Om Björn Vikström och om kyrkans enhet

Pedersöre församling har haft biskopsvisitation i helgen. Alltid när det blir visitation och en biskop som Björn Vikström kommer och tränger sig på en församling aktualiseras frågan om kyrkans enhet. Jag fick frågan om Björn Vikström är ett hot mot vår kyrkas enhet. Jag tänkte svara ja, men så kom jag på andra tankar. För i själva verket är han inget hot. Han är så mycket mera än ett hot. Jag skulle vilja säga att han är ett hån mot kyrkans enhet. Detta med bakgrund i vad biskopsämbetet alltid har setts som i kyrkan: Ett enhetens ämbete men också ett överseendeämbete för att se till att kyrkan hålls i en rätt tro och en ren lära. 

Vikström har vid flera tillfällen betonat en enhet som börjar vid nattvardsbordet. Detta är en fullständigt förödande hållning. Enheten måste ALLTID komma först och manifesteras vid det gemensamma nattvardsbordet. Inte tvärt om som Vikström hävdar. I hans modell blir sanningen sekundär, ja rent av oviktig, och så får det alltså inte vara. När Jesus talar om enheten är det nämligen alltid i samband med att han talar om sanningen och om lydnaden mot Guds bud och ord. Det är därför som den kristna enheten inte kan börja med gemensamt nattvardsfirande med villolärare. Gör vi så hånar vi den kristna enheten och i förlängningen den Herre som talar om enheten mellan kristna i termer av sanning och lydnad.

Men Vikström går mycket längre än så. Han hävdar att "vi kan inte söka enhet på bekostnad av att vissa människor känner sig djupt diskriminerade i kyrkan" och "vi kan inte leva med öppen diskriminering och delade nattvardsbord".

Det är givetvis de homosexuella Vikström här talar om. Utlevd homosexualitet bör alltså, enligt Vikström, accepteras i kyrkan. Detta är, enligt Vikström, viktigare än kyrkans enhet. Alltså att vi kallar det för rätt som Guds ord kallar en dubbel synd (både mot naturen och mot Guds vilja). Allt annat är alltså diskriminering och får människor att "känna sig djupt diskriminerade".

Newsflash! När kyrkan predikar lagen kommer synden alltid att pekas ut. Syndaren har då två vägar att välja mellan, antingen att omvända sig och tro Guds förlåtelse eller att inte göra det. Den som inte omvänder sig kommer säkert att uppleva sig "diskriminerad" – och så har det garanterat alltid varit. För tydlighetens skulle behöver jag säga att kyrkan ALDRIG har att erbjuda acceptans av synden. Det kyrkan har att erbjuda är förlåtelse, upprättelse och kraft att kämpa mot synden. Också här går Björn Vikström alltså på, för den kristna kyrkan, fullständigt främmande vägar.

Vi kan inte bygga kyrkans enhet på den grunden att vi slutar förkunna lagen. Men det är vad Björn Vikström alltså vill och detta är vad han ställer upp som villkor och krav för kyrkans enhet. Att vi struntar i Guds ords sanning och tystar lagens förkunnelse, och att vi på den grunden samlas till gemensamt nattvardsfirande.

Nej. Detta ställer vi inte upp på. En kristen kyrkas enhet kan inte byggas på en sådan grund. Om vi försöker hotar vi inte den kristna enheten utan vi hånar den. Något som alltså Björn Vikström gör. Trots att han får det att låta både ödmjukt och kärleksfullt. Men vi behöver inse att det inte är någondera.

Nästa år blir det visitation i Esse och Purmo församlingar. Jag hoppas verkligen att detta inte sker utan att det förs en grundläggande diskussion om kyrkans enhet och om grunderna för denna enhet. Och en diskussion om vi verkligen ska upplåta predikstolarna i våra församlingar till en som förhåller sig på detta sätt till de kristnas och kyrkans enhet och till grunden för denna enhet.