Om Perho, vargjakten och rättskänslan

Låt mig börja denna blogg med att säga att jag anser att lagar och förordningar ska hållas och att ett samhälle där människorna struntar i lag och ordning är ett samhälle som inte kan bestå i längden. Anarki är aldrig och på inget sätt eftersträvansvärt. MEN. Det finns bra lagar, och så finns det dåliga lagar.

De som känner mig vet att jag inte är lättkränkt, men just nu måste jag säga att min rättskänsla är allvarligt kränkt. Efter den olovliga vargjakten i Perho 19-20/1 satt sex personer häktade under flera dagar. En av dessa tog sedan sitt eget liv en dag efter att han blev försatt på fri fot. Deltagarna i vargjakten riskerar, enligt vissa uppgifter, flera års fängelse och deras jaktvapen och snöskotrar har blivit förverkade till staten. Detta samtidigt som personer som gör sig skyldiga till mycket allvarligare brott (som t.ex. rattfylleri med dödlig utgång och våldtäkt) slipper undan med mildare straff.

Media är dessutom inte sena att fördöma deltagandet i denna olovliga jakt. ÖT slår t.o.m. upp som en av sina huvudnyheter (2/2) att en jägare i Pedersöre på facebook har gett sitt stöd till Perho-jägarna och sagt att de borde få medalj. Personer som har ”gillat” inlägget jagas sedan upp av ÖT och ställs vid skampålen.

Men den här vargfrågan har flera aspekter. Dels har vi alltså detta med rättskänslan. Jag är sannerligen inte den enda vars rättskänsla har blivit kränkt i dessa dagar! Dåliga lagar måste kunna ändras! Om så inte sker kommer människorna att ta saken i egna händer, vilket alltså skedde i Perho. Så nu gäller det för beslutsfattarna att lyssna på folket och se till att lagarna ändras i enlighet med den allmänna rättskänslan. Och då talar jag inte om vad man anser i södra Finland (och särskilt inte vad man anser i Bryssel!) där det inte finns några vargar, utan när det gäller vargfrågan måste man fråga de som bor i de trakter där vargen finns.

Så har vi också den desinformation som hela vargvurmeriet bygger på. Och detta är nästan det värsta, anser jag. Idag finns det mycket som tyder på att man i vissa kretsar anser att vargen är lika viktig, eller kanske t.o.m. viktigare än människan – och att ett vargliv är mera värt än ett människoliv. Detta är ju fullständigt befängt! Vargvurmarna menar dessutom att vargen inte är farlig eftersom det inte finns några fall av vargattacker mot människor under det senaste seklet i Finland. Men det är väl ganska naturligt att det är så! Vargen utrotades i Finland i slutet av 1800-talet efter de dödliga vargattackerna i Åbotrakten på 1870 och 80-talen, och under hela 1900-talet fanns det i princip ingen varg i landet. Ingen varg – inga vargattacker!

Men vargen är farlig, särskilt om den börjar finnas i sådan mängd att det börjar bildas flockar. Detta alldeles speciellt om dessa flockar sedan börjar röra sig i befolkade trakter. Vargen hör helt enkelt inte hemma i sådana trakter där det finns människor. Om beslutsfattarna inte inser detta kommer Perhofallet inte att bli det enda i sitt slag. Men jag hoppas att jägarna nästa gång förstår att vara mera försiktiga. Och att de förstår att lära sig av historien. Men det kan förstås Perhojägarna också göra. Jag skulle rekommendera dem att ta lärdom av Maria Åkerblom och det bedrövliga fallet med den skjutna länsmannen i Karleby. Om man lyckas fälla en varg så sätter alla deltagare ett skott i den, och sedan, när polisen kommer, ställer de alla sig i ring och pekar till vänster och säger ”det var han som sköt först!”

Jag anser alltså att lagar och förordningar är till för att hållas. Men det finns som sagt dåliga lagar, och det finns en laglydighet (från myndigheternas sida) som i längden också kommer att urholka rättsstaten. I detta fall är vi definitivt inne på ett sådant område.

Jag anser inte att dessa vargjägare borde få någon medalj. De har ändå gjort sig skyldiga till en olaglig handling. MEN. Jag anser att det borde dras igång en insamling för att stöda dem och ersätta dem för den ekonomiska skada de utsatts för och för att täcka deras rättegångskostnader. Det är vi skyldiga dem – för de har trots allt gjort oss en stor tjänst. Speciellt oss som bor i svensktrakterna i norra Österbotten. Utan denna olovliga jakt (som säkert pågått bra mycket längre tid än en helg i januari) skulle det finnas mycket mera varg också i våra trakter.