Om feminism, del 1/2

I den senaste texten berättade jag om en läkare i Sverige som blev avskedad eftersom han inte "står för den värdegrund" som hans arbetsgivare säger sig stå för. En av orsakerna till detta var att den avskedade läkaren hade påstått att feminismen är orsak till mycket av det elände som finns i världen idag. Den förra texten handlade om tolerans och om intolerans, och den här läkaren är ett gott exempel på hur skiftningen i betydelsen av ordet "tolerans" har drabbat oss. Men hur är det? Har han rätt eller fel i själva saken? Är feminismen något dåligt eller är det en bra sak?

När Gud skapade människan skapade han oss som man och kvinna. Maskulinitet är ett manligt attribut och femininitet är det motsvarande attributet för kvinnan. Maskulinitet och femininitet är därmed bra saker. Det är så Gud har tänkt oss människor, män och kvinnor. Givetvis är vi olika som personer, och detta innebär att detta kommer fram på lite olika sätt. Men grunden är denna. I Guds ord får vi också lära oss ytterligare en hel del om vad det innebär att vara man och kvinna. Bland annat skriver aposteln Paulus om hur det är tänkt att det hela ska fungera i samspelet mellan en man och en kvinna i äktenskapet. Här syftar jag alltså på de allt för ofta missförstådda och även misshandlade orden om mannen som kvinnans huvud och om att kvinnan ska underordna sig sin man i Ef. 5. Den som har läst de insändare som bland andra Tryggve Cederberg och framför allt Monika Pensar har skrivit på Kyrkpressen den senaste tiden i detta ämne har sett hur det går att förvränga denna goda undervisning om bara viljan att göra så finns.

Men är det inte fullständigt horribelt att, speciellt i denna "upplysta" tid hävda något så arkaiskt som att mannen är kvinnans huvud och att kvinnan ska underordna sig sin man? Nej, givetvis inte. Guds ord gäller ännu idag i sin helhet, därför gäller också dessa ord. Men de behöver läsas och förstås på rätt sätt, annars blir det fel. Vilket både Cederberg och Pensar har visat med all önskvärd tydlighet.

Det första som behöver påpekas är att orden om kvinnans underordnande inte är riktade till mannen, och dessa ord är verkligen inte tänkta att användas som något vapen inom äktenskapet. Nej, dessa ord är riktade till kvinnan. Mannen bör i stället ta åt sig orden som finns i detta sammanhang om att mannen är skyldig att älska sin hustru som Kristus har älskat församlingen. Så i stället för att ta sin hustru i upptuktelse och kräva underordning av henne bör mannen sätta sig ner och på allvar fundera på vad dessa ord verkligen innebär. "Mannen är skyldig att älska sin hustru som Kristus har älskat församlingen". Hur tog sig Kristi kärlek till församlingen uttryck? Här får vi betrakta korset, för det var vad Kristi kärlek till församlingen innebar. Kristus var beredd att gå i döden för sin församling. På samma sätt är vi män kallade att älska vår hustru. Och då inte bara genom att vara beredda att ge det största offret, utan framför allt genom att dö bort från oss själva och vår egen vilja och vår egen bekvämlighet. Genom att plocka i och ur diskmaskinen trots att vi hellre skulle se en fotbollsmatch. Genom att dammsuga eller klippa gräsmattan fast vi hellre skulle sitta i soffan och läsa en intressant bok. För att ta några få exempel.

Men inte bara det. Vad gjorde Kristus på korset? Han tog hela världens synder, alla människors alla fel och brister, på sig och bar dessa upp till korset. Nu måste jag säga att jag bävar inför det jag kommer att skriva, men jag är övertygad om att det behöver sägas. Mannen är skyldig att älska sin hustru som Kristus har älskat församlingen. Det innebär inte bara att vara beredd att dö för sin hustru, utan också att mannen, när han ser på sin hustru, ser alla hennes fel och brister som om de vore hans egna. På det sättet tar mannen sin hustrus fel och brister på sig, på samma sätt som Kristus tog alla människors synder på sig som om de vore hans egna. Om det här skulle fungera i alla äktenskap – vad skulle det då längre finnas kvar att gräla om, åtminstone sett ur mannens synvinkel? Svaret är uppenbart: Ingenting!