Om domen

Jag tycker om att se västernfilmer. Tyvärr är det länge sedan jag haft tillfälle att göra det, men det förändrar inte det faktum att en bra västernfilm är något av det bästa man kan se på TV. De flesta västernfilmer handlar i någon form om brott och straff, antigen i form av något rån eller så om något brott mot liv. Helt enkelt för att den tid som avbildas i dessa filmer ofta var präglad av våldsamheter, och de ikoniska hjältarna i vilda västern i stort sett alla är förknippade med brott i olika form. Antingen då så att de, likt Wyatt Earp, var lagens väktare, eller också, likt Jesse James, fanns på andra sidan av lagens råmärken.

Sedan behöver det ju i alla bra västernfilmer också finnas en domare. Dessa domare reste ofta runt i olika städer och skipade rättvisa, och det fanns domare av alla sorter. De mest ökända var de så kallade "hanging judges", alltså sådana domare som ofta och mer än gärna utdömde dödsstraff åt brottslingarna. Dessa var ökända, och en brottsling kunde redan på förhand långt veta vad som väntade honom bara på basen av vem som satt som domare i rättegången. Så alltså enligt legenden. I verkligheten var det säkert inte riktigt så svartvitt.

Jag har tänkt på den domstol vi alla en dag kommer att stå inför när vi ska svara för våra liv inför Skaparen och den domare han har utnämnt för att döma vårt fall. Bibeln säger att det är Jesus som kommer att sitta som domare vid den yttersta domen. Som brottslingar som ska dömas är detta både en mycket dålig och en mycket bra nyhet för oss. Likt brottslingarna i vilda västern kan också vi på förhand veta vad som väntar oss med denna domare. Lagen är sträng. Den kräver dödsstraff för alla överträdelser, och den domare som har blivit tilldelad vårt case är obeveklig. Han är en "hanging judge", och det finns inget som helst tvivel om vad utslaget kommer att bli. Det blir en dödsdom. Absolut, och i alla fall. Det är vad du och jag har att se fram emot. Lagen är tydlig, bevisläget är otvetydigt och domaren är både rättvis och sträng och han har gjort klart att han ALDRIG kommer att tumma på lagens hårda krav. Utfallet kan därför inte bli annat än skyldig, och domen blir döden. Den eviga döden.

Det var de dåliga nyheterna. Men de dåliga nyheterna följs av mycket goda nyheter! Strax efter att domen har fallit stiger domaren upp och säger: "MEN! Jag har tagit denna dödsdom på mig. Om du vill", och då riktar han sig personligen till den dömde – till dig och mig – "om du vill så kan jag låta ditt straff drabba mig så att du inte behöver ta det. Vill du det?"

Du kommer en dag att stå där inför Guds domstol. Finns det någon som är så dum att han eller hon svarar nekande på domarens fråga? Man skulle ju inte tro det. Men likväl finns det sådana. Många till och med. Människor som väljer att inte låta domaren ta det straff han just har utdömt utan som väljer att bära det själv. Trots att domaren redan har tagit straffet för alla människor. Varför?

En del av svaret på frågan hänger kanske samman med att bilden av domstolsförhandlingen ovan är en aning felaktig. När domarens klubba har fallit är det tyvärr för sent för den fråga domaren ställer. Frågan ställs inte då, efter att domen har fallit, utan den ställs NU. Är du villig att låta den allsmäktige domaren ta det straff du har förtjänat och som du en gång, kanske ganska snart, kommer att drabbas av? Du har tid på dig så länge du lever här på jorden att svara på frågan. Men när du sedan ställs inför domstolen är det för sent. Då får du stå ditt kast. Men ännu idag är det nådatid. Tid att ta emot den nåd som erbjuds dig. Tid att låta domaren ta det straff du har förtjänat.

Hur går det till, kanske du vill veta. Bibeln ger ett mycket tydligt svar från Jesu egen mun: Den som tror och blir döpt ska bli frälst, men den som inte tror är redan dömd. (Mark. 16:16, Joh. 3:17-18)

Jesus har tagit ditt eviga straff på sig. Du är friköpt och frälst. Om du vill. Men Jesus tvingar dig inte. Om du vill får du ta ditt eget straff. Men varför skulle du göra det när det finns en så dyrbar och härlig frälsning?