Om julmaten

I dessa klimathysterins tider är givetvis också julmaten i skottgluggen. Skinka, korvar, lax, sill, köttbullar ... Aja baja! Jag läste ingressen på en kolumn på Aftonbladet där skribenten av allt att döma hade insett att det inte gick att gå för hårt åt julbordet, men hennes förslag var att drastiskt minska på både sorter och mängd på julbordet. Detta för att det inte skulle bli så mycket mat över som behöver slängas. Tanken med att minska på matsvinnet är ypperlig och något jag stöder helt och fullt, men jag menar ändå att man inte behöver minska på sorterna och mängden julmat för det. Bara men ger akt på noggrann kylning och kylkedjan behöver man ju inte alls slänga all den mat som blir över. Hos oss äter vi rester i flera dagar under och efter julen, och det sparar ju både tid och energi när man inte behöver koka ny mat varje dag. Överlag har det alltid ansetts vara en god sak att tillreda stora satser åt gången för att sedan kunna äta samma mat under flera dagar.

Men att slänga mat är nog ett rött skynke. Både för klimatnissarna (de får heta så nu i juletider) och för mig. Dels är det slöseri med resurser, dels är det – som jag ser det – respektlöst mot de djur som fått offra sina liv för att vi ska ha mat på bordet. Det finns inga etiska problem med att använda djur som mat (sannerligen är det inte "oetiskt" – det kan det ju inte vara om det går att presentera ett etiskt försvar för det!), men det borde vara en självklarhet att de djur som blir mat och kläder för människan behandlas med respekt både så länge de lever och sedan när de är döda. Och det mest respektlösa jag kan tänka mig är att kasta bort mat. Speciellt kött.

Jag menar att detta är något som borde vara självklart för en kristen människa som ser allt som Guds goda gåvor. Också maten. Detta är kanske något att tänka på så här i juletider! Och nej, det här var inte min julhälsning. Den kommer senare! :)