Om klimatångesten

Svenska Yle publicerade i morse en mycket bra och intressant artikel om ångest hos barn och unga i anknytning till klimatförändringen. Föreningen psykisk hälsa i Finland berättar att en majoritet av de unga vuxna i Finland upplever ångest över klimatförändringen. Detta är, enligt föreningens utvecklingsdirektör Kristian Wahlbeck, något som måste tas på allvar.

Jag skrev en kommentar under artikeln (som, konstigt nog!, blev publicerad) där jag efterlyste ansvarstagande av speciellt Svenska Yle när det gäller just klimatångesten. Det är nämligen ett obestridligt faktum att denna ångest väldigt långt har frammanats av vår media genom att den jämt och ständigt drar fram frågan och presenterar en massa icke-vetenskapliga dystopier och domedagsscenarion. Märk väl orden icke-vetenskapliga. Här handlar det uteslutande om ideologi och scifi (i ordets rätta bemärkelse) just i avsikt att skrämma upp människor.

Tyvärr misstänker jag starkt att vi inte kommer att få något sådant ansvarstagande. Snarare tyder det att min (och en del andra liknande kommentarer) publicerades på att det så småningom kommer att dyka upp en (lång) artikel av Marcus Rosenlund (eller någon annan klimathysteriker) där Svenska Yles linje försvaras med dova bastoner. För det viktiga är ju att få människorna i rörelse i den här frågan. Om det sedan kräver att de har ett visst mått av ångest är det kanske inte så farligt. Ändamålen helgar förvisso medlen!