torsdag 21 september 2017

Om kyrkan, kvinnan och prästämbetet


Jag skrev i den senaste texten om att sådana som vill sprida desinformation angående konservativt troende kristna gärna drar kristna och muslimer över samma kam när det gäller t.ex. frågan om kvinnosyn. Här anförs som motivering det att de flesta konservativa kristna anser att prästämbetet inte är ämnat för kvinnor.

Jag ids inte börja redogöra för kvinnosynen inom islam – det får den som är intresserad av saken ta reda på på annat håll. Det finns nämligen alldeles tillräckligt mycket att säga vad gäller kristen tro och kvinnornas ställning/kvinnosynen. När man ser på kvinnans ställning ur ett historiskt perspektiv går det inte att komma ifrån det faktum att kristendomen (trots att det finns en hel del synnerligen svarta fläckar också i den kristna historien) har varit den enskilt största orsaken till att kvinnans ställning har blivit vad den är i väst idag. Paulus ord om att "här är inte jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna" var fullständigt revolutionerande i den kontext de skrevs. Dessa ords betydelse då, och genom historien, kan knappast överskattas. Det att kvinnan ansågs kunna ärva Guds rike i samma utsträckning som mannen var, när orden skrevs, fullständigt enastående. Vidare låter Lukas och de andra evangelisterna kvinnorna vara de första vittnen till Jesu uppståndelse, och detta i en tid när kvinnans vittnesmål inte alls räknades.

Lukas i synnerhet sätter också stort värde på kvinnorna och deras vittnesbörd. Det finns de som hävdar att Lukas evangelium nästan helt och hållet är baserat på de kvinnornas vittnesbörd som rörde sig tillsammans med Jesus under hans tre år långa offentliga verksamhet. Jesus själv förhöll sig helt annorlunda till kvinnorna än vad hans samtid gjorde. Rabbinerna på Jesu tid, som kunde inleda sin andakt med orden "Jag tackar dig Gud för att jag inte är född som kvinna", hade gjort upp strikta förhållningsregler hur en rättrogen man skulle förhålla sig till en kvinna. T.ex. fick han inte tala med någon kvinna offentligt – inte ens med sin egen hustru eftersom en främling inte kunde veta att det var hans hustru. Den som läser evangelierna ser att Jesus betedde sig helt annorlunda. Han var inte rädd att smutsa ner sig själv (som rabbinerna såg det som) genom att tala med kvinnor offentligt, något som t.o.m. hans lärjungar reagerade på med förvåning.  

Men hur är det då, kanske någon frågar, med Jesu apostlaval och prästämbetet? Borde inte Jesus ha valt också kvinnor som sina apostlar om han verkligen hade en så här "progressiv" kvinnosyn? Och hur kan Paulus, som tycks anse att kvinnor och män i Guds ögon är precis lika värdefulla, anse att kvinnan bör tiga i församlingen? Hur går detta ihop?

Vårt problem idag är att vi så lätt förväxlar rättigheter med skyldigheter. Med apostlaämbetet, liksom med herde- och läroämbetet (för det är så det kallas i Bibeln), följer en hel mängd skyldigheter. Dessa skyldigheter handlar först och främst om att skydda församlingen från onda krafter som vill riva ner och förstöra. Framför allt när det gäller den kristna läran. Jesus valde endast män som apostlar, och detta trots att han alltså hade en väldigt "progressiv" kvinnosyn. Skulle detta ha handlat (enbart) om rättigheter skulle Jesus garanterat ha haft också kvinnliga apostlar. Samma sak med Paulus och herdeämbetet. Om det endast skulle ha handlat om rättigheter skulle han knappast ha skrivit så som han gjorde i 1 Kor. 14. Men nu handlar detta alltså inte om rättigheter utan om skyldigheter. Jag kan svårligen komma till någon annan slutsats än att Jesus, och i hans efterföljd Paulus, ville skona kvinnorna från dessa skyldigheter. Varför? Ja, kanske framför allt för att det är kvinnans om föder barn och som har det huvudsakliga ansvaret för barnen under deras första tid. Vidare också för att män och kvinnor är olika varandra. Kvinnan har överlag ett mera vårdande sätt medan mannen är mera av en, när det behövs, hårdhänt herdetyp.

Under den kristna kyrkans första tid, när kyrkan ännu fungerade som en kyrka ska fungera och när kyrkans ledare ännu tog sin uppgift som ledare på allvar, innebar en biskopsvigning åtminstone tidvis en mer eller mindre självklar dödsdom. I förföljelsetider var biskopen (= församlingsledaren) den som skulle försvara sin hjord mot de hot som församlingen utsattes för. Detta fick han ofta göra med sitt eget blod som insats. Det finns berättelser om att sådana som valdes till biskopar försökte fly före vigningen för att så rädda sitt liv. En människa som ville bevara sitt liv skulle inte bli biskop och herde för församlingen. En människa (=kvinna) som hade ansvar för ett eller flera små barn passade inte heller för denna uppgift.

Idag blandar vi alltså gärna ihop skyldigheter och rättigheter. Eller kanske rättare sagt: Idag har vi avskaffat skyldigheterna och bara lämnat kvar rättigheterna. Det är därför så många karriärister gärna blir biskopar. Eller har du hört om någon biskop electus som har hoppat på ett flygplan för att undkomma biskopsvigningen? Nej, idag ställer sig de karriärsugna på rad när det blir tal om ett biskopsval.

På samma sätt har vi avskaffat skyldigheten för en församlingsherde/präst att försvara församlingen från olika hot. När prästämbetet öppnades för kvinnor inleddes (eller intensifierades) en feminisering av prästämbetet som idag har lett till att prästämbetet har blivit ett feminint vårdyrke snarare än ett maskulint herdeyrke. Den allvarligaste följden av detta är att alla möjliga irrläror har getts tillträde till kyrkan och att den kristna läran genom dessa irrläror har blivit till något helt annat än vad den skulle vara. När herden blev vårdare föll slutgiltigt alla försvarsmekanismer.

Det var alltså för kvinnans skull som prästämbetet förbehölls mannen. Och för de små barnens skull. Och för församlingens skull. Och för den kristna lärans skull. Inte för att beröva kvinnan något hon hade rätt till utan för att skydda henne, de små barnen, församlingen och den kristna läran från de faror som hotade. För att skydda kvinnan från de faror som kom med de skyldigheter som medföljde detta herde- och lärarämbete.

24 kommentarer:

  1. Desto större anledning att nu öppna upp ämbetet för kvinnor om det skulle vara som du skriver, eftersom inga dödshot längre är förbundna med yrket. Så hade säkert Jesus gjort om han levt nu. För det andra du anför, kvinnors påstådda mesighet, håller inte. Det finns kvinnor som är mer hårdföra än de flesta män, och det är helt individuellt vilka som passar till vilket yrke.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym 09:52. Med förlov sagt: Nu läser du oförsvarligt slarvigt! Vad gäller förföljelsen så kan du med fördel läsa de två senaste texterna jag skrivit före denna, då ska du se att avsaknaden av förföljelse tyvärr bara är temporär. Sann kristendom drabbas alltid förr eller senare av förföljelse. Sedan missar du helt och hållet (avsiktligt?) allt det som har med herdeuppgiften att göra. Men det må kanske vara dig förlåtet - det samma har kyrkans ledning gjort redan en längre tid. Med fruktansvärda följder för kyrkan och de kristna.

      Sedan är det givetvis så att det alltid finns individuella skillnader. Men det ändrar inte på det faktum och den grundregel att kvinnor och män är olika. Sista meningen du skriver är således en fullständig lögn.

      Radera
    2. Alla människor är olika. Det är ingen anledning till att inte låta en kvinna med chefskvalitéer bli chef, präst eller rektor. Jag missade inget som har med herderollen att göra. Du har bara fel helt enkelt. Pröva alla kandidater individuellt och de som håller måttet passar som präster. De övriga, män eller kvinnor, passar inte.

      Radera
    3. "Du har bara fel helt enkelt."

      Anonyms argumentationsnivå är fullständigt bländande! Vi får alla böja oss i säck och aska inför denna bländande retoriker.

      Radera
    4. "När prästämbetet öppnades för kvinnor inleddes (eller intensifierades) en feminisering av prästämbetet som idag har lett till att prästämbetet har blivit ett feminint vårdyrke snarare än ett maskulint herdeyrke." Ja, jag påstår att Kristian har fel. Såna här påståenden visar mera på Kristians förlegade kvinnosyn än på dagens situation. Det är bevisligen inte sant. Finns massa kvinnopräster som slår det påståendet i sank. Vad vi än käbblar här på bloggen.

      Mitt argument är alltså att alla människor är individer och ska behandlas som sådana. Det om någon är man eller kvinna är ju fullständigt ovidkommande i den diskussionen. Väcker människan respekt och har ledarskapskvalitéer så borde alla vara nöjda.

      Radera
    5. Till alla andra anonyma kommentatorer skulle jag vilja säga: Guds ord är vad det är och ingen ska komma och påstå att ngt har ändrats sedan Gud vår Fader har uttalat sina ord, de gäller lika mycket idag som då !!! Det oaktat att ngn vill göra nya tolkningar och tillägg till Guds ord ! Vad säger Skriften om att tillägga eller dra bort ngt från de ord som här nedtecknats ???

      Radera
    6. Anonym 18:52. Du har förstås rätt att tycka vad du vill. Fakta är emellertid på min sida. Läs t.ex. vad forskaren vid kyrkans forskningscentral säger i ämnet: https://www.seurakuntalainen.fi/uutiset/tutkija-kati-niemela-naiset-ovat-kirkon-muutosagentteja/

      Radera
  2. Bra Kristian! Som kvinna håller jag helt med dig. Speciellt de två sista styckena är viktiga!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Carola !, vem du än är.... Önskar att fler kvinnor skulle ställa sig på barrikaderna inför alla försök vi idag kan se att riva ner och förakta det som vår Herre vill säga oss i den Heliga Skrift oss alla till gagn !!!

      Radera
    2. Tack för stödet, Carola. Och anonym 22:30/22:23. Det här tycks alltjämt vara ett synnerligen hett ämne...

      Radera
  3. Alltså kan en man inte ha vårdande egenskaper i sin herderoll eller en kvinna ha försvarande herdekvalifikationer?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Anonym 22:59. Som jag sade så finns det förstås individuella skillnader, men överlag är kvinnan mera vårdande än mannen och mannen har överlag lättare att ta konflikter och driva vargar på dörren än kvinnan har.

      Radera
    2. Ok. De flesta kvinnor passar inte att bli präst. Sant. Men det samma gäller även männen. Nu spelar "överlag" ingen roll eftersom det är en väldigt liten procent av befolkningen som vill bli präst. Det räcker med undantagen så hittar vi massa potentiella präster som går helt till spillo om
      kvinnor inte tillåts bli präster. Har mycket svårt att tänka mig en gud som skulle stå i vägen för dessa individer. Att en del män tänker så är mindre förvånande.

      Radera
    3. Anonym 10:32. "vill bli präst", "inte tillåts bli präster", "stå i vägen för dessa individer".

      Ser du vad du gör här? Du utgår från rättighetstänkandet. Detta sätt att tänka är en frukt av humanismen. Humanismen är fullständigt väsensfrämmande för den kristna tron och en svuren fiende till denna. Med andra ord: Du baserar ditt tänkande på helt fel grund, och därför blir slutsatserna därefter.

      Radera
    4. Det var du som drog in "argumentet" att kvinnor inte passar för prästrollen. När jag besvarar det argumentet drar du dig undan med att styra över diskussionen till något annat, frågan om humanism kontra teologi. Därmed lämnar jag diskussionen.

      Radera
    5. Anonym 16:22. Hela den här texten handlar om kvinnan och prästämbetet. Det är således inget argument, utan själva samtalsämnet! Sedan styr jag ingalunda över diskussionen till något annat. Läs den ursprungliga texten ska du se att rättighetstänkandet fanns med ända från början.

      Radera
    6. På ditt påstående: "överlag är kvinnan mera vårdande än mannen och mannen har överlag lättare att ta konflikter och driva vargar på dörren än kvinnan har" svarar jag att det är ett dåligt argument eftersom kvinnor eller män överlag inte blir präster. Det är bara vissa män och kvinnor som vill bli präst och de av dem som dessutom passar för det blir säkert bra präster. Ser du nu hur din kommentar 13:29 om rättstänk inte har något med den saken att göra? Den för bara över diskussionen om lämplighet, vilket var det enda jag kommenterade, till något helt annat.

      Radera
    7. Anonym 19:27. Jag gav dig tre tydliga exempel på hur du i din kommentar klart och tydligt talade för rättstänket. Detta sätt att tänka är idag, tyvärr, allmänt utbrett. Det är således inte bara du som är drabbad av det.

      Sedan vill jag påpeka att du bygger hela ditt resonemang på ett synnerligen löst antagande. "Det är bara vissa män och kvinnor som vill bli präst och de av dem som dessutom passar för det blir säkert bra präster." Kan du belägga detta påstående? Nej, det kan du förstås inte göra. Jag kan, däremot, visa att du har helt fel.

      De flesta av de som "vill bli präster" idag borde överhuvudtaget inte bli präster. Och detta gäller för övrigt både män och kvinnor. Med vänstra handens lillfinger lyckas jag på bara några minuter hitta fyra referenser på nätet som visar hur illa ställt det är med prästerskapet idag. Redan artikeln om Kati Niemeläs forskning torde räcka, men här har du några till:

      http://www.kaleva.fi/juttutupa/uskonto/pappi-joka-ei-uko-mihinkaan/3324862

      http://www.vasabladet.fi/Artikel/Visa/158294

      http://www.kyrkpressen.fi/aktuellt/56642-vikstrom-om-aktenskapet-nu-ocksa-pa-svenska.html

      Radera
    8. Du läser väldigt dåligt. "och de av dem som DESSUTOM passar för det blir säkert bra präster" var poängen. Dina exempel gäller tydligen präster som inte passat för det. Du vill tydligen inte förstå.

      Radera
    9. Anonym 21:54. Jag förstår mycket bättre än du tror. Och ja, jag såg ordet dessutom, och jag konstaterar att detta ord inte gör ditt antagande bättre.

      Jag har rört mig i kyrkliga kretsar i Svenskfinland i snart 30 år nu och håller koll på vad som händer på det kyrkliga fältet. De senaste tiotalet år har det skett en utgallring av prästkandidaterna som har inneburit att de allra största delen av de som "dessutom passar för det" har gallrats ut. Det finns, tack och lov, några få undantag, men dessa är just undantag. Största hotet mot vår kyrka idag är inte vad kyrkomötet kan tänkas hitta på angående samkönade vigslar, den usla ekonomin eller något annat i den stilen, utan största hotet, helt utan jämförelse, är de usla präster vår kyrka viger åt sig och den undermåliga skolning dessa har fått. Notera då dessutom att största delen av dessa nya präster är sådana "förändringsagenter" som Niemelä talade om.

      Faktum kvarstår: Du bygger ditt resonemang på ett synnerligen löst antagande. Som bevisligen är felaktigt.

      Radera
  4. Största hotet är inga präster, kyrkomöten eller annat värdsligt. Nu ska det ske. Gör bot och bättring. Idag startar det.

    The second coming

    Idag sker det, halleluja vi ska se ett tecken i himlen på jesu återkomst.

    "David believes that a "spiritual sign" will appear in the sky on September 23 where the moon will appear under the constellation of Virgo.

    Several days later on October 5, Planet X will fully eclipse the sun and cover the earth in shadow, which will signal the start of the "seven-year-tribulation" on October 21, he believes.

    https://goo.gl/nZftZZ


    Eflop

    SvaraRadera
  5. Angående kvinnliga präster och de många bibelversioner med helt olika innebörd.

    https://goo.gl/CMxksj

    Eflop

    SvaraRadera
    Svar
    1. Eflop. Det var en intressant artikel som fick mig att greppa mitt Novum... Texten verkar, vid en första anblick, inte så där alldeles seriös eftersom författaren/akademikern har gjort en dålig exeges. (När det gäller profeterandet/predikandet. Dessa två storheter är inte samma sak i Paulus brev.) När man sedan går till Novum så ser man att denna text, som påstås vara ett senare tillägg, inte saknas i några handskrifter. Om det skulle vara fråga om ett senare tillägg skulle det garanterat finnas handskrifter som saknar denna vers. Men det finns det som sagt inte. (Förutsatt att jag tolkar mitt Nestle-Aland rätt...)

      Radera
  6. Bibel tvåtusen säger det trots allt: de som tilltvingade sig genom röstning dessa brott mot församlingsordning och moral i kristenheten blir inte av Gud mottagna som Hans vid domen. 1917 års översättning är litet lösare på svenska. Hur som helst KB 1917. "Vill de inte lyda så är det deras sak.
    Jag drog mina slutsatser gällande egna tillhörigheten tidigt. I Herrens Hand. Ulrik

    SvaraRadera