Om det enda sättet att vinna kriget mot terrorn

Efter de många terrordåden i Europa den senaste tiden har allt flera europeiska ledare gått ut och deklarerat att "vi kommer att vinna kriget mot terrorn och mot IS/radikal islam!" Jag måste säga att detta oroar mig. Varför? Jo, för att redan när vi kallar det ett krig mot radikal islam har vi förlorat.

Denna krigsretorik baserar sig nämligen på en fullständigt felaktig grundinställning. Denna grundinställning handlar om att IS/radikal islam är en begränsad företeelse, och när denna är utrotad är kriget vunnet. Inget kunde vara mera felaktigt. Radikal islam är nämligen inget begränsat fenomen. Tack och lov är de flesta muslimer fredsälskande och lika goda människor som alla andra. Men alltid där det finns islam finns det en risk för radikalisering. Nu är det givetvis svårt, för att inte säga omöjligt, att säga hur stor procent av alla muslimer som befinner sig i riskzonen att radikaliseras, men faktum är ändå alltså att alltid där det finns islam så finns det en risk för radikalisering. Om förhållandena är de "rätta", vill säga. Dessa "rätta förhållanden" handlar bland annat om (upplevd) förnedring, västs (läs: USA:s) kulturdominans (eller upplevda kulturdominans, ofta också sedd som pådyvlad och vidmakthållen genom militär dominans) samt om radikala imamer som sprider läran om jihad mot de otrogna. För att nu nämna några faktorer. Det finns garanterat flera. Men kontentan av detta är det att ett krig mot IS/radikal islam aldrig kan vinna med vapenmakt. Inte så länge det finns muslimer kvar som riskerar att radikaliseras.

Men det finns andra vägar. Och då talar jag faktiskt om andra vägar att "utrota" islam. För det är, i det långa loppet, faktiskt den enda möjligheten. Alltså att "utrota" islam. Mär väl: ISLAM. Nu pratar jag inte om muslimerna. Detta är en oerhört viktig distinktion.

Jag har en bok i min bokhylla, och på min "bör läsas"-lista som heter "A Wind in the House of Islam". Denna bok berättar om kristna väckelser bland muslimer under de senaste århundradena. Och då talar vi alltså om stora väckelser. Författaren, David Garrison, har inte brytt sig i att kartlägga väckelser med mindre än 100 nystartade församlingar och/eller 1000 omvända/döpta. Författaren ser en dramatisk ökning i antalet dylika väckelser under de senaste några få decennierna, och hans slutsats är att något stort håller på att hända. Idag nås vi också med jämna mellanrum, om vi läser de rätta nyhetskanalerna, av nyheter om stora väckelser bland de asylsökande muslimerna. Människor som, med risk för sina liv, överger våldets och hatets religion och söker sig till Kristus.

Samtidigt som detta sker finns det också, i världen (och vi vet vem som regerar där), en motreaktion. En motreaktion som försöker svartmåla, hindra och förlöjliga allt arbete som syftar till att föra evangeliet till muslimerna. En Eva Brunne, biskop i Stockholm, kan säga att ingen religion har våldet som lärosats, tala för dialog mellan religionerna och mena att alla religioner är lika mycket värda och att islam är en fredens religion. Media kan gå ut och med svarta rubriker tala om omvändelsearbete bland muslimerna på flyktinganläggningarna. Och nu senast kan fyra journalister sitta på Aftonbladet-TV:s redaktion och gapskratta när de berättar om att Livets Ord planerar att "bibelbomba" IS-kontrollerade områden i Irak och Syrien.

jag skulle gärna vara lite försiktig här och inte tala rakt ut, men jag tror att det är viktigt att vi är tydliga här - i denna allvarliga fråga och i denna allvarliga tid. Dessa som svartmålar, försöker hindra och som förlöjligar detta arbete att "utrota" islam genom att föra evangeliet till muslimerna går i hatets, våldets och dödens ärenden. De är helt klart ovetande om vad de gör, men det gör inte deras gärning mindre allvarlig. De går i denna världens furstes ledband och motarbetar (bland annat) den enda väg ut ur den våldsspiral som Europa och väst idag befinner sig i. För den enda möjligheten att vinna "kriget" är att muslimerna finner Kristus. Alla andra sätt att föra detta krig kommer att leda till ännu mera lidande, död och elände. Mycket mera.