Stormen kring Päivi Räsänen ser inte ut att bedarra. Tvärtom
gräver media hela tiden fram nya potentater ur kyrka och samhälle som får
skälla på henne och det hon påstås ha sagt och därmed offentligt förevisa sin oförmåga
att läsa och förstå en längre skriven text. (Eller har de helt enkelt inte
orkat läsa hela Räsänens tal?) Hur som helst blir det fullkomligt klart att det
i vårt land finns många som älskar att hata henne.
Räsänen har blivit något av ett lackmus-papper för vår kyrka
idag. Hennes tal på Folkmissionens årsfest, och uttryckligen då reaktionerna på
detta tal, visar med all önskvärd tydlighet hur det är ställt med kyrkan och
dess ledning. Största delen av de som bekänner färg visar att de inte vill
eller vågar stå upp för biblisk kristendom – och gott så! Det är bra att veta
var man har dem som ska gå före och leda hjorden så att man inte i onödan behöver
följa dem.
Den senaste i raden som kommer ut ur garderoben och skäller är
Kyrkpressens tidigare chefredaktör Olav S Melin. Han menar att Räsänen har
blivit ”en belastning för regeringen och ett problem för kyrkan”. Vidare hävdar
han att Räsänen talar emot regeringsprogrammet när det gäller aborter och äktenskap,
samt att ”Räsänen läser in det som skrevs i Bibeln för 2000 år sedan och
försöker anpassa det på år 2013, och så kan man ju inte göra”.
För den insatte är det självklart, men det behöver kanske
ändå sägas: Olav S Melin gör bort sig fullständigt. Ingenstans i regeringsprogrammet
står något som går emot det Räsänen sade när det gäller aborter och äktenskap.
(Den finlandssvenska tankesmedjan Magma, för vilken Melin är
informationsansvarig, har kanske förväxlat regeringsprogrammet med SFP:s
partiprogram?) Tvärtom sägs det i regeringsprogrammet att regeringen ska verka
för att minska antalet aborter. Men kanske Melin inte har läst
regeringsprogrammet heller?
Vad sedan gäller Melins uttalande angående Bibeln får man ju
fråga sig varför en sådan människa överhuvudtaget hör till en kyrka som i sin
kyrkoordnings första paragraf klart säger att Bibeln ska fungera som rättesnöre
för kyrkans lära och liv. ”För så kan man ju inte göra” enligt honom.
Olav S Melin hör helt klart till den ockupationsmakt som,
oärligt och falskt, försöker påtvinga vår kyrka en bibelsyn och därmed följande
läror och värderingar som inte hör hemma där. Jag får helt och fullt instämma i
den kommentar som Jan Nygård skriver under nyheten om Melins verbala utsöndringar
på svenska.yle.fi, att det är Melin som har blivit en belastning för kyrkan.
Nej, vänd om, eller gå ut! www.eroakirkosta.fi
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaBåde Räsänen och Melin verkar ju till en viss del ha goda poänger i vad de säger och poängerna verkar ju dessutom stämma överens mellan raderna. Räsänen utgår från den bok som hon som god kristen har rätt att följa och Melin konstaterar att det är fel gentemot regeringsprogrammet. Formeln är ju ganska klar och Melin sade det: Klipp av alla band mellan stat och kyrka! Då får Kyrkan fortsätta fungera enligt Bibeln (t.ex ställa sig negativt till abort) och staten enligt demokratin.
SvaraRaderaKristian. Nu hänger jag inte riktigt med i ditt resonemang... På vilket sätt är det "fel gentemot regeringsprogrammet", visavi aborter och äktenskap, vill säga? (Vilket ju var vad Melin tycks ha sagt.) Hur menar du att något i allt detta inte skulle fungera enligt demokratin? Som jag ser det har demokratins spelregler följts här på alla sätt. Räsänens parti fick in så och så många riksdagsledamöter, och axlar på denna grund regeringsansvar. Räsänen valdes till minister (inrikes- och kyrko-), och åtnjuter som sådan riksdagens förtroende. Helt enligt de demokratiska regler som gäller.
RaderaFörklara gärna vad du menar!
Självfallet.
RaderaMelin hävdar (inte jag) att Räsänen "talar emot regeringsprogrammet i många frågor, till exempel vad gäller synen på abort och äktenskap". Oavsett om hennes argument talar för eller emot regeringsprogrammet, så representerar hon, så vitt jag har förstått, kyrkans och Bibelns ståndpunkt i frågan, vilka inte kvalificerar in den moderna demokratins ramar p.g.a. brist på bl.a. genusperspektiv när de grundades resp. skrevs, dvs det var män som grundade kyrkan resp. skrev Bibeln. I en fungerande demokrati, ska kvinnans ord kunna vara lika viktigt som mannens. Faktum att Räsänen själv är kvinna och är demokratiskt vald, ändrar inte på faktumet att Bibeln har ett dåligt genusperspektiv.
Abort är ingenting att leka med, inte heller äktenskap, men den heteronormativa synvinkeln som Kyrkan ofta utgår ifrån tillåter inte alla människor att vara lika inför lagen.
Ur ett demokratiskt perspektiv måste Kyrkan och Bibeln genomgå en rejäl reform för att kunna vara en pålitlig del staten, eller separeras från den.
Hmm... Jag förstod det som så att du menade att detta med regeringsprogrammet var Melins "goda poäng" i denna sak. Men de facto är det ingen "god poäng" eftersom det inte stämmer.
RaderaMen nu vill jag nog påstå att du blandar ihop saker och ting på ett sätt som inte är bra. Räsänen representerar ingalunda "Bibelns ståndpunkt", utan det kristdemokratiska partiet. Man kan på inga villkor göra som du nu gör här, d.v.s. börja skärskåda varje politikers eventuella värderingar och vad som ligger bakom dessa och utifrån denna skärskådning påstå att en demokratiskt vald politiker på denna grund skulle vara odemokratisk.
Alla politiker har värderingar med sig i sitt bagage, vissa av en sort, andra av en annan. Den som ger sig in i politiken gör detta med en förhoppning om att kunna styra samhället i den riktning som ens värderingar pekar. I valrörelsen före ett val ger alla förhoppningsvis en så riktig bild som möjligt av de värderingar var och en drivs av och vill driva fram, och i valet prövas dessa kandidaters förtroende. Detta gäller också för Päivi Räsänen.
"Faktum att Räsänen själv är kvinna och är demokratiskt vald, ändrar inte på faktumet att Bibeln har ett dåligt genusperspektiv." Detta kan givetvis diskuteras, men oberoende av om det stämmer eller inte har det absolut inget med denna sak, eller med demokratifrågan i stort, att skaffa.
"men den heteronormativa synvinkeln som Kyrkan ofta utgår ifrån tillåter inte alla människor att vara lika inför lagen." Detta är nog en sats som du har mycket svårt att förklara, tror jag, och särskilt att försvara i en diskussion. Men kanske du vill försöka?
"Ur ett demokratiskt perspektiv måste Kyrkan och Bibeln genomgå en rejäl reform för att kunna vara en pålitlig del staten, eller separeras från den." Samma gäller för detta påstående. För det första är kyrkan INTE en del av staten. (Kyrka och stat ÄR separerade i Finland.) Det finns kvar en del band (skatteuppbörden, samfundsskatten, kyrkoministern, folkbokföringen, begravningsväsendet och skyddet av gamla byggnader), men jag vill nog påstå att det är staten som vinner på att ha det ordnat på detta sätt. Men, från min synvinkel, kunde även dessa sista band gärna kapas. Jag vågar dock påstå att detta då i så fall innebär att skatten stiger med någon bråkdels procent för alla finländare... (Om staten tar över kyrkans uppgifter här blir de dyrare för medborgarna.) Men kyrkan har alltid nog varit en pålitlig partner, den som vill hävda annat har nog mycket att stå i med innan han har torrt på fötterna...
"Men de facto är det ingen "god poäng" eftersom det inte stämmer."
RaderaFörst och främst: Vem har sagt att någonting som inte är sant, är en dålig poäng.
I så fall skulle vi nog få börja analysera tron som sådan, eftersom "tro" inte kan bevisas och därmed inte nödvändigtvis är sant eller stämmer och då enligt ditt påstående framstår som opålitligt.
Du har nu, i så fall, i din första mening motbevisat hela ditt koncept och därmed eliminerat trovärdigheten i följden av ovannämnda och, vågar jag säga, smått komiska påståenden.
Kristian. Din "beviskedja" haltar nog betänkligt, och det är tråkigt om du inte inser det.
RaderaFör det första: Hur kan det vara en "god poäng" när en opinionsbildare går ut och påstår något som inte är sant? Denne (i detta fall Melin) gör sig ju enbart löjlig och visar att han inte alls är insatt i det han talar om. (I gårdagens ÖT gjorde han igen bort sig när han talar om att separera kyrka och stat och säger att han har sett vilka positiva effekter den separationen fått i Sverige - när banden mellan kyrka och stat de facto är LÖSARE här i Finland än vad de är Sverige. Vilket också Gustav Björkstrand senare i samma artikel visar...)
För det andra: I sökandet efter sanning kan man inte "analysera tro", men däremot nog de fakta som tron hängs upp på, så som Jesu liv, hans död och uppståndelse mm. Faktum är att det har gjorts mycket forskning kring dessa saker, och, för att citera dagens ledande nytestamentliga forskare N.T.Wright: Det finns idag ingen seriös forskare som skulle vara av den åsikten att Jesus inte har funnits. Jag känner åtminstone inte till någon sådan. (Citatet ur minnet, därför inga citationstecken. Ordalydelsen kan avvika något från det ursprungliga citatet, innehållet är dock korrekt.)
För det tredje, och här kommer jag in på din "beviskedja". På vilket sätt har den självklarheten jag framställer i min "första mening" motbevisat någonting överhuvudtaget? Som jag konstaterade: Ett falskt påstående kan svårligen vara någon "god poäng", och om du vill hävda det du gör här behöver du klart och tydligt visa att jag kommit med falska påståenden (inte bara sådant som du, på lösa grunder, menar "inte nödvändigtvis är sant").
Vågar du dig på ett sådant försök?
Jag menar att om det inte står i regeringsprogrammet att homoäktenskap och aborter ska bekämpas med Bibeln som grund, så finns det en poäng i vad Melin har påstått. Räsänen har i sitt tal citerat Apostlagärningarna och påvisat det femte budordet i samband med abortdiskussionen och jag vågar, som ganska ovetande i frågan, påstå att det följer inte regeringsprogrammet.
RaderaDet är inte fel att vara emot någonting, som man inte tror på och vill skriva under. Det som är fel är att, som folkrepresentant, offentligt basera sina åsikter på en bok som inte har någonting i politiken att göra och det är det som verkar skrämma och reta upp människor just nu.
"Olika kyrkor och religiösa samfund har en stor betydelse i det finska samhället. Det är viktigt med ett gott samarbete mellan staten och den religiösa sfären, fortsätter Räsänen." (Kyrkpressen, 21.06.2011)
Som församlingsmedlem tycker jag att det är bra att Räsänen värnar om kyrkan i egenskap av kyrkominister, men hon representerar vårt land främst i egenskap av inrikesminister och måste förstå skillnaden mellan hennes personliga tro och saker som berör andra än de som är inskrivna i kyrkan.
Om min "beviskedja" haltar betänkligt eller inte är en sak. Jag reagerar på de saker som jag hör runt omkring mig. Jag rör mig bland och jobbar med finskspråkiga i flera delar av landet och är uppfödd finlandssvensk österbottning och åsikterna i den här frågan verkar vara lika i båda lägren.
Vissa kan säga att Bibeln inte stämmer, men där finns många goda poänger oavsett om man är Kristen eller inte. Det lärde jag mig under mina utlandsstudier 2009-2010 i Kerala, Indien, där Hinduer uppmanade mig att följa Bibeln och Jesus, för att de talar om kärlek. Det oaktat så är det fel att använda dem som referenser i politiken.
Kristian. Om regeringsprogrammet ännu i all korthet, arbetet väntar... Det sägs de facto inget i regeringsprogrammet om huruvida "homoäktenskap och aborter ska bekämpas med bibeln som grund". Du kan, säkert på goda grunder, anta att de andra ministrarna inte håller med Räsänen här, men det du inte kan utgå ifrån är att om något INTE nämns i regeringsprogrammet så är detta mot detta samma regeringsprogram.
RaderaOch så en liten fråga till sist: Vem har rätt att bestämma vad som har i politiken att göra eller inte? (Angående det du skriver om att bibeln inte har något i politiken att göra.) Du? Jag? Nu tror jag inte att det finns någon som vill upphöja Bibeln till lag i Finland, men varken du eller någon annan kan bestämma att människor inte får läsa Bibeln och hämta sina värderingar, ja t.o.m. åsikter, från det som sägs där. Inte ens om personen i fråga skulle råka vara inrikesminister.
Givetvis inte. Missförstå mig rätt nu. Alla har rätt till en åsikt, även en minister. Bibeln kan också väl vara grund till dennes åsikter. Det är som sagt en vettig bok med mycket visdom, men pga en rad olika oegentligheter i Bibeln främst i fråga om jämställdhet, har Räsänen mist förtroende från många människor, genom att t.ex påstå att Bibeln kan komma att behöva stå ovanför lagen. Med tanke på att hon har polisväsendet i sitt ansvarsområde, är det en ganska oroväckande sak. Jag förstår att hon gärna vill ta med sig värderingar, som hon fått från Bibeln och sin tro, in i lagen. Men genom att citera Bibeln, "prackar" hon den på människor som kanske inte vill befatta sig alls med den (eftersom tro är personligt) och på så sätt inkräktar på folkets integritet. Jag har hört vissa människor t.o.m. kalla det för tjänstebrott.
Radera