Om mera blindhet

Jag trodde ännu igår att vi finländare klarade av att tänka logiskt och se orsakssammanhang. Men nu börjar jag verkligen tvivla på det. Förblindningen tycks vara närmast total på många håll. Både i riksdagen och i tidningarnas kommentarspalter. Idag ska riksdagen rösta om förtroendet för utrikesminister Timo Soini. För den som har missat vad det hela handlar om kan jag berätta att orsaken är att han under en resa i Kanada, på kvällstid, deltog i en katolsk ljusmässa till åminnelse av offer för aborter, samt att han, på sin privata blogg, tagit ställning i abortfrågan efter att Irland röstade för fri abort.

Den stora frågan är huruvida en minister har rätt att uttrycka sin privata åsikt om och när den inte sammanfaller med regeringens linje. (Sedan är det en annan fråga huruvida regeringen uttryckligen har en linje i abortfrågan, men Finland har givetvis den linjen att abort är tillåtet.) Jag har gång på gång, tydligen för helt döva öron (jag har inte fått några mothugg), påpekat att kultur- och idrottsminister Paavo Arhinmäki (v) då det begav sig satt och viftade med en regnbågsflagga på läktaren under friidrotts-VM i Moskva. Hans ställningstagande (som hade mycket mera drag av provokation än Soinis ställningstagande hade) gick även det mot Finlands linje (regeringsprogrammet saknade skrivningar om hbt-rättigheter och Finlands lagstiftning var på den tiden sådan att homosexuella inte kunde gifta sig) men Arhinmäki råkade givetvis inte ut för någon missförtroendeomröstning. Jag har efterlyst någon form av konsekvens, men någon sådan är det helt tydligt att vi inte behöver räkna med. Givetvis för att Arhinmäki tog ställning i värdeliberal riktning medan Soini gjort det samma i värdekonservativ riktning. Se där den stora skillnaden!

Jag läste just vad Soini sade till sitt försvar i Riksdagsdebatten. Iltalehti består oss med en utskrift av hans tal, med insprängda kommentarer som en del riksdagsmän högljutt bjöd på under hans anförande. Soinis tal är balanserat, men det samma kan verkligen inte sägas om de kommentarer som ropades ut i salen. Hur är det möjligt att vi finländare har valt in dylika typer i vår riksdag? Dessa personer betedde sig oerhört ohyfsat, och dessutom är deras kommentarer så fullständigt undermåliga att jag inte begriper hur de understod sig att komma med dem. Ozan Yanar och Eva Biaudet borde verkligen förstå att skämmas. Men det gör de förstås inte. Ännu värre blir det om och när man läser i kommentarfältet under nyheten. Kommentar efter kommentar som trampar och spottar på rätten till yttrandefrihet. En fråga blir dock utredd i och med detta, och det är frågan om hur det kommer sig att dessa riksdagsledamoter har kunnat bli invalda trots sin uppenbara brist på både hyfs och förmåga att se klart? Ett blint folk väljer givetvis in blinda representanter i riksdagen.

Det är helt tydligt att abortfrågan är ett så rött skynke för en stor del av oss finländare att den gör att vi inte klarar av att förhålla oss sakligt till varken den eller till sådana som har en annan åsikt. Och jag måste säga att jag förstår det. Många, både kvinnor och män, har blod på sina händer och stora sår i sitt samvete när det gäller just den här frågan. Och då blir det givetvis svårt att se klart. Men det jag har svårt att både förstå och acceptera är att man låter detta bli till ett så brinnande hat mot sådana som vågar vara av annan åsikt att det så totalt förblindar dem. För det är så det är: Hatet förblindar.

Idag ska Timo Soinis framtid som utrikesminister avgöras. Det hela har blivit en regeringsfråga, så faller Soini så faller hela regeringen. Jag vågar ändå inte tro att så skulle ske, och jag hoppas givetvis att det ännu finns så mycket förstånd och klarsyn kvar i riksdagen att det inte går på det viset. Men man vet ju aldrig. Blindheten är en svår åkomma! Ja, och så hoppas jag också att Biaudet, Yanar, Sirén och de andra inte har blivit så blinda att de går rakt in i någon av de många stolpar som finns i riksdagshuset. Det skulle då sannerligen inte se bra ut!