara, ÖT och den igår ihopsamlade klubben för inbördes beundran i slaget efter tolv vill ha.

Men åtminstone jag ställer inte upp på det.