Redan i slutet på 80-talet hörde jag första gången om farhågorna att bedjarna kommer att ta slut. Detta helt enkelt därför att de äldre, som kan konsten att be uthålligt, dör bort medan de yngre generationerna helt enkelt inte har lärt sig detta med uthållig bön. Det var den dåvarande ungdomsledaren i Esse som nämnde det och uppmanade oss ungdomar att ta upp den "fallna manteln".
För en dryg månad sedan fick två av mina "andliga fäder" flytta hem till Herren efter ett långt liv. Båda blev över 90 år. Båda var också bönemänniskor, och med speciellt den ene av dem hade vi många gånger diskuterat just detta att bedjarna håller på att ta slut. Vi var båda av den åsikten att det inte är konstigt att både kyrkan och samhället ser ut som de gör när ingen längre bär dem i bön inför Herren. Det samma gäller väckelsen. Vi talar - i de sammanhang där jag finns - gärna om den stora väckelsen som ska komma, men faktum är nog att den knappast kommer om vi inte på allvar börjar be om och för den. När vi ser på historien ser vi nämligen att alla stora väckelser alltid har börjat med en böneväckelse. Utan bön, ingen väckelse.
Det finns ett intressant ord som jag hittade i en bok för bra många år sedan. Det är ordet "bönekondition". Vi vet ju hur det fungerar med konditionen. För att ha en bra kondition behöver vi träna, och desto mera vi tränar desto bättre blir vår kondition. Dagens kristna har, kanske med några få undantag, en fullständigt usel bönekondition. Mig själv inbegripen. Om vi orkar be i fem, tio minuter per dag är det bra. T.o.m. mycket bra. Men fem-tio minuter kan på inga villkor kallas för uthållig bön.
Här finns det absolut rum för förbättring av bönekonditionen. Vi behöver ta upp den mantel som har fallit sedan de äldre generationerna, de som hade lärt sig och som kunde be uthålligt, har flyttat hem till Herren.
De som känner mig vet att jag tycker om att debattera, och att jag trivs där det hettar till lite. Och vissa gånger behöver vi onekligen ryta till när det far snett - både i kyrkan och i samhället. Men jag är fullständigt på det klara med att detta debatterande inte kan räta upp det som har farit snett. Men med bönen är det annorlunda. Genom bön kan vi verkligen påverka - helt enkelt därför att Gud hör bön. Men om/när vi inte ber ska vi inte heller förundra oss över att det ser ut som det gör, framför allt i kyrkan, men också i samhället. Och vi ska inte heller förundras över att den kristna tron hela tiden förlorar terräng. För utan bön kommer de gudsfientliga (och i förlängningen människofientliga) krafterna att ta över. Detta speciellt som de som kan be (läs: kunde be) inte längre finns här hos oss.
Jag kommer att återkomma till detta ämne inom kort, men låt mig denna gång avsluta med att konstatera att vi behöver en böneväckelse idag. I Finland. (Och i hela västerlandet.) Frågan är om vi är villiga att börja jobba på det. För det kommer att kräva en hel del uppoffringar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar