Om mediefältets omdaning

Medievärlden upplever idag en stor omvälvning. Så kallad "alternativmedia" är på kraftig frammarsch på bekostnad av mainstreammedia (gammelmedia). Detta är både glädjande och synnerligen bekymmersamt på samma gång. Glädjande eftersom detta utmanar, och raserar, det monopol som vänsterliberal journalistik har haft i västvärlden en längre tid. Egentligen allt sedan värdekonservatism och höger blev ett skällsord. Synnerligen oroande eftersom detta skapar en djup splittring i hela samhället och eftersom de nya medierna ofta, men inte alltid, har en mycket lägre journalistisk nivå vad gäller både källkritik och när det gäller att föra fram en specifik agenda. (När man läser t.ex. Fria Tider på nätet slås man lätt av ensidigheten i rapporteringen vad gäller invandring och invandringens följder.) Med detta verkligen inte sagt att mainstreammedia inte skulle ha samma problem, t.ex. Svenska Yle utmärker sig ofta inom just agendajournalistiken. (Läs: Genom att sprida propaganda.)

För att förstå varför det har blivit så här måste vi först förstå hur oerhört problematisk situationen inom mainstreammedia är. Hela mediefältet är, och har länge varit, helt i händerna på en värdeliberal och vänstersinnad journalistkår som har haft i praktiken helt fria händer att forma opinionen inom sina hjärtefrågor. Som mycket tydliga exempel kan nämnas speciellt hbt-frågor och klimatagendan. Detta t.o.m. så att kritiska röster tystas helt eller delvis. För att inte tala om att något, mot den gällande agendan, kritiskt material alls skulle förekomma i det redaktionella materialet. Igen står Svenska Yle ut som ett mycket tydligt exempel på denna typ av journalistik. Men resten av mediefältet ligger inte långt efter i att sitta i sin skyddade bubbla där endast en viss typ av tankar är möjliga. I en dylik situation är det inte bara oundvikligt utan t.o.m. mycket önskvärt att det etableras motkrafter, vilket nu alltså har skett på bred front. Problemet med dessa motkrafter är, som redan konstaterat, att de oerhört lätt hamnar i det andra diket.

Det är nästan roande att se hur representanter för mainstreammedia nu tvingas slåss för sin framtid. (Ofta genom att sprida lögner om alternativmedia, vilket gör att de sjunker till samma nivå som de som de kritiserar.) Samtidigt som det alltså är synnerligen beklagansvärt och bekymrande. Men skulden för den uppkomna situationen ligger verkligen inte hos de som har sett behovet av ett alternativ och arbetar för att åstadkomma detta alternativ. Nej, skulden ligger hos mainstreammedia som med sin agendajournalistik och sin extrema enkelspårighet har skapat detta behov som nu alltså möts genom framväxten av alternativmedia. Om mainstreammedia skulle ha varit ens lite mera balanserad skulle detta behov aldrig ha funnits och dagens situation aldrig ha uppstått.

Vilket slutresultatet av denna polarisering och mainstreammedias överlevnadskamp blir är kanske inte allt för lätt att sia om. Men helt klart kommer detta att leda till en ökad polarisering i samhället i stort. Men kom ihåg: Skulden för detta är inte hos de som har sett problemet och försökt åtgärda det utan hos de som skapade problemet. Även om mainstreammedias representanter givetvis försöker gör allt för att få oss att tro motsatsen. Men det blir lätt så när man sitter i en bubbla och inte klarar av att se de egna blinda fläckarna.