"Österbotten är en skamfläck"?

Jag läste igår en nyhet på Iltalehti som gjorde att jag blev både arg och väldigt illa till mods. Artikeln handlade om en sydösterbottnisk jordbrukare som hade misskött sina djur på ett mycket flagrant sätt med det resultatet att flera får hade plågats ihjäl. Misskötseln hade, av vad jag har förstått, dessutom pågått en längre tid. Alltid när något dylikt händer och uppdagas är det givetvis en tragedi.

Men det var inte det som gjorde att jag blev arg. Inte i första hand, åtminstone. I artikelns rubrik talas det om en "djurskyddsrådgivare" som blivit chockad av det skedda och som uttalar sig om att "Österbotten är en skamfläck". Uttryckligen då i djurskyddshänseende. När man läser rubriken får man intrycket att denna "djurskyddsrådgivare" representerar en myndighet. Så också när man läser inledningen av artikeln. Senare visar det sig emellertid att denna person är en frivillig "rådgivare" som representerar Finlands djurskyddsförening – en synnerligen tvivelaktig förening, alltså. Att Iltalehti låter sina läsare förstå att denna "djurskyddsrådgivare" på något sätt skulle ha en officiell position är inget mindre än att lura läsarna. Men det kan ju hända att i Iltalehtis värld, och speciellt i den aktuella journalistens värld, är denna förening och dessa "rådgivare" seriösa aktörer. Något de alltså verkligen inte är. Några rättigheter att åka runt på gårdarna och besiktiga djurhållningen har de heller inte, även om det tydligen ligger i både Iltalehtis och dessa aktörers intresse att framställa saken på det sättet.

Det som ändå gjorde mig mest arg var det att denna självutnämnda "djurskyddsrådgivare" vågar påstå att "Österbotten är en skamfläck". Så är det naturligtvis inte – inte i allmänhet och inte heller i djurskyddshänseende – men det ligger givetvis i dessa aktivisters intresse att framställa saken så för alla de som läser dylika artiklar och som inte har någon egen kunskap i ämnet.

Detta enskilda fall är förstås djupt tragiskt. Det är det alltid när djur far illa. Som djurvän blir jag väldigt illa till mods när jag ser bilderna i artikeln. Och det är förstås avsikten med artikeln. Att alla som läser den ska bli illa till mods. Och att utpeka de skyldiga. I detta fall djurhållare i allmänhet i Österbotten och även det allmännas övervakning av djurhälsan. Och med dessa bilder lyckas det, förstås. Detta förfaringssätt gör att jag blir arg.

Men här finns faktiskt en skamfläck. Men den handlar inte om Österbotten, den handlar inte om djurhållare överlag och den handlar inte om övervakningen av djurens välbefinnande. Nej, den stora skamfläcken som här exponeras är hur vi som land behandlar dem som producerar den mat vi äter. Lantbrukarna har idag blivit mer eller mindre livegna. Lantbruksinkomsten har, år efter år främst genom politiska beslut, skurits ner så till den grad att många jordbrukare idag inte klarar av att få ekonomin att gå ihop. Och observera att detta har skett genom politiska beslut. Vi uppskattar inte de människor som jobbar för att vi ska ha mat på våra bord. Det är DETTA som är den stora skamfläcken i detta sammanhang. Denna situation, med allt sämre ekonomi och med de, ja jag vågar kalla det förföljelser, från myndigheternas, och kanske framför allt från medias, sida som lantbrukarna idag utsätts för har lett till att den psykiska hälsan lider. Inte för alla, men här och där. Och det leder i sin tur till liknande fall som detta som Iltalehti nu slog upp. Om det är psykisk ohälsa som ligger bakom här vet jag givetvis inte, men det är troligt att så är fallet.

Men denna oerhörda skamfläck skriver media inget om. Nej, i stället hängs de hårt pressade djurhållarna ut som om de vore de mest bestialiska människor som finns. Givetvis utan att nämna ett enda ord om den hårt pressade situation som dagens jordbrukare lever i och om vad som har orsakat denna. Förföljelsen mot de som producerar vår mat fortsätter med andra ord och tar ständigt nya former.

Detta är en skamfläck utan dess like i dagens Finland.