torsdag 20 februari 2020

Behovet av en intressebevakningsfullmakt

Låt dig inte skrämmas av rubriken. Det här är en text som alla behöver läsa, speciellt om du är gift och tror att äktenskapsförbundet betyder någonting ifall du, eller din maka/make, skulle bli inkapabel att sköta dina/sina egna ekonomiska ärenden. Men nu ska jag ta det här från början.

Min fru (som för övrigt, fick vi höra idag, är sjunde kusin med McGyver...) hörde det på jobbet av någon som hade hört det av någon som hade varit på en kurs med min mors kusin. Det där låter som det värsta inavlade skvallret, jag vet, men det här är faktiskt sant. År 2007 infördes en lag i Finland vars avsikt var att skydda en persons ekonomiska intressen i fall att personen i fråga, på grund av olycka eller sjukdom, skulle bli i sådant tillstånd att han/hon inte längre kan sköta sina egna ärenden. För att säkerställa att de ekonomiska ärendena sköts på ett önskvärt sätt och av en person som "myndlingen" (som det tydligen heter) vill ska sköta dessa ärenden bör det finnas en intressebevakningsfullmakt som är både underskriven och bevittnad och som reglerar dessa saker.

Så långt är det här en bra sak. Men när den här lagen stiftades inkorporerade lagstiftaren, antingen avsiktligt eller oavsiktligt, också personer som är gifta inom lagens verkningsområde. Det här innebär t.ex. att om jag skulle bli inkapabel att sköta mina egna ärenden har inte min fru automatiskt rätt att göra det för min räkning. För att hon ska ha rätt att förvalta mina bankkonton och t.ex. sälja egendom som är i mitt namn behöver också jag, trots att vi är gifta, ha uppgjort en intressebevakningsfullmakt.

Det här var något helt nytt för mig, och när jag hörde det tänkte jag först att detta måste vara någon form av mycket dåligt skämt. Men en sökning på nätet gav vid handen att det inte är det. I ett dokument jag hittade konstaterades att "magistraterna har ganska bra koll på detta, men hos vanliga medborgare tar det vanligen ett par generationer innan detta blir allmänt känt och praktiserat." (Citatet ur minnet.)

Som sagt är detta en bra sak för sådana som är ensamstående och som själva behöver reglera vem som ska sköta ens ärenden ifall man blir så dålig att man inte längre klarar av det själv. Men lagstiftarens avsiktliga eller oavsiktliga blunder att inkludera även gifta par i detta är ren galenskap. Ett äktenskapsförbund BÖR ABSOLUT OCKSÅ INKLUDERA DETTA så att behovet av att göra upp en dylik intressebevakningsfullmakt försvinner.

Här har vi något för våra politiker att arbeta på! Men till dess skulle det vara viktigt att göra upp ett dylikt dokument. Eller två dylika dokument blir det ju i ett äktenskap.

Dumheternas dumheter! För att säga det snällt.

10 kommentarer:

  1. Skall man i allt verkligen lyda "överheten" eller gå sin egen väg och dela tex. nätbankskoder med sin käresta trots bankens alla varningar om att dela med "utomstående" ?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Att låta någon annan använda dina nätbankskoder är som att du ger ditt pass/id åt denna för att identifiera sig som du. Så gör inte normalt funtade människor.

      Radera
    2. Anonym 06:47. I ett äktenskap där man har gemensam ekonomi (finns det sådana som inte har det?) är det väl närmast en självklarhet att man har tillgång till den andres konto. På något sätt. Problemet här är att lagstiftaren har gjort intrång i privatlivet genom att förbjuda överlåtelsen av bankkoder till den man är gift med. Där har lagstiftaren helt enkelt tagit sig för stora friheter.

      Radera
    3. Bankkoderna har du fått för att kunna identifiera dig när du loggar in i nätbanken och betalar räkningar. Om din fru skall komma åt ditt konto skall du avtala det med din bank. Hon kommer sen åt det när hon loggar in och identifierar sig med sina bankkoder. Det är inte konstigare än så. Lagstiftaren har definitivt inte tagit sig för stora friheter. Däremot bryter du mot det avtal du gjort med din bank om du låter frun använda dina bankkoder. Du har ju ingått ett avtal med din bank vari det framgår tydligt att dina bankkoder är personliga och inte får överlåtas åt någon annan.

      Radera
  2. Frågan är inte enkel. En person blir officiellt sett oförmögen att sköta sina egna ekonomiska angelägenheter när vederbörlig myndighet konstaterat detta. Då behövs en officiell intressebevakare. Denna kan vara en närstående, som står under samhällets bevakning, eller en person som sköter uppdraget med samhällets bemyndigande.

    En person kan vara oförmögen att sköta sina egna ekonomiska angelägenheter långt innan en myndighet konstaterar detta. I bästa fall kan man ha beviljat en närstående rätt att använda sina egna konton utan begränsning och då har den andra parten skött ärendena med höga etiska principer. Det vanligare är säkert att en andra part, make/maka eller barn/barnbarn hanterat den handlingsoförmögnes konton med full rätt till sin egen fördel och kontoägarens förfång - i många Herrans år utan samhällets kontroll och möjlighet att ingripa på något sätt.

    På grund av de risker som är förknippade med privaträttsliga avtal har staten infört ett system med offentlig intressebevakning, som kan skötas av en tjänsteman under tjänstemannaansvar. Yles grävande program MOT visar med all önskvärd tydlighet att det här fungerar till pappers men inte i praktiken; i praktiken kan den vars intressen bevakas lida enorm skada även tjänstevägen.

    Allt verkar i slutändan handla om konflikten mellan hög moral och själviska intressen. Om moralen är korrupt spelar det ingen större roll om bevakningen av den handlingsbegränsades intressen sker på privat eller offentlig bas, men det offentliga har väl ändå en viss fördel, i bästa fall.

    Esa

    SvaraRadera
    Svar
    1. Esa. När det gäller när en intressebevakningsfullmakt träder i kraft (ska inte förväxlas med omyndigförklarande) räcker det med att fullmakten lämnas in till magistraten (jag kallar myndigheten för det trots att den fått en ny, förskräcklig namnform) sedan en läkare konstaterat att personen i fråga inte längre klarar av att sköta sina egna ärenden.

      Men det är förstås så som du säger att det alltid handlar om en konflikt mellan moral och själviska intressen. Det är ju människor vi pratar om. Men min poäng här är dels det att, som lagen nu är utformad (tolkas?) alla borde tänka på att göra ett dylikt papper, dels att lagen/tolkningen (?) borde ändras så att det i ett äktenskap inte behövs något sådant papper. Som det nu är kan situationen bli ohållbar också för ett äkta par som har gemensam ekonomi ifall den ena parten blir inkapabel att sköta sina egna ärenden.

      Radera
  3. Det må framstå som hur byråkratiskt som helst, men den nya lagstiftningen är hur korrekt som helst.

    Man och hustru kan ha avtalat inbördes om något som kallas gemensam ekonomi, och man kan ha giftorätt i varandras egendom. Det oaktat äger parterna sina egna ekonomiska tillgångar och kan göra vad de vill med dem under sin livstid, utan att konsultera maken. I det här avseendet är äkta makar i samma belägenhet som exv sambor. Den med äktenskap förknippade giftorätten gäller fast egendom. I lagens mening fungerar gemensamt ägande så att de som skaffat egendom tillsammans äger den tillsammans. Dit hör inte pengar och annan lös egendom.

    Tillgången till makans/makens bankkonton är ett problematiskt kapitel. Man kan i banken avtala om att bägge har rätt att betala räkningar och lyfta pengar från kontot. Uttagen från kontot kan j vissa sammanhang bli intressanta med tanke på gåvoskatt, som ju också gäller mellan äkta makar.

    Bankirerna är ett kapitel för sig. De ger ju inte bara rätt att använda kontot utan också möjligheten att identifiera sig på nätet och ingå rättshandlingar på den andres vägnar. Då blir möjligheterna, riskerna och ansvaret mycket mera omfattande än tillgången till reda pengar på ett konto...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Språkgranskningen på min fjonk ändrade bankkoderna till bankirer. Det kanske finns ett samband 😀

      Radera
    2. Esa. Nej, äkta makar är inte i samma belägenhet som sambor. Eller borde inte vara det om det inte är något fel på lagstiftningen. Ett gift par har ingått ett offentligt förbund med varandra. Ett sambopar har inget av detta. Om det faktiskt är så som du säger att "äger parterna sina egna ekonomiska tillgångar och kan göra vad de vill med dem under sin livstid, utan att konsultera maken" då är något allvarligt på tok. Ett äktenskap är något man ger sig in i tillsammans, och då blir livet tillsammans något man bär ansvar för tillsammans. Det utesluter dylikt solospelande som du säger är möjligt. Om lagen faktiskt ger möjlighet till något sådant, då är problemet större än vad jag trodde när jag skrev texten ovan.

      Radera
  4. Visst är det som jag skriver. Det äkta paret må i teologisk mening vara ett, men juridiskt sett behåller makarna sin egen identitet och rättskapacitet. Om du förtjänar egna pengar kan du sätta dem på en bil och senare sälja bilen utan att be din hustru om lov, och samma gäller även henne. Det här gäller så länge äktenskapet består; då äktenskapet upphör av en eller anledning träder bestämmelserna om giftorätt i kraft, med allt vad därtill hör. Det här gäller numera även sambor, på vissa bestämda villkor.

    SvaraRadera