När det goda ersätter det oersättliga

Vi lyssnade igår för första gången på Pekka Simojokis nya engelskspråkiga skiva "Nordic Praise", och jag måste säga att jag är imponerad! De finska texterna och mollmelodierna passar faktiskt i engelskspråkigt utförande. Men knappast hade jag väl heller förväntat mig något annat. Översättningarna är också, menar jag så här efter en genomlyssning, lyckade. Simojokis märgfulla texter har kvar sitt fokus på det centrala budskapet även i den engelskspråkiga versionen.

Nå, nu ska lovsånger ju inte i första hand lyssnas på, utan de ska sjungas. Gärna då också så att man är många som gör det tillsammans. Jag ser fram emot att få vara med, gärna så snart som möjligt (!), och sjunga t.ex. "The Name Above All Names". Men den går givetvis lika bra på finska. Oberoende av språk är det att få vara med i en stor skara och sjunga lovsång - äldre eller nyare sånger - för full hals något av det härligaste vi kan få vara med om här på denna sida av evigheten.

Nu läste jag emellertid en väldigt oroande sak på "Dagen". Nyheten handlade om att lovsång (lyssnande) riskerar att ersätta bibelläsningen. Detta bland pingstvänner i Sverige, men man får befara att det samma gäller även i många andra sammanhang och även här i vårt land. Om, och när, så sker är detta inget mindre än en katastrof. Lovsånger är, när de är som bäst, goda och gagneliga, men de kan och får inte ersätta Guds ord. Inte ens de bästa av dem. För att sedan inte alls tala om alla dessa "JAAAG looovar dig" som givetvis fyller en viss funktion, men som ju faktiskt sätter fokus på fel ställe. Vågar jag påstå.

Lovsånger är bra, och att sjunga lovsång är bra, nyttigt och nödvändigt. Speciellt i dessa tider av trångmål och (än så länge lindrig) förföljelse. Men det goda får in te ersätta det oersättliga. För om så sker kommer vi att tappa bort oss och gå vilse. Missa målet.