lördag 10 augusti 2019

Den stora teologsjukan

John Warrwick Montgomery berättade en gång om en professor han hade när han studerade teologi. Den här professorn, T A Kantonen som för övrigt var född i Finland, berättade en historia för de unga teologiestudenterna som innehåller mycket visdom. Kantonen berättade att han, när han begav sig in på teologbanan, hade som mål att bli berömd. Efter en tid insåg han ändå att enda möjligheten att bli berömd som teolog var att komma med någonting helt nytt, och för att kunna göra det skulle han bli tvungen att gå utanför det som kyrkan i snart 2000 år hade trott, lärt och bekänt. Alltså bli en villolärare. När han insåg detta ändrade han sitt livsmål och beslöt sig för att inte bli berömd.

Den stora teologsjukan är, och har alltid varit, denna vilja att bli berömd. Det är många som har drabbats av den, och många som har valt att bli villolärare just för att bli berömda. Listan kan göras i princip hur lång som helst. Slå upp i princip vilken berömd teolog som helst så ska du se att de har betalt för sitt kändisskap med att överge Guds ords sanning och kyrkans tro och lära. Och detta har sedan lett till mycket elände för kyrkan.

Idag finns det mycken villolära i rörelse som dessa berömda teologer har gett upphov till. Många böcker, kortare texter, lärosatser och mycket erkänd "fakta" som leder de kristna vilse. Ta t.ex. den viktiga frågan om de nytestamentliga texternas ålder. När vi idag lägger fram fakta som visar att de nytestamentliga texterna är skrivna kort efter händelserna de berättar om finns det alltid, för den som vill, möjlighet att gå till dessa villolärares texter och genom att hänvisa till vad de sagt gå emot de fakta vi lägger fram. Och notera nu noggrant: Dessa teologer som talar för en sen datering är ju berömda! Därför måste de ju ha rätt! Och så glömmer vi bort att de blev berömda just för att de lade fram dessa felaktiga påståenden.

Ta t.ex. den kanske mest berömde teologen under 1900-talet, Rudolf Bultmann. Hans avmytologisering bygger på att de bibliska texterna är mycket sena och att det har hunnit bildas en massa mytologiskt material som fogats till texterna innan de skrevs. För att detta ska ha kunnat ske behöver texterna förstås vara mycket sena. Med detta som motivering tar han sig så för att, helt godtyckligt, skala bort det han anser vara mytologiskt material. Kvar blir då en "historisk Jesus" som inte har gjort några under, inte var Gud och som verkligen inte uppstod från de döda.

Bultmanns Jesus gjorde honom berömd, men denne Jesus är en helt annan figur än de Jesus kyrkan tror på och bekänner sig till. En helt annan Jesus är den Jesus som finns. Och som biprodukt får kyrkan dras med Bultmanns sena, och helt felaktiga, datering av de nytestamentliga texterna. En datering som skapar stora problem för det bibliska vittnesbördets trovärdighet. Men allt för att Bultmann skulle kunna bli berömd!

Det är så här den fungerar, den stora teologsjukan. Den drabbar vida omkring.

9 kommentarer:

  1. Kanske det gäller också allmänmänskligt i allt arbete och verksamhet🤔😮? Äresjukan, sade de i gammal andaktslitteratur. En djupgående väckelse för var och en dämpar detta syndaanlag.
    Att studera teologi kan vara till nytta för Bibeltron, om man är befäst i reformationens väckelse och får nåd att så smidigt som möjligt arbeta utifrån det och hålla det. ( Ihahahaa, insiderskämtet!!!🙂)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sant, förvisso. Men inom teologin blir det så mycket värre följder om man går egna vägar. T.ex. inom farmnäringen kan det vara t.o.m. bra att vara innovativ. Men där finns inget gudagivet att hålla sig till. Annat då än att "bruka och bevara".

      Radera
    2. Ännu i slutet på 1800-talet stod påven emot nymodigheter av månget slag inom arbete och kultur. Men han gav upp... Eftersom rökande inte precis är skapelsenaturligt och jag röker så faller min kritik mot t ex provrörsbefruktningen alla kategorier bland djur och människor. Jag anar att få områden av djurhållning skulle fås att fungera naturligt mera. Där ser vi när man säger att det inte vore sagt; troende män och kvinnor har nog protesterat mot ett och annat i kraft av Kristi vilja. Men man har inte lyssnat på dem utan tystat och förträngt vad de sagt. Och nu är utvecklingen så långt att det inte tycks gå att hindra något som helst ' fint och nytt' men stridande mot naturlig skapelseordning. Men så bortskämd jag är av tiden och också sett hur tiden medförde en trevnad och tex tvättmöjligheter 24/7 så säger jag. Jag vet inte vad jag säger men snart kommer uppmaningen om att ta rfid-chips om du vill ha kvar dina verksamhetsmöjlighet om inte ett krig krossade så grundligt att det för kristen judestats skull skulle givas några tiotal år i Jesus inna avfällighet på nytt kommer. Detta är spekulationer för de skryter ju med uppfinningar som jag fröjdas när grötbyssan ljuder...

      Radera
    3. Nåväl. Kort och gott; Jag tror att utvecklingen på gott och ont har lett till att vad som än drabbar världen och redan drabbar blir ' den största nöd ' som varit sedan världens begynnelse; läs Syndafallet och att vårt beroende av ständig tillväxt på alla områden gjort oss så hjälplösa och beroende av makrosystem att störningar vilka kommer gör livet mer än svårt. Själv är jag nöjd med alla frihetens och nådens möjligheter och om jag inte hade tro så skulle jag dräpa mig i protest för att inte bli friheten vilddjur och leviata lydig. Nog. Av nåd livsälskande men kritisk u

      Radera
  2. Kanske är en alltför filosofisk fråga o som inte ens hör till din text, men va hände med TRON? .. Den kristna tron som inte längre får bara en tro utan känns mer o mer som ett krav på fakta o tänka rätt. Enligt betydelse av ordet tro så innebär ju det att det enda man kan veta säkert är att man inte vet nåt. Man kan bara tro.
    Mvh
    Pia E

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pia. Frågan är bra, om än den går utanför ämnet här. Men jag vill ändå försöka svara på den. Tro i biblisk kontext handlar inte, som vi använder ordet, om att vi antar att något är på ett visst sätt. Tron handlar i stället om förtröstan, om att lita på. I första hand givetvis om förtröstan på Herren Jesus, men också på det han har sagt. På Uppenbarelsen. Om vi inte kan lita på att det han har sagt och det som har uppenbarats för oss, ja då kan vi inte heller lita på honom. För om vi skulle ha fått en fel bild av vem han är och vad han har sagt, ja då är det inte längre honom vi tror/förtröstar på utan en avgud.

      Radera
    2. Där blev ett "att" för mycket...

      Radera
    3. Tack för ditt svar! TROR jag förstår hur du menar ;-)
      Med vänlig hälsning,
      Pia E

      Radera