Förutvetande och förutbestämmelse

Den tioåriga dottern hade en bra fråga efter vår "aktläsning" här hemma i kväll. "Om Gud hade bestämt att Petrus skulle förneka Jesus, hade Petrus då något annat val än att göra just det?" Denna fråga ledde till en intressant diskussion om Guds förutvetande och Guds förutbestämmelse, en diskussion som slutade med ett "Det var ju tryggt!" och en varm godnattkram.

Jag berättade det som jag brukade berätta åt konfirmanderna (på den tiden när jag kom i närkontakt med sådana) om det att vi människor rör oss på en rak linje i tiden där sekunderna radas efter varandra och blir till minuter, dagar och år och där vi inte kan lösgöra oss från detta band som binder oss vid och i tiden. Där, i vår värld, finns bara det som händer. Alla de val vi träffar och det som händer efter dessa val. Där finns inget "skulle ha hänt ifall..." och inga möjligheter att backa eller hoppa framåt. Vi är bundna vid denna räls som går framåt som tåget. Runt denna räls som vi rör oss på finns en kupa som vi kallar tiden. Detta är vår plats. Det är här vi finns och här vi ska finnas, och detta ger ramarna för vårt tänkande. (För vårt tänkande, men ingalunda för vår fantasi - vilket scifi-litteraturen och -filmerna vittnar om...) Tills också vi går ur tiden och in i evigheten, men det är en annan sida av detta som jag nu bara tangerar på detta sätt.

Gud igen finns utanför denna "tidskupa". I den evighet som  omger tidskupan på alla sidor. Det betyder att han ser alla ögonblick på tidsrälsen som om de vore NU. Han ser dagen när Adam föll i synd som ett nu, liksom den dag du och jag föddes och även alla våra framtida dagar. Det betyder att han VET vad som kommer att ske i framtiden. Detta alltså för att han ser också alla våra framtida ögonblick så att säga utifrån. Men det betyder ingalunda att han har bestämt allt som kommer att ske - bara att han vet det. Vi som rör oss på och är bundna vid tidsrälsen - ständigt på väg framåt, ett val åt gången - för oss ter sig verkligheten som så att vi med våra val kan forma vår framtid. Och så är det givetvis också. Gud igen, som ser allt utifrån, vet i detta VÅRT nu vad som kommer att ske också i alla våra framtida nu. Men, som sagt, det innebär inte att han har bestämt det, bara att han vet hur det kommer att bli.

Så applicerat på Petrus situation innebär det att Jesus, som hade fått denna insikt av sin Fader som stod utanför tiden, visste och kunde berätta för Petrus att han skulle komma att förneka Jesus tre gånger innan tuppen gol. Petrus hade valet att göra eller inte göra, men Jesus, som visste hur det skulle gå, kunde berätta för Petrus hur det skulle bli. Likväl hade Petrus möjligheten att inte förneka. Det var ett val han skulle komma att träffa i sitt nu, det nu som Gud från sin position alltid ser som ett evigt nu och därför redan visste vad som skulle ske.

Enkelt, eller hur? Detta leder mig sedan, här och nu, till en reflektion som blir något av en aha-upplevelse för mig. För länge sedan, på ett konfirmandläger på Pörkenäs, fick jag frågan hur Jesus med bara tre dagar i dödens våld och i avskildhet från Faderns närhet och kärlek kunde betala det straff som vi människor hade förtjänat och som ju skulle innebära en evighet i denna avskildhet? Svaret blir ju, naturligtvis, att dessa tre dagar i tiden för Gud, som står över tiden, alltid är och alltid kommer att vara ett evigt nu.