Världssyner på kollisionskurs

Det var debatt i Nykarleby igår. Svenska Yle försöker uppenbarligen med all makt få igång – och hålla igång – en diskussion om ett förbud mot pälsdjursnäringen också i Finland. Den nya djurskyddslagstiftningen ska snart behandlas i riksdagen, och tydligen finns det vissa element på rundradion som inte är nöjda med skrivningarna i lagförslaget. Nåväl, det blev alltså debatt, och resultatet finns att beskåda på Yle Arenan.

Jag deltog inte. Dels för att jag inte hade möjlighet att ta tid ur mitt dagsschema för detta spektakel, dels för att jag har svårt att se hur de ytterst låsta positionerna i frågan om djurens kontra människans rättigheter skulle kunna påverkas av en dylik debatt. Saken är nämligen den att det här inte bara handlar om åsikter, utan här är det två helt skilda världsbilder som kolliderar. Två helt skilda etiska synsätt på världen, människan och tillvaron. Två till stora delar helt oförenliga världsbilder, dessutom. Så dylika debatter tenderar att bli ställningskrig där båda sidorna bara gräver ner sig djupare i sina skyttegravar. Dessutom gillar jag inte tillställningar där man inte får tala till punkt, och i dylika debatter brukar talturerna vara strikt begränsade. Det jag har att säga i detta ämne låter sig helt enkelt inte sägas på femton sekunder. Därför var jag på jobb i stället.

Men de två olika världsbilderna kan dock, med fördel, synas närmare i sömmarna. Den världsbild/etiska grundsyn som tillåter användande av djur för människans behov (både omedelbara och mera indirekta) har varit förhärskande i vår del av världen åtminstone sedan våra länder blev kristnade, men även före det. Sedan kristnandet har denna världsbild och etik varit grundade i Bibeln och vad Bibeln säger om människa och djur. "Slakta och ät", och "bruka och bevara" om vi vill koka ner det till några få ord. Denna världsbild har framgångsrikt byggt vårt samhälle, och den har bevisligen fungerat. Både när det gäller ett fungerande samhälle och när det gäller bevarandet av ett (så gott som) okränkbart människovärde.

Den nya etiken och den nya världsbild som så småningom håller på att erövra mark är oprövad som grund för ett samhällsbygge och framför allt när det handlar om att garantera människovärdet. När det gäller denna nya etik spelar Bibeln inte längre någon roll. I stället är det en massa andra överväganden som spelar in. Beroende på vem man frågar får man olika svar vilken grunden för denna världsbild är. Men gemensamt för de flesta är att de pratar om djurens rättigheter på samma sätt som det tidigare har talats om och hållits fram mänskliga rättigheter. Målet är uppenbarligen att på något sätt lyfta djuren till människans nivå och etablera någon form av allmänt erkända rättigheter också för djuren.

Det här låter ju förstås bra i de flesta människors öron, speciellt för sådana som har distanserats från landsbygdens liv och den vardagliga djurhållningens utmaningar. Och varför skulle inte också djuren ha rättigheter? Frågan är givetvis befogad. Men problem uppstår givetvis när dessa nya djurrättigheter hamnar på kollisionskurs med den gamla världsbildens syn på människans rätt att hålla djur för sina egna behov. I vissa extrema fall har tankar uttryckts i stil med att: "Jag gillar inte att djur ses som människans egendom." Det är inte svårt att se att det blir problem i brytningen mellan dessa två olika syner på människa, djur och världen runtomkring oss.

Jag vill gärna fästa uppmärksamheten på det faktum att denna nya världsbild, som många vill att vi ska anamma, är fullständigt oprövad när det ska byggas samhälle. Håller detta tankegods när vi ska fixa till ett ordnat samhälle? Jag tror inte det. Orsaken till min stora skepticism stavas "människovärde". Vad händer med människovärdet om och när vi strävar till att lyfta djuren till människans nivå? Jag använde ordet "oprövat" för en stund sedan, och det är vad det är. Därför kan vi förstås inte heller ge några entydiga svar på frågan om det går att bygga ett ordnat samhälle på denna syn på världen. Men det finns tydliga indikationer på att en dylik världsbild/etik leder till allvarliga problem för människovärdet – och i förlängningen för hela samhällsbygget.

Peter Singer har allmänt kallats för "The Father of Animal Rights", och hans nya etik ligger långt som grund för denna nya syn på världen, människan och djuren. När det är så är det av stort intresse att se att han också har förespråkat föräldrars rätt att låta avliva gravt handikappade barn för att sedan få möjlighet att försöka på nytt. Det här innebär givetvis inte att alla som delar hans syn på djuren skulle ha denna samma syn, men detta visar vart denna nya etik kommer att leda om och när vi är följdriktiga och driver den tillräckligt långt.

Det kan låta bra när människor säger sig stå upp för djurens rättigheter. Men risken är överhängande att de samtidigt, utan att säga det och kanske till och med utan att ens tänka det, kommer att verka för en nedskrivning av människovärdet. I förlängningen lyfts inte djuren till människans nivå i den nya värld dessa människor eftersträvar, utan människan faller ner till djurens nivå. Är det verkligen ett sådant samhälle och en sådan värld vi vill ha?

Som sagt: Det här säger man inte på femton sekunder i en debatt.