Den stora teologsjukan

John Warrwick Montgomery berättade en gång om en professor han hade när han studerade teologi. Den här professorn, T A Kantonen som för övrigt var född i Finland, berättade en historia för de unga teologiestudenterna som innehåller mycket visdom. Kantonen berättade att han, när han begav sig in på teologbanan, hade som mål att bli berömd. Efter en tid insåg han ändå att enda möjligheten att bli berömd som teolog var att komma med någonting helt nytt, och för att kunna göra det skulle han bli tvungen att gå utanför det som kyrkan i snart 2000 år hade trott, lärt och bekänt. Alltså bli en villolärare. När han insåg detta ändrade han sitt livsmål och beslöt sig för att inte bli berömd.

Den stora teologsjukan är, och har alltid varit, denna vilja att bli berömd. Det är många som har drabbats av den, och många som har valt att bli villolärare just för att bli berömda. Listan kan göras i princip hur lång som helst. Slå upp i princip vilken berömd teolog som helst så ska du se att de har betalt för sitt kändisskap med att överge Guds ords sanning och kyrkans tro och lära. Och detta har sedan lett till mycket elände för kyrkan.

Idag finns det mycken villolära i rörelse som dessa berömda teologer har gett upphov till. Många böcker, kortare texter, lärosatser och mycket erkänd "fakta" som leder de kristna vilse. Ta t.ex. den viktiga frågan om de nytestamentliga texternas ålder. När vi idag lägger fram fakta som visar att de nytestamentliga texterna är skrivna kort efter händelserna de berättar om finns det alltid, för den som vill, möjlighet att gå till dessa villolärares texter och genom att hänvisa till vad de sagt gå emot de fakta vi lägger fram. Och notera nu noggrant: Dessa teologer som talar för en sen datering är ju berömda! Därför måste de ju ha rätt! Och så glömmer vi bort att de blev berömda just för att de lade fram dessa felaktiga påståenden.

Ta t.ex. den kanske mest berömde teologen under 1900-talet, Rudolf Bultmann. Hans avmytologisering bygger på att de bibliska texterna är mycket sena och att det har hunnit bildas en massa mytologiskt material som fogats till texterna innan de skrevs. För att detta ska ha kunnat ske behöver texterna förstås vara mycket sena. Med detta som motivering tar han sig så för att, helt godtyckligt, skala bort det han anser vara mytologiskt material. Kvar blir då en "historisk Jesus" som inte har gjort några under, inte var Gud och som verkligen inte uppstod från de döda.

Bultmanns Jesus gjorde honom berömd, men denne Jesus är en helt annan figur än de Jesus kyrkan tror på och bekänner sig till. En helt annan Jesus är den Jesus som finns. Och som biprodukt får kyrkan dras med Bultmanns sena, och helt felaktiga, datering av de nytestamentliga texterna. En datering som skapar stora problem för det bibliska vittnesbördets trovärdighet. Men allt för att Bultmann skulle kunna bli berömd!

Det är så här den fungerar, den stora teologsjukan. Den drabbar vida omkring.