Om fakta, tolkningar och tankemonopol.

Det är oerhört intressant att se hur galet det kan bli när ett synsätt, i detta fall evolutionismen, kommer åt att dominera i media, skola och i samhället överlag. Evolutionismen har blivit en sådan självklarhet att den inte kan eller får ifrågasättas och den anses, trots att så inte alls är fallet, vara bevisad bortom allt tvivel. Detta till och med så att man nästan blir utskrattad om man dristar sig till att fråga efter dessa bevis.

Nå, givetvis förstår jag att de som tror på evolutionismen faktiskt menar att den som sådan verkligen är bevisad och sann bortom alla tvivel. Om inte förr så när man ser vad signaturen "Christian" skriver här på denna blogg så förstår man hur stark denna tro verkligen är. (Om inte annat så när man ser reaktionerna när denna tro ifrågasätts.) Som kristna beskylls vi ofta av kristendomskritikerna för att ha en "blind tro". Detta vanligen då av sådana kritiker som inte har brytt sig om att ta reda på hur stabil historisk och teologisk grund den kristna tron faktiskt står på. Däremot vågar jag påstå att allra största delen av de evolutionstroende har en blind tro. De har fått berättat för sig (de allra flesta i skolan) att det är så här det är, och så tror de på det. Detta är ju själva definitionen på en blind tro! Vad värre är tror de flesta också att vetenskapen entydigt talar för och stöder evolutionismen. Att vetenskapen så att säga är på evolutionismens sida. Inget kunde vara mera felaktigt, och just detta är, som jag uppfattar det, huvudbudskapet i den bok av John Lennox som jag har citerat i flera bloggtexter under sommaren. Läs gärna boken!

Det vi borde inse är att det finns fakta, och så finns det tolkningar av dessa fakta. Evolutionismen, liksom kreationismen och ID, rör sig på tolkningsplanet. Man tolkar de fakta som finns (arkeologiska och geologiska fynd mm) i enlighet med en på förhand bestämd tolkningsram, och dessa tolkningar kan sedan passa bättre eller sämre in i denna ram. En evolutionist tolkar således fakta i enlighet med evolutionsparadigmet, medan en kreationist tolkar dessa samma fakta enligt en från Bibeln härledd tolkningsram. Om alla skulle förstå att det är så här det fungerar så skulle många problem vara övervunna. Men tyvärr har de evolutionstroende (främst) kommit att blanda ihop dessa saker och menar att deras tolkningar av fakta är det samma som fakta. Det är då det blir galet, speciellt som dessa evolutionstroende har ett idag fullständigt dominerande tolkningsföreträde. Varför det är så var jag inne på i en tidigare text.

En anonym kommentator länkade för ett par dagar sedan till en oerhört intressant kolumn i tidningen "Seurakuntalainen" där Pekka Reinikainen skriver om Nobelpriset i kemi 2015. Reinikainen konstaterar att detta nobelpris fullständigt "nollar" nydarwinismen. I sista stycket säger Reinikainen något väldigt belysande när han konstaterar att varken nobelkommittén eller de forskare som fick priset inser vad deras upptäckt i själva verket innebär. De är helt enkelt så fastvuxna i sin tolkningsram att de inte förstår eller klarar av att se att de med sin upptäckt har kullkastat hela grunden för evolutionismen. Den som däremot står i den andra tolkningstraditionen ser detta tydligt. Läs gärna kolumnen! Ett annat exempel på hur galet det kan bli när den egna tolkningsramen utesluter den riktiga tolkningen av ett fynd är när paleontologer för en tid sedan hittade dinosaurieben med bevarade mjukdelar. Allt vi vet om fossilisering säger att mjukdelar inte kan bevaras i benmaterial i 60 miljoner år, men eftersom den evolutionistiska tolkningsramen placerar dinosaurierna så långt tillbaka i tiden måste dessa mjukdelar alltså ändå på något konstigt sätt ha bevarats under dessa årmiljoner. Den som inte sitter fast i denna evolutionistiska tolkningsram vet förstås bättre. Det är betecknande att en av forskarna, på frågan om detta inte bevisar att dinosaurierna ändå inte levde för så länge sedan som man hittills har trott, slog ifrån sig med båda händerna och konstaterade att detta fynd ingalunda ska förstås på det sättet. Det hela blev nästan komiskt.  

Nåväl, evolutionismens dominans begränsar sig inte bara till det allmänna medvetandet (som skapas främst i media och i skolan), utan denna dominans kommer också till synes när det ska fördelas forskningsanslag. Se där orsaken till att ID och kreationismen inte alltid har hunnit finna svar på alla de frågor som de evolutionstroende ställer. (Om kreationsimen skulle få endast en bråkdel av de (skatte)medel som evolutionsforskningen får skulle t.ex. frågan om klara gränser mellan de olika skapade slagen snart vara besvarad. Misstänker jag starkt.) Ojämlikheten här är slående. Givetvis ger detta påstående upphov till samma slags kritik som den (vad jag vet) hittills enda läroboken i ID, "Of Pandas and People", har utsatts för. "Ökänt opålitlig" var orden som användes här på bloggen. Med bakgrund i det tidigare sagda är detta förstås inte så konstigt, men det skulle ändå vara viktigt att förstå vad denna kritik handlar om och bottnar i, nämligen just denna samma sammanblandning av fakta och tolkningar som evolutionisterna så gärna ägnar sig åt. De egna tolkningarna anses vederhäftiga, medan den andra sidans tolkningar – som ju av nödvändighet blir annorlunda – då blir just "ökänt opålitliga". Behovet att skydda tron på de egna tolkningarna och även i fortsättningen säkerställa tolkningsföreträdet gör att ingen kritik kan vara för hård och inga metoder för smutsiga.

Det är som sagt oerhört intressant att se hur galet det kan bli när ett tolkningssysten (evolutionismen) kommer åt att dominera i media, skola och i samhället överlag. Intressant, men också ytterst beklämmande.