Om propagandans makt

När människor träffas idag är kriget i Ukraina förstås ett givet samtalsämne. En av de frågor som har diskuterats flitigt i de sammanhang jag har rört mig denna påskhelg är frågan om hur det är möjligt att föra ett helt folk, alltså det ryska, bakom ljuset och få dem att tro på Putin-regimens lögner om vad som sker i Ukraina. Svaret har också varit lika givet som samtalsämnet: Det handlar om kraftig propagandaspridning.

Så är det förstås. Detta i kombination med hot om repressalier för sådana som vågar uttala en avvikande syn på saken och kraftig begränsning av oppositionens möjligheter att få ut sitt budskap – i den mån det finns någon opposition i Ryssland idag.

Så egentligen vet vi nog alla hur detta är möjligt, men trots det har jag hört många som har uttryckt sin förvåning över att detta faktiskt går att genomföra i dagens värld. Men möjligt är det, och ännu mer förvånande är att vi i västvärlden faktiskt har genomlevt ett liknade propagandakrig under de senaste ca 20 åren, med i princip samma medel och med nästan samma framgång. Nu talar jag givetvis om hbt-lobbyns framgångsrika propagandamanöver för att få oss att acceptera lögnen som sanning.

Tycker du att detta låter märkligt? Det gör det säkert. Men försök tänka efter lite så ska du se att det inte alls är så långsökt. Fram till för några månader sedan har statsmakten inte direkt förföljt sådana som inte fogar sig i det nya narrativet, men med Räsänen-rättegången och statsåklagarens korståg mot henne och mot yttrandefriheten på detta område togs ett stort steg i riktning mot detta. Vi har inte, som Ryssland, en maktfullkomlig despot i ledningen för vårt land/våra länder, och mediefältet är, åtminstone i teorin, fritt från statlig påverkan. Men det hindrar inte att liknade mekanismer är satta i funktion i väst – och egentligen är det oerhört mycket mer skrämmande att det är på så vis här med vår "fria press" än att detta kan ske i ett land som Ryssland. För även här hos oss finns det bara en "sanning" som accepteras i media, och åsikter som avviker från denna kommer inte fram i medias redaktionella material. Lägg till detta att censuren också på insändarsidorna har skärpts ordentligt speciellt den senaste tiden, liksom stigmatiseringen av oliktänkare.

Och resultaten har inte låtit vänta på sig. Vanligen brukar en omsvängning i opinioner i dylika frågor ta generationer, men den omsvängning som möjliggjorde t.ex. att det samkönade äktenskapet infördes gick på bara några tiotal år. I själva verket kanske ännu snabbare. Synen på manligt och kvinnligt och på kön överlag har också förändrats mycket snabbt.

Propaganda är ett mycket effektivt vapen, speciellt om man kan se till att andra åsikter inte hörs eller syns och sådana som vågar utmana propagandainnehållet blir stigmatiserade eller t.o.m. åtalade och dömda. Detta ser vi i Ryssland idag, och det samma ser vi i västvärlden när det gäller synen på hbt-frågor under de senaste decennierna. Det är med andra ord inte alls så svårt att få människor att tro på lögnen i stället för sanningen, och när man inser detta blir åtminstone jag ganska mörkrädd.