Det republikanska svaret

Jag efterlyste ett seriöst alternativ till de politiska partier vi har idag - gärna då ett republikanskt parti av amerikanskt snitt som skulle våga presentera ett alternativ till dagens konsensus- och lik(stel)hetspolitik som i princip alla partier driver. Markus Nylund frågade vad som fattas i de partier som redan finns och vilken linje detta seriösa parti skulle ha. Jag menar nog att jag redan besvarade denna fråga, men för tydlighetens skull ska jag konkretisera ytterligare.

Idag talar alla partierna om att den finländska ekonomin måste fås på fötter igen. Ute i Europa hörs till och med röster som säger att Finland, inte Grekland, kommer att vara det största ekonomiska problemet inom euroområdet under de kommande åren. Oberoende av om så är fallet eller inte så har vi nog ett stort problem. Statsskulden skenar och ekonomin krymper. Så vad ska vi göra? Recepten som vädras är ganska långt likadana - och lika hopplösa i dagens situation där vi inte kan devalvera vår valuta - men det finns ändå vissa nyansskillnader. Vänstern säger: Låna mera och stimulera genom att skapa arbetsplatser. Högern säger: Skär ner utgifterna och balansera statsfinanserna.

Newsflash: Inget av detta kommer att fungera! Vi har redan lånat för mycket, och lån ska betalas tillbaka. Dessutom kommer räntan inte att vara lika låg för alltid. Om den stiger redan med en halv procent innebär det att våra låneskötselkostnader blir ohållbara. Å andra sidan kommer de nedskärningar som högern föreslår bara att förvärra situationen i och med att de ytterligare kommer att krympa ekonomin och dra bort pengar (och därmed livsnödvändiga investeringar) ur ekonomin. Men högern har ändå delvis rätt när man har insett att vi lever över våra tillgångar och att detta måste sluta.

Men vårt primära och allt överskuggande problem är beskattningstrycket. Det fullständigt och allt förlamande beskattningstrycket. I en sådan situation, där ekonomin redan krymper och ekonomins rörelsemån är synnerligen begränsad, kan man inte (enbart) skära ner ytterligare. Och man kan sannerligen inte låna sig ur den knipa man sitter i. Det som måste till är att få till stånd en injektion i ekonomin. (Detta förstår nog alla, men medlen man har att föreslå duger inte och räcker sannerligen inte till.)

Här är det republikanska svaret att skatterna måste sänkas. Radikalt. Så dra ner skatten på lönerna med 50% och företagsbeskattningen ytterligare 5%. Slopa momsen på livsmedel och dra ner beskattningen på drivmedel och fortskaffningsmedel radikalt. Slopa alla regleringar när det gäller livsmedelshandeln. (För att öppna för fri konkurrens och så kunna avskaffa den kartellbildning som vi idag de facto dras med och som också krymper konsumenternas rörelsemån.) Ge människorna, och företagen, mera pengar att stimulera med, helt enkelt! Sedan får staten och kommunerna lov att rätta munnen efter matsäcken, men med en växande ekonomi - som resultatet av detta garanterat blir - kommer intäkterna också att börja öka så småningom. Detta är den enda, på lång sikt, fungerande metoden att få fart på ekonomin och få bort hållbarhetsglappet!

Nu kanske någon vill protestera och hävda att detta innebär att vi monterar ner vår välfärd. Svar: Ja. MEN. Så som vi beter oss idag kommer vi att tvingas göra det i vilket fall som helst. Så frågan vi då behöver ställa oss är inte om vi ska montera ner välfärden eller inte, utan om vi ska göra det så att vi bibehåller det skyhöga och allt förlamande skattetrycket och därigenom omöjliggör för människorna att själva köpa de välfärdstjänster de behöver - och orsakar en samhällsekonomisk krasch - eller om vi gör det så att vi får igång ekonomin och möjliggör för människorna att själva ordna/köpa välfärdstjänsterna? För mig är detta val väldigt lätt. Problemet är bara det att ingen vågar föreslå denna lösning. Därför skulle vi behöva ett alternativ. Ett seriöst sådant.