Religionsförbud?

Kyrkpressen nr 28/2013 (11/7) lyfter i en liten notis fram den diskussion om barn och religion som blev resultatet av tidigare riksdagsledamotens för V, Margo Ingvardsson, insändare i Dagens Nyheter i mitten av april i år. I sin text, som tog avstamp i en friande dom mot de Boråsare som försökt driva ut demoner ur ett barn, pläderar Ingvardsson bl.a. för en tolv års åldersgräns för utövande av religion. Hon skriver det inte rakt ut, men detta skulle givetvis då också omfatta ett förbud mot barndop.

Nå, nu är Margo Ingvardsson knappast att betrakta som fullt seriös. Hon har under många år, i äktkommunistisk anda, luftat sitt hat mot allt som har med kristen tro att göra. Så det är inte alls oväntat att hon kommer med ett dylikt utspel. Men det är ändå smått skrämmande att det finns människor som tänker i dessa banor – även om människorna inte är att betrakta som seriösa. Enligt historien skrattade man först åt Cato d.ä. när han upptog seden med att avsluta sina tal i den romerska senaten med orden ”för övrigt anser jag att Cartago bör förstöras”, men 149 f.Kr. skrattade ingen längre, utan då förklarade Rom Cartago krig – och staden lades i ruiner.

Det finns så mycket som man kunde/borde påpeka när det gäller Ingvardssons utspel att jag inte riktigt vet var jag ska börja. Men först kunde man kanske påpeka att det är synnerligen dålig debatteknik att inleda med ett extremt exempel för att sedan låta sitt resonemang glida över till att låta förstå att detta är beskrivande för all (kristen) religionsutövning. Faktum är att demonutdrivningen i Borås skedde i en liten, sluten krets som dessutom, enligt uppgift, är starkt påverkad av afrikansk stamreligion. Alla kristna församlingar i Borås har dessutom tagit avstånd från det som skett.

Det som stör mig mest är ändå det att Ingvardsson, liksom de flesta av dagens religionskritiker, utgår ifrån att det att ett barn inte får någon religiös/kristen (för det är kristendomen det hela handlar om) undervisning innebär att barnet skulle få en, i religiöst hänseende, neutral uppfostran. Så är det givetvis inte, utan också det att ett barn INTE får någon kristen undervisning innebär att en världsåskådning ges åt barnet: En icke- (eller anti-) kristen världsåskådning. Det är nämligen precis som Jesus säger: Det finns ingen neutralitet i detta. Den som inte är för honom är emot honom. Den som inte samlar, han skingrar. (Luk. 11:23)

Bakom inlägg och åsikter som dessa skymtar också inställning att religionsfrihet alltid innebär frihet FRÅN religion, när religionsfrihetslagstiftningen de facto utgår ifrån den positiva rätten till religionsutövning. Här passar det bra att låta Alf B Svensson få sista ordet – i ett citat som är hämtat ur den debatt som alltså uppstod efter Ingvardssons insändare. ”FN:s barnkonvention säger att alla barn har rätt till en andlig och moralisk utveckling. Detta innefattar ändå inte att föräldrarna har rätt att tvinga på barnen sin tro eller otro, men om vuxna väljer att inte vägleda barnen utifrån den tro och de värderingar de har så sviker de barnen.” (Citatet hämtat från KP:s notis.)