Om klimatet och "barnskammen"

Den som läser här på bloggen vet att jag är vad man kunde kalla "klimatskeptiker". Inte så att jag nödvändigtvis anser att allt som har med klimatkrisen är strunt (det är t.ex. alltid bra att spara energi), men så att jag är fullständigt allergisk mot all klimatångest, klimatpanik och alla ogenomtänkta och panikartade åtgärder som vi "måste göra" för att rädda jorden. Det absolut värsta med klimatpaniken som vi tycks ha drabbats av på bred front är detta med "barnskammen". "Flygskammen" kan jag ännu lida (jag har själv aldrig, i mitt snart 48-åriga liv, satt min fot ombord på ett fungerande flygplan), men "köttskammen" och som sagt framför allt "barnskammen" är något fullständigt galet. Som jag skrev i en kommentar för en tid sedan: Om någon någonsin har funderat på huruvida Djävulen ligger bakom denna klimatpanik så bevisas det med all önskvärd tydlighet av just detta med barnskammen.

Djävulen hatar barn. Han vill se dem slaktade i moderlivet, han vill se så få barn som möjligt överhuvudtaget bli till. Och här fungerar ju "barnskammen" ypperligt. I media kan vi idag få se exempel efter exempel på människor som stiger fram som dagens hjältar eftersom de har "tagit sitt ansvar" och låter bli att ha barn. Men i själva verket handlar detta om nyttiga idioter som har blivit bedragna och som bedrar andra. Som går i själafiendens ärenden. Givetvis utan att själva veta om det, men ändå.

Det talas i klimatdebatten idag intensivt och passionerat om "vårt ansvar för kommande generationer". Och visst. Vi har ett ansvar att lämna över jorden till de som kommer efter oss i sådant skick att det går att leva här. Men som jag ser det är det bästa vi kan göra på det området inte att begränsa koldioxidutsläppen, utan att framför allt se hur vi använder plast. Att vi ser till att plasten blir återanvänd och inte hamnar i t.ex. haven. Men vi har absolut ett ansvar för kommande generationer. Ja. Men vårt absolut största ansvar för kommande generationer är att se till att det finns kommande generationer! Här går den fullständigt förelade klimatpaniken, åtminstone till den delen som den skjuter in sig på den mänskliga fortplantningen, på helt tvären mot vårt ansvar för framtiden.

I själva verket är talet om "överbefolkning" en myt, och det har det alltid varit. Det vi nu, som ett resultat av att mänskligheten har blivit för bekväm för att se till att fortplanta sig – och nu som ett resultat av denna "barnskam" – står inför är det rakt motsatta. Jag har tidigare skrivit om den demografiska vinter som väntar oss och om alla de bedrövligheter som denna kommer att föra med sig. Det skulle kanske ännu finnas tid att undvika en total kollaps, men tiden är verkligen knapp. Och klimatprofeterna fortsätter att motarbeta detta med alla medel. Och den enda som gläds över detta – och över det lidande som väntar – är Djävulen.