Inför COP25

I dagarna har COP25-klimatmötet i Madrid dragit igång. 30 000 delegater plus en massa aktivister flyger (!) in för att diskutera hur världens länder ska minska CO2-utsläppen och försöka bromsa klimatförändringen. Eller klimatförändringarna, som vissa medier numera kallar det. Klimat-Greta åker katamaran från USA till mötet, och igen glömde hon bort att göra de nödvändiga konsekvensbedömningarna. Denna gång visade det sig att skepparen för katamaranen tog flyget över till USA för att kunna frakta Greta till Madrid. Så mycket också denna gång för hennes klimatsmarta sätt att resa.

Röster höjs, inför COP25, om hårdare krav och mera långtgående åtgärder för att dra ner på CO2-utsläppen. Givetvis ska Finland gå i spetsen för dessa åtgärder och deras implementerande, kosta vad det kosta vill. Nu måste jag ändå säga att jag inte har varit särskilt förtjust i argumentet att Finland är så litet att det inte spelar någon roll alls vad vi gör här. Men med bakgrund i en del siffror jag snubblade över igår måste jag nog revidera min ståndpunkt åtminstone lite här. Vi kan inte, och ska inte, undandra oss vårt ansvar, men fortfarande gäller det jag alltid har hävdat att alla klimatåtgärder vi tar oss för måste föregås av noggranna konsekvensbedömningar vilket garanterar dels att de åtgärder vi vidtar får önskad effekt, dels att de åtgärder vi vidtar inte slår sönder vår fungerande samhällsstruktur. (Främst angående livsmedelsproduktionen, livsmedelssäkerheten och energiförsörjningen.)

Det är för övrigt intressant (även om ordet är alldeles för svagt i sammanhanget) att se hur opinionsdynamiken fungerar. Finlands chefsförhandlare Outi Honkatukia från miljöministeriet säger att det är beklämmande när ungdomarna säger att deras största oro rör just klimatförändringen. Hon menar att tjänstemännen och politikerna har misslyckats när det har gått så långt. I själva verket kan, och bör, ungdomarnas oro inte skyfflas på politikerna och deras "tröghet", utan på media. Det är media som jagar upp stämningarna och skapar oro bland ungdomen genom att ständigt ösa ut sina domedagsbulletiner angående klimatet och låtsas som att dessa framtidsscenarior som de presenterar är obestridliga fakta. Vilket de alltså inte är.

Jag skrev ovan att jag snubblade över en del siffror igår. Visste du att Kina har tagit i bruk ca ett nytt kolkraftverk i veckan de senaste åren? Medan Finland, för att rädda klimatet, har beslutit att stänga ner Hanaholmens kolkraftverk. Det enda renodlade kolkraftverket i hela landet. (Det finns även en del andra kraftverk i landet som bränner stenkol, men Hanaholmen torde vara det enda som inte använder något annat bränsle än stenkol.) Visste du att medan resten av världen (också USA!) har lyckats hålla CO2-utsläppen från energiproduktionen på samma nivå de senaste åren (eller t.o.m. förminska dem) har Asien (främst Kina) mer än tredubblat sina utsläpp sedan 1990?

Det här sätter en del saker i något annorlunda perspektiv, eller hur? Nå, hur som helst kan det vara bra att hålla dessa fakta i minnet när media nu börjar kabla ut nyheter från Madrid. Säkerligen parat med diverse domedagsscenarier.