Påskdagsbetraktelse

Idag firar den världsvida kristna kyrkan Kristi uppståndelse från de döda. Detta faktum, att döden inte klarade av att behålla Jesus utan att han uppstod på den tredje dagen efter sin död, är den utan jämförelse viktigaste händelsen i hela världshistorien. Ja, du läste rätt. Det är här hela historien vänder. På den första kristna påsksöndagens morgon, troligen den 5. april år 33, då vände historien. Fram till denna stund hade döden varit en hård och absolut härskare över allt mänskligt liv. Efter denna morgons händelser var den inte längre det. Jubla högt, du värld! Livet har vunnit! Kristus har besegrat döden!

Hela den kristna kyrkan, ja hela kristendomen, bygger på detta faktum. Att Kristus verkligen har uppstått från de döda. Utan uppståndelsen skulle allt vara förgäves. Alla kyrkor, alla präster, alla gudstjänster, alla predikningar, allt. Kyrkan bygger hela sitt existensberättigande på denna enda händelse: Jesu Kristi uppståndelse från de döda. Denna proklamation att Kristus har uppstått är en stor utmaning för den köttsliga människan. Ja, för hela den gudsfrånvända världen. Jesu uppståndelse inte bara vänder historien, den utmanar allt som denna gudsfrånvända värld håller för att vara möjligt. Men likväl är detta något som kyrkan alltid har proklamerat. Utan att darra på rösten, utan att göra några som helst kompromisser eller avsteg. Och då blir det givetvis en konflikt. Världen står där med skepticism, ja än mera, med förnekelse och hån. Allt medan kyrkan denna dag jublar och fortsätter med sin proklamation: Kristus är uppstånden! Och däremellan dessa två står största delen av mänskligheten och undrar vad som är sant och vad som inte är det.

Så hur är det? Har Kristus verkligen uppstått? Finns det något sätt att verkligen få reda på hur det ligger till med den saken?

Nu kan vi förstås svara som så att Bibeln säger det. Och eftersom Bibeln säger det, ja då är det så. Punkt. Och visst räcker det för oss som lever i trons gemenskap med den uppståndne. Bibeln säger att det är så, och vi vet att det stämmer. Men för alla de som inte lever i denna trons gemenskap med den uppståndne, för dem som, likt lärjungen Tomas, inte kan tro på någon annans ord utan behöver få se, höra och känna själva? För det är ju så, och så var det också på den här tiden då det hände, att vi människor gärna är skeptiska till sådant som inte sker i normala fall. Som till exempel att någon som var död inte längre är det. När vi läser evangelierna så ser vi att till och med lärjungarna var skeptiska. Inte bara Tomas. Vid flera tillfällen står det att dessa som levt flera år tillsammans med honom inte kände igen honom. Maria trodde att det var trädgårdsmästaren. Emausvandrarna, som troligtvis var Jesu jordiska kusiner, kände inte heller igen honom. Det var så självklart för dem att den som dött och blivit begraven helt enkelt inte kunde vara i liv att de inte ens kände igen honom när de mötte honom.

Så det är helt naturligt att vara skeptisk inför en sådan här sak. Men, som sagt, finns det något sätt att få reda på hur det ligger till med det som Bibeln påstår?

Faktiskt så finns det. Vi kan gå till de historiska källorna som finns bevarade, vid sidan av Bibeln, och jämföra dessa med det bibliska vittnesbördet och så kan vi dra en del slutsatser. Vad ger oss då dessa andra källor? De romerska och de judiska källorna ger oss faktiskt en del intressanta upplysningar. Vi får veta att Jesu lärjungar, eller de som låg bakom korsfästelsen, hade rövat bort den döda kroppen ur graven. Så finns också, genom historien, spekulationer om att Jesus inte var död utan att efter en stund kvicknade till och tog sig ur graven för egen maskin.

Det här låter ju inte som några belägg för en uppståndelse, kan vi ju tycka. Men märker du vad som sägs här? Utan att det sägs klart ut? Här bekräftas en mycket viktig sak, nämligen att den grav i vilken Jesus begravdes på långfredagen var tom på påsksöndagens morgon. Om så inte hade varit fallet skulle det inte ha behövts några förklaringar. När de kristna tron började sprida sig, vidskepelsen som den romerske historieskrivaren Tacitus kallade den, skulle det ha räckt med att visa upp graven med Jesu kropp i för att ta död på den unga kristendomen en gång för alla. Men några sådana ansatser gjordes aldrig. Ingen kunde visa upp Jesu döda kropp, varken romarna eller judarna. Helt enkelt för att graven var tom, vilket också dessa förklaringar visar.

Så det kan vi alltså, utifrån de källor vi har, slå fast med 100% säkerhet. Jesu grav var tom. Det är i sig ännu inget bevis för att han uppstått, men det är en förutsättning. Man kan nämligen inte ha någon uppståndelse utan en tom grav. Så är det bara.

Sedan finns det givetvis olika försök att förklara den tomma graven. Två av dessa nämndes redan ovan. Problemet är bara det att inga av dessa förklaringar håller. Det finns helt enkelt allt för många svagheter i dem. Den troligaste förklaringen till den tomma graven är faktiskt den att Jesus, som var död, uppstod på den tredje dagen efter sin död. Det som också talar för denna förklaring är de många vittnen som såg, pratade med och rörde vid Jesus efter hans uppståndelse. När Paulus talar om uppståndelsen i 1Kor. 15 ger han en lång lista på vittnen som sett Jesus efter hans uppståndelse. Avsikten är tydlig, speciellt som han skriver att några av dessa drygt 500 människorna har dött men att de flesta ännu lever 19,5 år efter själva händelsen: Om någon tvivlar är det bara att fråga någon av dessa ögonvittnen! De kan berätta hur det är. De kan berätta att uppståndelsen är ett faktum. Dessutom, om det skulle ha varit fråga om en lögn, kan så här många människor inte bevara en sådan hemlighet. Om Jesu uppståndelse skulle vara en lögn skulle sanningen ha kommit ut. Det är helt ofrånkomligt.

Så vilken blir slutsatsen? Den blir att Jesu grav var tom, och orsaken var, med till visshet gränsande sannolikhet, att han hade uppstått från de döda. Som den förste. Det betyder i så fall att det han sagt om alla oss som tror på och är döpta till honom också gäller. Den som lever och tror på mig ska leva om han än dör.

Så döden ÄR verkligen besegrad. Graven, döden och dödsriket är besegrade. Dödsrikets portar är sprängda på vid gavel. Från insidan. Jesus har besegrat döden. Mänsklighetens hittills olösliga och oöverstigliga problem, alltså döden och det att vi alla en dag kommer att dö, är löst. Döden kommer inte att få sista ordet. Det fick den inte när det gäller Jesus, och det får den inte heller när det gäller dig och mig.

Detta är påskdagens stora och härliga budskap. Till dig och till mig.

Kristus är uppstånden!