Bruce Jenner

Jag hade faktiskt inte tänkt skriva något om detta. Verkligen inte. Jag har inte läst artiklarna (bara rubrikerna och ingresserna) som har översvämmat kvällspressen den senaste tiden, och jag har inte sett intervjun som just nu är på tapeten. Och jag tänker inte se den, och inte hade jag, som sagt, heller tänkt skriva något om detta. Men situationen förändrades.

Jag vill börja med att säga att jag tycker oerhört synd om Bruce Jenner. Han har det svårt, och han har haft det svårt länge - vad jag har förstått. Mannen mår illa, och jag kan på inga villkor förstå varför media inte kan låta stackaren vara ifred! Men likväl ska han dras genom alla mediekvarnar morgon, middag och kväll. Och ja, givetvis förstår jag att handlar det om opinionsbildning. Om att ge detta ett ansikte som alla kan tycka synd om och sympatisera med. För att göra detta så tydligt som jag bara kan: Det gör jag också. Så mycket att jag anser att han borde få vara ifred. Men icke. Här gäller det större saker. Här gäller det att bilda opinion. Att förvirra så många som möjligt. Att man sen tvingas hänga ut och offra en stackars förvirrad människa på detta sätt tycks vara en bisak. Allt för saken!

Jag skrev ovan att situationen förändrades. Denna förändring inträdde när SVT skulle sända intervjun med Jenner och de programansvariga satte en varning på programmet som sade att innehållet var olämpligt för barn. Så långt allt gott och väl, men det som sedan hände är så fruktansvärt att någon bara måste reagera. Aftonbladet skriver att denna varning ledde till en "storm av kritik på sociala medier". Det sägs inte om det är 14 personer som har ropat högt, eller om det är 14 000 som har reagerat, men en storm blev det alltså. Av människor som alltså anser att det är rätt att även barn ska förvirras genom att se detta. Och varför inte? Varför bara låta vuxna se? Och bli förvirrade. Om man en gång har som mål att förvirra ett helt folk, så givetvis är det bäst att förvirra barnen också på samma gång! Då går det hela ju så oerhört mycket snabbare. "Vänj den unge vid den väg han bör vandra så viker han inte från den när han blir vuxen." Detta visste kung Salomo redan för 3000 år sedan.

Barn ska inte se sånt här. Inte vuxna heller, för den delen, men vad en vuxen människa gör av egen fri vilja anser jag inte att någon annan har något med att göra. Men skydda åtminstone barnen! Men, ja, jag förstår som sagt vad det handlar om. Men jag accepterar det inte. På inga villkor! Om detta är vad som väntar oss - alltså socialmediala stormar när vi vill skydda våra barn från sådant som är skadligt för dem och som kan förvirra dem, ja, då har vi mycket strider och mycket elände framför oss. Sanna mina ord!

Till saken hör, givetvis, att det inte var själva saken (alltså den stackars förvirrade mannen och den förvirring intervjun kommer att ge upphov till) som SVT ville skydda barnen från, utan en del våldsamma bilder som ingick i programmet. Men sådant anser alltså stormarna att barnen nog kan se, huvudsaken är att de får se intervjun och får bli förvirrade.

Nå, när jag nu är inne på ämnet så kan jag givetvis inte låta bli att säga något om själva saken också. Det här är egentligen hur enkelt som helst. En man som har blivit far till sex barn ÄR en man. Om hans huvud säger något annat och huvudet på så vis kommer i konflikt med fysiken är det givetvis inte fysiken som ska behandlas, utan huvudet. Men det är det förstås inte politiskt korrekt att säga idag. Snart blir det dessutom brottsligt, får man förmoda. Även om orsaken till att man säger det, som i detta fall, inte är någon form av hat utan omsorg. Det har nämligen ingen betydelse varför man säger något idag. Det enda som betyder något är vad man säger, och om man säger något som inte går i linje med det som gäller som politiskt korrekt idag så hatar man och gör sig skyldig till "hatprat". Dagens heliga dogmer måste med alla medel beskyddas. I synnerhet från sanningen. För om så inte sker kan ju den förvirring man eftersträvar gå om intet.

Vart är vi på väg?

Det könsneutrala äktenskapet, som också vi alltså är på väg mot, har redan varit i kraft i vissa länder i ungefär tio år. Till exempel i Canada. Där kan man redan börja se vilka följder denna extrema nyordning får på olika områden, och spåren förskräcker. Minst sagt. Jag har vid ett flertal tillfällen, till exempel här, här, och här varnat för dessa följder, men vanligen för döva öron. Ett av argumenten för ett införande av det könsneutrala äktenskapet var, och är, att "det att någon får något till innebär inte att något tas ifrån alla andra". För att citera artikeln jag länkar till här: Detta är en lögn. ("Over and over, we are told that “permitting same-sex couples access to the designation of marriage will not deprive anyone of any rights.” That is a lie.")

Tio års erfarenhet har visat att det könsneutrala äktenskapet FÅR följder. Synnerligen negativa sådana, dessutom. Först och främst för barnen, men också (direkt) för samhället i stort. Som vi redan många gånger har konstaterat är yttrandefriheten det första offret. I Canada har detta gått så långt idag att den som yttrar något negativt om homosexualitet eller det könsneutrala äktenskapet kan bli åtalad, du kan mista ditt jobb eller bli förföljd av staten. Vidare har religionsfriheten inskränkts, liksom (givetvis) också pressfriheten.

Så som också här har lyfts fram som en av de (kommande) största negativa följderna har det könsneutrala äktenskapet fått stora följder för skolan och undervisningen, men inte bara i skolan. Statens tentakler når idag innanför hemmets väggar, och föräldrarätten är idag ifrågasatt på allvar. Även när det gäller vad föräldrarna lär sina barn i hemmet. Lärare i Canada kan idag inte längre engagera sig på t.ex. sociala medier i dessa frågor utan att riskera att mista sitt jobb. Det mest störande och oroväckande i artikeln är ändå detta med "Tribunalerna". För att motverka "hatprat" (som ju givetvis inkluderar allt som har att göra med homosexualitet och att ens på något sätt framhålla dess negativa sidor) har "Tribunaler" inrättats. Vem som helst kan anmäla någon som man anser har "hatpratat", och den som blir anmäld tvingas försvara sig i rätten - med dyra rättegångskostnader som följd. Kostnader som, även om den åtalade skulle vinna, inte ersätts. Den som gör anmälan får emellertid alltid sina kostnader ersatta. Detta är, utan tvekan, regelrätt åsiktsförföljelse. Sanktionerad och genomförd av staten.

Erfarenheterna från Canada visar med all önskvärd tydlighet att alla farhågor om vad denna nyordning kommer att föra med sig i termer av inskränkningar i vår frihet är mera än befogade. De är verklighet. Idag i Canada. Här om tio år. Eller ännu mindre.   

Äktenskapet i kris

Det är märkligt med profetiorna i Guds ord. Eller märkligt är inte rätt ord. Mäktigt är vad det är. Om Gud i sitt ord säger något om framtiden så sker det. Men det är ju som sagt inte så märkligt när man beaktar det som jag skrev om här. Observera nu mycket noga att detta inte sker FÖR ATT Guds ord säger det, utan att Guds ord talar om det för att det sker.

Jag hittade för ett par år sedan en mäktig - men synnerligen otrevlig - profetia i Daniels bok. En bok som annars också är så full med korrekta framtidsskildringar att universitetsteologin helt kallt (men givetvis felaktigt!) konstaterat att den inte kan vara skriven på 500-talet f.Kr. utan långt senare. Jag behöver väl knappast tillägga att detta säger bra mycket mera om universitetsteologin än om Daniels bok...

"Att du såg järnet vara blandat med lerjord betyder att människor skall blanda sig med varandra genom giftermål men att de inte skall hålla samman, lika lite som järn kan förenas med lera." (Dan. 2:42)

Denna profetia syftar på de kungarnas dagar i vilka himmelens Gud ska upprätta ett rike som ska bestå i evighet (Dan. 2:43). Vi talar alltså om ändens tid. Mycket, också dagens verklighet på detta område, talar om för oss att det är där vi befinner oss just nu. Hur länge det är kvar vet förstås ingen, men att det är nära står nog ganska klart för alla som ens är lite bekant med vad Guds ord säger om denna tid.

Äktenskapet är idag definitivt under attack. Precis som denna profetia från Danielsboken säger att det kommer att vara i ändens tid. Hittills har det gällt att ungefär vart annat äktenskap slutar i skilsmässa, men skilsmässorna har varit selektiva, om vi säger så. Jag kommer ihåg en diskussion angående skilsmässor på UK (Ungdomens Kyrkodagar) i början av 90-talet. Jag var uppe i talarstolen och berättade att jag visste om endast en skilsmässa i Ytteresse. (Faktum är att jag idag tror att de vid den tiden var två...) Idag är ju situationen en helt annan. Tyvärr. Idag drabbas också kristna par, något som inte var fallet (i annat än synnerliga undantagsfall) för bara något decennium sedan.

Man kan säkert lista en hel massa orsaker till att det är som det är; den utbredda oseden att börja äktenskapet i fel ände, den markant ökade själviskhet, takten och kraven i dagens samhälle, individualismens frammarsch, "självförverkligandet", skandalpressens påverkan mm, mm. Till dessa självklara orsaker vill jag ändå tillägga själafiendens attack på äktenskapet som den idag kanske största orsaken till att så många äktenskap går i kras. Han vet att ifall han kan fördärva äktenskapet (som institution och som samhällets grundenhet) så kommer människorna att må synnerligen dåligt. I synnerhet barnen, och om barnen far illa så kommer det stabila samhälle vi idag ändå långt har också att börja krackelera. Järn och lera var det visst bilden i Daniels bok handlade om...

Synnerligen svagt!

Kd i Sverige har fått en ny partiledare i Ebba Busch Thor, 28. Jag gillar mycket av det hon säger, och framför allt det faktum att hon är tydlig med var hon står och med vad hon vill göra. "Mindre stat och mera samhälle" låter riktigt republikanskt.

Men vänstern gillar inte den nya partiledaren - vilket ju kanske i sig inte är något alldeles dåligt betyg. Det jag reagerar på är den fullständigt nyanslösa kritiken, de hänsynslösa stämplingarna och sanningslösheten som kritikerna använder sig av. Aftonbladet skriver bland annat: "Busch Thor vill ha någon sorts nollvision för aborter och låta personlig moral och religiösa övertygelser styra svensk vård genom att införa så kallad samvetsfrihet". Den socialdemokratiske sjukvårdsministern hakar på och hävdar att "detta är ett mycket oroväckande uttalande. Man ska inte behöva söka vård och mötas av en misstro från personal i vården som inte vill utföra en abort". Aftonbladet skriver vidare att "han menar också att det är viktigare att värna om rätten till abort än att ge vårdpersonal rättigheten att vägra genomföra dem."

Men hallå, Aftonbladet! Så här kan man ju helt enkelt inte skriva! En samvetsklausul innebär INTE att "personlig moral och religiösa övertygelser" skulle komma att styra den svenska vården. En samvetsklausul skulle bara innebära att den som (fortfarande) menar att en vårdares uppgift är att rädda liv och inte att avsluta de samma ska ha rätt att låta bli. Men givetvis förstår jag att det inte skulle vara lika braskande om man, objektivt och sansat, skulle berätta vad en samvetsklausul i verkligheten innebär. Men likväl måste man få fråga sig om det idag inte längre finns några som helst gränser för hur långt media kan tillåta sig att gå för att driva sin egen agenda. Tydligen finns det inte det.

Vad sedan gäller den socialdemokratiske sjukvårdsministern måste jag ju nog säga att han framstår som en fullständig nolla. (Ursäkta att jag säger det så rakt!) Om man inte har något att komma med i sak ska man kanske hellre vara tyst än att på detta sätt fullständigt hänga ut sig själv. "Det är bättre att vara tyst och låta människorna anta att man är en idiot än att öppna munnen och avlägsna varje tvivel." Men tyvärr får man ändå anta att en majoritet av Aftonbladets läsare går på hans retoriska finter. Nå, vad menar jag far fel i hans resonemang? Läs gärna sista meningen i stycke två ovan en gång till! Vad gör han här? Jo, han sätter två saker mot varandra som förslagsställarna inte sätter mot varandra. Varför skulle det ena behöva utesluta det andra? Varför skulle värnandet om rätten till abort på något sätt behövas ställas mot en samvetsklausul? Om man inte vill, eller i detta fall uppenbarligen inte kan, ta själva debatten fungerar detta uttalande givetvis som en effektiv conversation stopper. Ärligt är det då sannerligen inte, och det säger oerhört mycket mera om den som hemfaller till detta billiga grepp än om själva saken. I själva verket säger det INGET om själva saken.

Nej. En samvetsklausul borde i själva verket vara en fullständig självklarhet i varje rättsstat. Att den inte är det - och att en seriös och ärlig diskussion om saken inte tillåts - visar bara hur oerhört inflammerad hela abortfrågan är. Men det är kanske sist och slutligen inte så konstigt när vi inser vilket oerhört stort och öppet sår hela denna sak är i ett land/länder där antalet avlivade barn uppgår till flera miljoner och där oerhört många kvinnor (och män) tvingas leva med sitt beslut att låta döda sitt eget barn och detta utan möjlighet till någon som helst lindring för samvetets anklagelser.   

Kejsarens nyaste kläder

Jag satt med dottern igår kväll när hon tittade på ett program som kom på SVT:s Barnkanalen. Programidén var att någon (pseudo)kändis skulle vikariera som barnvakt och bedömas av en jury bestående av några barn. Under programmets gång kom det fram att den vikarierande barnvakten ”blev kär i tjejer när jag var yngre, men sedan blev jag kär i killar”. Detta framställdes, givetvis, som något alldeles naturligt.

Jag har varit inne på detta många gånger tidigare, och jag kommer garanterat att tvingas komma in på det många gånger ännu, men jag kan på inga villkor förlika mig med detta faktum att vi håller på att pervertera det uppväxande släktets syn på vad som är naturligt och vad som inte är det på sexualitetens område. Det här kommer ur alla kanaler idag. TV, radio (i den mån någon ännu lyssnar på radio), tidningar, ja t.o.m. i skolan predikas idag detta samma (i varierande grad, dock). Hur ska våra barn och ungdomar, som tvingas växa upp i detta massiva propagandaflöde, överhuvudtaget kunna behållas vid en sund syn i detta? Dessutom vet vi att det inte kommer att bli lättare framöver, utan att utvecklingen kommer att accelerera och att det jag nu kommer att säga knappast så länge till ens kommer att vara lagligt att ge uttryck för.

Men oberoende av om 99 % av alla som uttalar sig i detta skulle hävda att homosexualiteten är naturlig så är den inte det. Homosexualiteten är och kommer alltid att förbli onaturlig och ett brott mot det som Skaparen har tänkt. Detta måste vi hålla fram – och det särskilt idag när alla blir itutade lögnen om Kejsarens nyaste kläder och hur oerhört fina de är. Faktum är att kejsaren ÄR naken, och detta faktum kan ingen propaganda i världen ändra på.

Men givetvis blir det svårare och svårare att nå ut med detta budskap – och framför allt att få människorna att förstå att detta INTE innebär att vi som säger sanningen om kejsarens garderob också menar att de homosexuella på något sätt skulle vara sämre människor eller mindre värda. Propagandan är nämligen väldigt smart. Om du inte har märkt det så har det idag blivit till det att den som vågar ropa att kejsaren de facto är naken kallas för homofob och anses hata de homosexuella. Så blir det nämligen när man kopplar ihop t.ex. frågan om rätten att ingå äktenskap med frågan om allas lika värde. Tyvärr inser inte den stora majoriteten att man då blandar ihop äpplen och päron. Vad människan är och vad människan gör. Därför får vi inte heller vara tysta på detta område: Människan och hennes värde konstitueras inte av vad människan gör, hur hon lever eller av något annat inomvärldsligt. Inte ens av samhällets godkännande. Människans värde kommer av det att hon är människa. Av Gud skapad, älskad och dyrbart återlöst. Och detta gäller ALLA människor – oberoende av hudfärg, nationalitet, kön, politiska åsikter osv. Ja, till och med oberoende av sexuell läggning.

Det är skillnad på vad människan är och vad människan gör. Också fastän vi skriver år 2015. Och oberoende av hur propagandan, år 2015 mera och intensivare än någonsin, än försöker tuta i oss hur vackra kejsarens nya kläder är så ÄR kejsaren naken. Homosexualiteten ÄR onaturlig, och det kan som sagt ingen propaganda, inga slagord och inga färggranna och glada demonstrationståg ändra på. Ja, inte ens det faktum att media försöker tiga ihjäl sanningen och på samma gång de människor som ser denna sanning och i stället dränker oss i lögnaktig propaganda.

Men det ändrar inte på det att jag är orolig för våra barn och våra ungdomar som ska växa upp mitt i detta flöde.  

"Vad är det för fel på de finländska väljarna?"

Det är märkligt hur långt Svenska Yle tillåter sig att gå i vurmandet för vänstern. Det att journalistskrået överlag är ganska vänsterorienterat är förstås ingen hemlighet, men ändå. Under rubriken "Vad är det för fel på finländska väljarna?" får Ny Tids chefredaktör Janne Wass kritisera både väljarkåren och borgerligheten. Givetvis förstår jag hans besvikelse över att vänstern gör sitt sämsta val någonsin, men ändå. Ska Yle faktiskt publicera dylika artiklar? Till Wass´ försvar ska ändå sägas att han också ställer sig frågan vad det är för fel på den finländska vänstern, och där är hans analyser säkert mera genomtänkta och av sådan art att de duger för publicering.

Men, som sagt, jag förstår nog hans reaktion. Sett ur ett vänsterperspektiv var detta val en fullständig katastrof. De som hävdar något annat har nog svårt att motivera sin syn på saken. Ingen har heller denna gång talat om någon "torjuntavoitto", som SDP:s dåvarande ordförande kallade deras senaste valförlust i valet för fyra år sedan. Nå, i en sådan situation kan man givetvis fråga var felet ligger - och väljarna är givetvis det första man kommer att tänka på. Det samma gäller nog också mig när jag tänker på De grönas stora framgångar i valet. Är väljarna faktiskt inte smartare än så här? Kan det faktiskt vara så att så här många väljare inte klarade av att genomskåda den gröna teatern och de lögner de kom dragandes med i sitt valprogram? Uppenbarligen inte.

Ett parti som sitter med i en regering och hela tiden försvårar regeringens arbete genom att hota med att lämna samarbetet så snart något inte går deras väg - och som sedan gör allvar av sina hotelser för att sedan kunna positionera sig så inför valet att de ändå, trots den långa tiden i regeringsställning, framstår som ett oppositionsparti och ett alternativ till den politik regeringen har försökt föra gör faktiskt inget annat än spelar teater. Än lögnerna då? Ja, som jag tidigare lyfte fram hävdar De gröna att de vill arbeta för företagen. Samt att de vill delegera beslutsprocessen och arbeta mot centraliseringen. Detta är rena lögner. Men väljarna svalde det. Så: "Vad är det för fel på de finländska väljarna?". Kanske frågan trots allt är relevant?

Sedan kan jag inte låta bli att komma med en (välförtjänt och motiverad) bredsida mot vänstern. Juha Sipilä säger sig långt stöda sig på det tankegods som går tillbaka på partiets (dåvarande Agrarförbundet) grundare Santeri Alkio. Detta har i media setts som lite smågulligt, och det har bevisligen fungerat. När Janne Wass frågar vad det är för fel med den finländska vänstern skulle man kanske kunna (vilket han delvis också gör) hävda att också vänstern borde gå till sina rötter och sluta försöka vara ett "Samlingspartiet light". Så hur skulle det vara om vänstern skulle göra en "Sipilä" och gå tillbaka till sina rötter. På allvar. Lenin hade mycket att säga, eller kanske Otto Wille Kuusinen skulle passa bättre? Eller om man vill ha ett lite nyare namn, varför inte självaste Josef Stalin? Eller Pol Pot? Kanske media skulle se det som lite smågulligt också? Eller så kanske inte...

En relevantare fråga i sammanhanget skulle kanske vara vad det är för fel på de finländska väljare som överhuvudtaget röstar på vänstern.