Lennox och ett mycket intressant avslöjande

I sin bok "Guds dödgrävare. Har vetenskapen begravt Gud?" kommer John Lennox som sagt så småningom in på evolutionen. Han tycks, liksom jag, vara mycket intresserad av de tankebyggnader och sätt att tänka som kan skymta bakom själva evolutionismen. Det nedanstående citatet avslöjar, med brutal tydlighet, hur evolutionens förespråkare ofta tycks tänka. Nu beskriver detta givetvis bara ett nedslag i evolutionisternas tankevärld, men detta nedslag är dock väldigt avslöjande. Med bakgrund i detta nedslag kan man, med fog, gärna tala om "evolutionstro" och "evolutionstroende". Lägg gärna också märke till orden "hur man normalt argumenterar inom vetenskapen". Kan det hela bli tydligare än så här? (s. 149-150)

Matematiker har börjat intressera sig alltmer för biologi, framför allt

efter den revolution som ägt rum inom molekylärbiologin. Matema-

tisk biologi har kommit att bli en spirande vetenskapsgren. Ett av de

första försöken att anordna en debatt på hög nivå mellan en samling

framstående biologer och en grupp biologiskt intresserade matemati-

ker ägde rum på Wistarinstitutet i Philadelphia 1966. Ett försök att

beräkna sannolikheten för en gradvis evolution genom anhopning av

mikromutationer ledde till ett fascinerande meningsutbyte mellan den

polskfödde matematikern Stanley Ulam och de brittiska biologerna

Peter Medawar och konferensens ordförande C H Waddington. Ulam

hävdade med utgångspunkt i sina matematiska beräkningar att det

var högst osannolikt att ögat kunde ha utvecklats genom många små

mutationsförändringar, eftersom den tid som krävdes helt enkelt inte

räckte till. Peter Medawar svarade: ”Jag anser att det sätt som du har

behandlat frågan på är en märklig omkastning av hur man normalt

argumenterar inom vetenskapen. Det är ju ett obestridligt faktum att

ögat har utvecklats, och detta visar precis som Waddington säger att

denna [dvs Ulams] formulering enligt min mening är felaktig.” Den

tysk-amerikanske biologen Ernst Mayr kommenterade efteråt: ”Det

enda jag vill säga är att det finns så många variationsmöjligheter här

att om vi bara på något sätt rättar till våra siffror, kommer vi så små-

ningom fram till rätt resultat. Tills dess kan vi trösta oss med att vi vet

att evolutionen ägt rum.”

Detta anmärkningsvärda meningsutbyte är synnerligen avslöjande.

Nog är det väl en ”märklig omkastning” av den normala vetenskaps-

processen att förutsätta att det man försöker bevisa är sant och sedan

med stöd av detta förringa bevis som anförs däremot. Meningsutbytet

visade att det inte ens var tal om att dessa matematiska bevis kunde ge

de närvarande biologerna skäl att över huvud taget fundera på om det

kunde finnas brister i deras evolutionistiska antaganden.