Pride-gudstjänst?

ÖT kom inte i regnbågens alla färger idag, men likväl som en fullfjädrad regnbågstidning - vilket den varit redan en längre tid. Jag har inte räknat, men jag har en känsla av att dagens ÖT har åtminstone lika många artiklar om Jeppis Pride som om Jakobs Dagar. Jag har, liksom uppenbarligen många, många andra "fyllna" av detta Pridetjatande på det "torg" som ÖT ju de facto är för oss som bor här i Jakobstadstrakten. Men förhoppningsvis kan paraden idag genomföras utan störningsmoment så att ÖT sedan, så småningom, kan släppa detta ämne.

Jag har tidigare deklarerat att var och en må leva som de själva vill. Det är inte min sak ifall två kvinnor, eller två män, vill leva tillsammans som om de vore man och kvinna. De som anser att detta onormala är normalt har också all rätt i världen att gå sina parader och hålla sina Pride-festligheter. MEN. När detta onormala - som det ju faktiskt är - anses vara normalt och det förväntas att alla ska bejaka detta och böja sig för den propaganda som tutas ut i alla kanaler i denna sak, då kommer en gräns emot. Åtminstone för mig. När så även kyrkan - och i förlängning Skaparen själv - ska tvingas acceptera och böja sig för dagens nya sanningar och trossatser på detta område, då har man gått för långt.

Det går inte att både äta kakan och ha den kvar. Vill två kvinnor eller två män leva tillsammans som om vore de man och kvinna så får de givetvis göra detta. Men då ska de också ha klart för sig att de gör detta i uppror mot Guds klart uttalade vilja. Vi kan inte och får inte kalla det för rätt som Gud i sitt ord kallar för fel. Inte kalla det för rättfärdighet som Gud kallar för synd.

Olika Pride-tillställningar har vanligtvis i sitt program också någon form av gudstjänst. Jeppis Pride var här inget undantag och ÖT har, givetvis, en liten artikel också om denna gudstjänst. Det sägs inte mycket om vad predikan handlade om, och inte heller om vilka moment som ingick i gudstjänsten, men av de gudstjänstbesökare som får komma till tals i artikeln får vi veta att gudstjänsten handlade om att "ta ställning" och att "alla ska acceptera minoriteterna". Skaparen av allt att döma också inkluderad.

Jag hoppas verkligen att predikanten och liturgen sade annat också än att "alla får vara tillsammans, precis sådana som vi är" och att "vi ska göra skillnad genom att inte göra skillnad på människor". Frestelsen är garanterat stor i ett dylikt sammanhang att förtiga det Guds ord säger om synd och nåd och om utlevd homosexualitet överlag. Nu kanske någon tänker att "varför måste man dra upp en sådan sak i alla sammanhang och i synnerhet här", men faktum är att om man håller en gudstjänst uttryckligen för regnbågsfolk och regnbågssinnade människor utan att säga vad Guds ord säger om utlevd homosexualitet - då kommer man att ge sken av att Gud har ändrat uppfattning och numera anser att detta är rätt och riktigt. Vilket det alltså inte är. Och gör man inte detta mycket klart, ja, då förleder man de människor man leder i gudstjänst.

Alla får givetvis inrätta sina liv som de vill. Men om människan väljer att leva i konflikt med Guds ord och vilja, då väljer människan samtidigt bort ett liv i Guds välbehag. Det går inte att både äta kakan och ha den kvar. Ve den kristne - och framför allt den präst - som låter människorna tro något annat!