Evangelium enligt "Eflop", eller "Utan Hopp och utan Gud i världen".

I den senaste texten sade jag att jag nästa gång skulle ta fasta på en kommentar som har stannat kvar i mitt minne. Signaturen "Eflop" skrev för en tid sedan följande:

Kristian, förnuftiga människor försöker hitta svar på de stora frågorna genom vetenskapen och förnuftigt tänkande. För "oss" räcker inte övernaturliga historier om talande ormar, folk som blir till saltstod för att dom inte lyder änglar mm som förklaringar. Det finns ju ingen rim och reson med att leva i en sådan fantasivärld i dagens samhälle.

Det finns inga spöken, molngubbar, tomtar eller troll. Alla häxorna brändes på 1600 talet, så vi vet ju nu att dom inte finns mer..... Det finns ingen som hör böner eller kan utföra under eller mirakel. Julbocken vet vi att finns, men för honom har vi en bra förklaring i alla fall.

Vi lever här och nu, ingen av oss kommer till varken helvete eller paradiset.
Låt oss leva och njuta av livet med dess mot och framgångar.

"Var mot andra så som du vill de skall vara mot dej" det räcker för oss alla som regel hela livet ut. Vi behöver inga gudar eller andra övernaturliga spöken, för dom finns inte.....

Det står givetvis alla som föredrar det fritt fram att gå igenom livet med slutna ögon och fingrarna i öronen - som "Eflop" av allt att döma gör - men detta "Evangelium enligt Eflop" som du just läste är nog allt bra sorglig läsning. Apostelns ord om människorna som lever "utan hopp och utan Gud i världen" (Ef. 2:12) kom osökt för mig när jag läste denna kommentar.

Visst kan vi lura oss själva att tro att livet och allt som finns har kommit till av sig själv på något märkligt sätt, och kanske kan vi försöka leva ett liv här utan evighetsperspektivet och utan Gud. Men hur var det den före detta ateisten sade? Det går bra att vara ateist under dagens ljusa timmar, men när du vaknar mitt i natten och tankarna börjar rusa iväg, då är det inte alls lika enkelt. Eller när vi börjar närma oss livets slut. Då gäller igen samma sak. Eller alltid när vi möter olika motgångar och svårigheter. Eller när vi har sovit dåligt en natt. Eller...

Min poäng är att den som är fullkomligt ärlig inte kan skjuta ifrån sig frågan om livets mening, om Gud och om evigheten. Det finns de som försöker, som går omkring med slutna ögon och fingrarna (eller kanske hellre någon form av ljudåtergivningsutrustning) i öronen och försöker låta bli att höra och se tecknen på sin egen dödlighet och de spår Skaparen har lämnat efter sig i sin skapelse. Eller så kan man förstås låtsas. Som att man inte hör och inte ser. Men det är inte all som klarar av detta.

Samme "Eflop" har vid ett flertal tillfällen här på bloggen drivit tesen om att vi i denna mest sekulariserade del av världen har det på alla sätt bäst vad vi människor någonsin har haft det. Vi har minst våldsamma dödsfall per capita, vi har den bäst utvecklade samhällsinfrastrukturen och vi lever längst. Allt detta är förvisso sant, men att detta beror på avkristningen är ingalunda självklart. Lika bra, ja egentligen bra mycket bättre, går detta att förklara med det kristna arv som vi idag mera och mera tar avstånd ifrån. Om detta är sant, alltså att vi idag skördar frukterna av flydda dagars välsignelser, kommer vi först om några generationer att se de fullmogna frukterna av det avfall från den kristna tron vi idag lever mitt uppe i. Nåja, hur det är med detta lär framtiden få utvisa. En sak som dock är fullständigt klar är att vi människor, och framför allt unga kvinnor, idag mår allt sämre här i våra länder. Trots vårt välstånd och alla våra framsteg på alla livets områden. Forskarna konstaterar sakernas tillstånd, men kan inte förklara eller slå fast orsakerna till detta.

Jag vet ju förstås vad detta illamående beror på. Liksom alla andra som läser sin Bibel. Orsaken stavas "Utan hopp och utan Gud i världen". Vi människor är evighetsvarelser, och vi klarar helt enkelt inte av att leva i meningslöshet och utan evighetshopp. Vi kan försöka lura oss att det går - att vi "lever här och nu" och att det livet tar slut i.o.m. döden. En del kanske lyckas med detta självbedrägeri, men de allra flesta av oss är smartare än så. Men i dagens värld där kyrkans röst effektivt har tystats - om inte annat så av kyrkans representanter själva som på sin höjd talar om hur vi borde leva här i tiden för att vara så lyckliga som möjligt - finns det ingen som längre klarar av att nå ut till de hungrande och törstande med Guds ord. Så därför går dessa lidande och längtande själar till sjukvården för att få mediciner som dövar deras evighetslängtan och ropet om hopp och livsmening som ljuder i deras hjärtan. Statistiken är mera än tydlig. För den som bara vågar närma sig den med öppna ögon.

"Vi hr dödat Gud, vi är alla hans mördare. Ni och jag." som Nietzsches dåre utbrister. Och så fortsättningen: "Vem ska trösta oss?" Frågan är synnerligen aktuell. Vem ska trösta oss människor som lever i en tid, ett samhälle och en värld där Gud är död och vi människor därför är utan hopp och utan mening? Vem, och vad, ska ge oss meningen med livet tillbaka? Vem ska igen kunna tända hoppet så att vi vågar och orkar leva? De nya ateisterna och humanisterna? Sällan! De har inget annat att komma med än det som "Eflop" erbjuder i citatet ovan. "Evangeliet enligt Eflop."

Nej, kära vän! Öppna ögonen och ta ut fingrarna ur öronen och våga se dig omkring! Kristus lever, och han vill möta dig. Han älskar dig och vill dig enbart väl. Han vill upprätta dig och frälsa dig. Ge dig det evighetshopp som du tappat bort någonstans på vägen och skänka ditt liv mening igen. Det som citatet ovan ger uttryck för är inte verkligheten så som den är. Ateisterna, humanisterna och med dem "Eflop" och alla som tänker som han gör är inget annat än blinda som leder blinda. De är, i evighetsperspektiv, ensamma stackare som gör allt de kan för att lura så många som möjligt bort från Livet i tron att deras ensamhet på så sätt skulle lätta. Det kommer den inte att göra. Aldrig någonsin. Inte med mindre än att de lär känna honom som de förnekar och med all makt försöker fly bort ifrån. Låt dig inte luras av dem! Deras evangelium är inget glatt budskap utan tvärtom ett hopplöshetens och meningslöshetens budskap som lämnar alla som tror det i ensamhet, mörker och elände.

"Vem ska trösta oss?" Kristus ger oss svaret på dårens fråga: "Alla som Fadern ger mig kommer till mig, och den som kommer till mig skall jag aldrig någonsin kasta ut!" (Joh. 6:37)