En luthersk apologetik, del 7

Så varför avvisa Bibelns vittnesbörd? Varför avvisa budskapet om Jesu seger över döden? Om vi har tillräckligt trovärdiga ögonvittnesskildringar som pekar på fakta måste vi helt enkelt anse dessa vara trovärdiga också när de talar om sådant som vi störs av. Om vi menar oss veta att mirakler (och uppståndelser från de döda) aldrig har skett och aldrig heller kan inträffa, ja då kommer vi förstås att störas av Bibelns mirakelberättelser och därför avvisa dessa som inget annat än myter. Men om vi däremot har en fördomsfri syn på tillvaron och på det universum i vilket vi lever – då blir frågan vi ställer oss inte om det vi läser om i Bibeln gör oss obekväma och om det är helt annorlunda än sådant vi själva har upplevt, utan den fråga vi behöver ställa oss är huruvida det finns tillräckligt många trovärdiga ögonvittnesskildringar i dessa dokument som vittnar om att dessa saker verkligen hände. Och om vi kommer till den slutsatsen att det finns det, ja, då kanske vi borde acceptera verkligheten sådan den är i stället för att försöka få verkligheten att se ut sådan som vi skulle vilja att den såg ut.

Evangelierna är de facto antik historieskrivning på samma sätt som alla annan antik historieskrivning – och detta trots att de innehåller dessa mirakelberättelser. Författarna säger att "vi har sett det vi skriver om med egna ögon! Det här hände!" Och om det de hävdar verkligen är sant, alltså att allsmäktig Gud kom till jorden och blev människa i Jesus Kristus, borde vi då inte kunna förvänta oss en hel del märkliga händelser i samband med detta?

Sedan kan vi fråga oss vilken verklighetssyn vi skulle ha ifall vi förkastade allt som på något sätt gör oss obekväma. Vi försöker alla få våra barn att växa upp till en sådan mognad att de accepterar världen sådan den är och inte kräver att allt runt omkring dem ska vara exakt så som de vill att det ska vara. Det vi ser hos dagens ateister och agnostiker är faktiskt inget annat än en radikal brist på mognad. De har helt enkelt inte vuxit upp och nått en mognadsgrad där de klarar av att se världen sådan den är, utan i stället försöker de inbilla sig att världen är sådan som de vill att den ska vara. Orsaken är uppenbar. Om det skulle visa sig att Bibeln är sann så innebär det att människan inte är universums Herre. Det är detta som gör att dagens människor överlag är så oerhört obekväma inför evangeliet. För om det Bibeln säger är sant, om evangeliet är sant, ja då behöver vi falla ner på våra knän och erkänna att vi är egocentriska syndare. Var och en av oss. Vidare behöver vi då erkänna att vi med vår synd och vår gudsfrånvändhet har skapat ett enormt kaos i världen runtomkring oss och acceptera att Jesus Kristus är den enda lösningen på detta kaos både för tiden och för evigheten. 

Vi har sett att det går att göra ett gott "case" för att Jesus verkligen uppstod från de döda och, i förlängningen, att han verkligen är den han påstod sig vara, alltså Gud själv som blev född som en människa på jorden. Det går förstås inte att bevisa, med hundra procents säkerhet, att Jesus uppstod från de döda, lika lite som det går att bevisa något alls som påstås ha hänt i historien. Men utgående från historiska dokument som finns tillgängliga kan vi slå fast att det är högst sannolikt att det Bibeln hävdar verkligen är sant. Åtminstone att det är bra mycket mera sannolikt än motsatsen.

Svårigheten att utom allt tvivel bevisa någonting alls visas av att det inte ens går att bevisa, med hundra procents säkerhet, att alla människor en dag kommer att dö. Först när all människor är döda kan en sådan sak nämligen anses vara bevisad utom allt tvivel. Men vi kan, med fog, hävda att det är oerhört sannolikt att alla människor en dag kommer att dö. Också du och jag. Som en finländsk, 46-årig man har jag, sett till den förväntade medellivslängden, ungefär 32 år kvar att leva. Givetvis spelar många saker in när det gäller hur länge vi lever, men detta alltså utgående från den förväntade medellivslängden. Till exempel har jag slutat äta socker, och det är möjligt, till och med sannolikt, att detta kommer att förlänga den tid jag får dras med denna min jordiska kropp.

Men faktum är att sannolikheten att vi alla en dag kommer att dö är så nära 100% som det bara går att komma i termer av sannolikhet. Döden är alltså ett problem som vi alla får dras med. När vi då här har en person som påstås ha besegrat döden och som hävdar att alla som tror på och lever sitt liv tillsammans med honom också kommer att "leva om han än dör", och vi har sett att det är mera sannolikt att det han säger och påstås ha gjort är sant än att det är falskt – varför inte gå med sannolikheten här? Om det visar sig att det sannolika är sant, då har vi vunnit evigt liv! Om det skulle visa sig att sannolikheten skulle slå fel och den kristna tron trots allt visar sig vara baserad på en lögn, vad vinner vi om vi satsar våra liv och vår evighet mot sannolikheten här? Jag kan inte se att vi uppnår någon annan vinning med det än rätten att efter döden konstatera att "Jag hade rätt!" Något annat än det kan vi inte vinna med att förkasta det sannolikaste alternativet, alltså det att Jesus Kristus har besegrat döden. För oberoende av om vi har rätt eller fel kommer vi ju ändå att dö. Sannolikt sett, alltså. Så: Är det värt det? Är du en så kallblodig gambler att du vågar spela mot sannolikheten? Gör du det och förlorar är himlen stängd för dig. Gör du det och vinner får du, efter döden (hur det sedan går till vet jag inte) utbrista: "Jag hade rätt! Ha!"

Jag skulle vilja att du skulle ställa dig själv den frågan. Riktigt på allvar. Är det värt det? Alltså riktigt på allvar, är det värt det? Det här är nämligen den viktigaste frågan du någonsin kommer att ställas inför.