Hopp och hopplöshet

"Ni var på den tiden utan Kristus, utestängda från medborgarskapet i Israel och hade ingen del i förbunden med deras löfte. Ni levde utan hopp och utan Gud i världen." Ef. 2:12

Jag råkade lyssna på ”Radar” i Radio Vega här i veckan. Det handlade bl.a. om drogmissbruk, och där intervjuades en knappt 30-årig man som använder kannabis regelbundet. Han kallade sig ”nöjesanvändare” eftersom han, som han sade, gillar de tankar han får när han är påverkad. Han tycker om att se livet genom det filter som kannabisen ger, och när han är påverkad ”kommer han åt saker som undermedvetet har stört honom”. Han konstaterade också att alla kämpar med den smärtan som livet och varandet innebär och att kannabisen får livet att se bättre och lättare ut.

Dagens människa lever med den hopplöshet och meningslöshet som livet utan Gud ger – hon lever sitt liv i denna världen utan någon mening, om man bortser ifrån att eventuellt få se släktet föras vidare genom barn och barnbarn. Utan något hopp – det enda hon kan se fram emot är åldrande, sjukdom, ensamhet och död. Det är inte konstigt att ingen klarar av att leva på det sättet. Man måste döva sitt medvetande, antingen med droger (som denne man), med alkohol, eller så med andra, för kroppen, mindre skadliga saker. Så som pengar, ägodelar, sex eller med en myckenhet av aktiviteter eller många vänner. För en människa som försöker fly från hopplösheten och meningslösheten är ensamheten och tystnaden stora fiender eftersom man då, utelämnad åt sig själv och en tystnad i vilken man inte kan undkomma sina egna tankar, blir upphunnen av just det som man inte vill kännas vid. Har du t.ex. sett någon som varit på länk utan att ha trådar som hänger ur öronen? Det är sällsynt idag – för tystnaden måste bekämpas med alla medel!

Den förhärskande filosofin i dagens västerland är evolutionismen. Den är ett försök att svara på de stora frågorna ”Varifrån, Varför och Vart” utan att blanda in Gud i ekvationen. Och ganska långt har evolutionismen idag lyckats lura människorna bort från Gud med sina lögner. Men resultatet, på det mänskliga planet, är fullständigt förödande. Gudlösheten ger en hopplöshet och meningslöshet som är själsdödande och som för många också leder till att kroppen inte orkar leva. Det mörker och den tomhet som frånvaron av Skaparen leder till och ger måste fyllas med något om människan överhuvudtaget ska orka leva. Vissa klarar av att döva dessa tomhetskänslor med enklare medel, andra behöver mera grova medel – och vissa klarar inte av det överhuvudtaget.

Lösningen är ändå väldigt enkel. Jesus säger i Joh. 8:12: ”Jag är världens ljus. Den som följer mig ska inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.” Observera att detta är evangelium, inte lag! Den som följer Jesus FÅR ljus i sitt liv, mening med tillvaron och ett hopp som sträcker sig in i evigheten – även om världen runt omkring oss är och förblir mörk, hopplös och utan mening.  

Ett liv utan Gud, utan Jesus, är en absurditet. En kort, meningslös och hopplös vandring genom en mörk värld i riktning mot graven och ett ännu större mörker. Det är inte konstigt att dagens människor inte orkar med det utan med alla medel försöker rymma från sin smärta och sin hopplösa tillvaro och döva sina känslor med alla tillbudstående medel. Utan att lyckas.

Gud vare tack för att han ger oss människor och vårt liv en mening och ett hopp som går långt utöver vad vi kan tro, hoppas och begära! Jesus är världens ljus, och när detta ljus har kommit ska vi människor inte envisas med att leva kvar i mörkret. Det är så oerhört onödigt.