Svaret på Finnes insändare

Mitt svar på Harald Finnes senaste insändare har efterfrågats. Jag svarade då att jag har haft mycket annat på gång, varför jag inte har hunnit med det. Nåväl, nu har jag hittat lite tid, och här kommer det. Alla som läser min text torde förstå både varför det har tagit sin rundliga tid samt även varför jag publicerar svaret här och inte som en insändare på ÖT.

Harald Finne fortsätter debattera och komma med mer eller mindre galna påståenden. Redan i inledningen av sin text visar han klart vilken linje han väljer att köra på. "Kristian Nyman fortsätter (29.10) att i sina stora skor skylla på andra, i det här fallet muslimerna. Men det är väl så att hör man till den lilla rättrogna skaran så har alla andra per definition fel. Inga argument behövs."

Men kära nån! Första halvan av min senaste insändare bestod ju bara av argument! Men Finnes historiesyn tål givetvis inga fakta, och därför väljer han helt enkelt bara att strunta i dem. Man kan bli bedrövad för mindre. Sedan presenterar han en mycket märklig, och synnerligen ologisk, mening: "I Koranen hänvisas till Jesus minst 90 gånger som en respekterad profet. Tankebanorna är alltså till stor del likartade. "

Men kära nån2! Tankebanorna är likartade!? För att Jesus nämns som en "respekterad profet"? Det tycks som om Finne inte alls har koll på vem Jesus sade sig vara och vem han är enligt den kristna tron. Den profetiska sidan är bara en liten, liten del av vem Jesus är. Finne kunde här göra ett litet experiment: Berätta för en rättrogen muslim att Jesus säger sig vara Gud, att Bibeln säger att han dog på korset för människornas synder och att han på tredje dagen uppstod från de döda. Se sedan vad denne rättrogne muslim säger om "likartade tankebanor"!

Många gånger behövs det inte mer än ett ord för att skapa en alternativ verklighet. Något Finne tydligen också har upptäckt. Han fortsätter: "En avgörande skillnad (det finns flera) är det som kvinnorna vid den tomma graven predikade, med allt vad det innebär." Märk väl ordet "predikade". Sanningen är att kvinnorna inte alls predikade. Det gjorde inga kvinnor på den här tiden, Finnes försök att blanda bort korten till trots. Det de gjorde var att de berättade vad som hade hänt. Det är något helt annat än att predika. Samma sak är givetvis fullt tillåten för alla kristna ännu idag – män och kvinnor – alltså att berätta för människor de möter om vad Jesus gjorde och gör. Men observera noggrant: Detta är INTE att predika.  

Finne fortsätter: "Det är kålsupare till mellanhänder som ställt till allt elände, ”de mörka trådarna”, både bland kristna och muslimer genom att ha den ”rätta tolkningen” av skrifterna och genom att skylla på andra. Dessutom har tolkarna utnyttjats av politiska makthavare, förr som nu."

Här vet jag faktiskt inte var jag ska börja, hela stycket är så genomfalskt. Men observera att Finne låter oss förstå att "den rätta tolkningen av skrifterna" är något negativt. Det är det givetvis inte. Det att man söker förstå en text sådan den är avsedd att förstås är inget negativt. Det är, tvärtom, en grundförutsättning för all lyckad kommunikation människor emellan. Då, när dessa texter skrevs, liksom idag. Men när jag läser Finnes texter, och texter som den som Gunvor Sarelin-Sjöblom skrev till stöd för Finnes fantasier ("Stort tack till Harald Finne för hans inlägg (26.10), som på några få spalter gav en faktafylld tillbakablick på vår historia.") blir jag bara så oerhört bedrövad. Om det faktiskt är så här svårt att läsa och tillgodogöra sig skriven text ser jag inte att det längre finns några förutsättningar för någon som helst meningsfull dialog. Men det förstås så det blir om "den rätta tolkningen" av texter, både bibliska och insändartexter, är något negativt.

Vad gäller Finnes "mellanhänder som ställt till allt elände" finns det givetvis inga som helst historiska belägg för några sådana. Annat då än i vissa verk av Dan Brown. Men för att Finnes synnerligen märkliga (och felaktiga) historiesyn ska hållas flytande måste man givetvis föra in dylika "kålsupare" i ekvationen. Att dessa sedan inte har lämnat några spår efter sig (och därmed inte kan beläggas rent historiskt) kan man givetvis strunta i. Det är en fördel med att ha en historiesyn som inte har någon bas i verkligheten.

Trots att Finne gläder sig över mina försök att hålla diskussionen om kyrkomötet i Nicaea "på saklig grund" urartar hans text genast i osakligheter. "Kristian endast beskriver en tredjedel av den stora frågan: Att skriva en definitiv trosbekännelse där treenighetens alla delar är definierade. Efter stor vånda lyckades detta och som Kristian skrev måste bara ett litet antal biskopar bannlysas!"

Sanningen är den att kyrkomötet i Nicaea INTE "skrev en definitiv trosbekännelse där treenighetens alla delar är definierade". Som jag konstaterade var den stora frågan i Nicaea Jesu förhållande till Fadern – detta på grund av de villoläror som idag bär namnet "arianism". Den helige Ande diskuterades överhuvudtaget inte alls i Nicaea eftersom denna del av gudomen inte då (ännu) var föremål för några heretiska angrepp. Detta skedde först på nästa ekumeniska kyrkomöte i Konstantinopel 381, och det var där vi fick det vi idag känner som den Nicaeno-konstantinopoletanska trosbekännelsen. Eller i vardagstal bara "Nicaenum". Det som hände 381 var inte, som Finne så nedvärderande kallar det, att trosbekännelsen "redigerades", utan den färdigställdes, helt enkelt.

Sedan fortsätter Finne med sitt sagoberättande. "Den andra frågan från mötet jag berörde var innehållet eller avsaknaden av sådant i prästernas byxor. Den nämnde du inte. Efter trosbekännelsen var det här nästa punkt mötet fattade beslut om. Varför var det här så viktigt?"

Jag skriver "sagoberättande" eftersom Finne här skriver sådant som ingen känner till. Kyrkomötet i Nicaea handlade om kyrkans enhet. Det är ett populärt missförstånd idag att kejsar Konstantin drog i trådarna och använde kyrkomötet för att driva igenom sin agenda, något Finne också antyder i sina insändartexter. Detta är emellertid inte heller med sanningen överensstämmande. Kejsaren sammankallade mötet, men sedan lät han biskoparna diskutera och utforma mötets slutsatser. Utan inblandning. När biskoparna sedan hade kommit till sina slutsatser var kejsaren mer än villig att implementera dessa i hela riket. Allt för rikets och den kristna kyrkans enhets skull. På agendan (som finns bevarad) fanns en (1) dogmatisk fråga – alltså frågan om Kristi ställning i gudomen. Sedan fanns det ungefär 20 frågor av praktisk karaktär, som frågan om tidpunkten för påskfirandet, biskopars vigningsrätt, biskoparnas rangordning, prästers rätt att byta församling, en del frågor rörande donatismen (en annan heretisk ståndpunkt) och de praktiska frågor denna hade gett upphov till. Samt den fråga som Finne hakat upp sig på, alltså frågan om kastrerade präster. Gällande detta skriver Finne "Innehållet, eller avsaknaden av sådant, i prästgubbarnas byxor var tydligen av liknande dignitet som treenigheten."

Finne har som sagt hakat upp sig på denna fråga. Han låter förstå (vilket ingen vet eftersom det inte finns några diskussionsprotokoll bevarade) att detta var den fråga som diskuterades efter frågan om Jesu gudom. Vidare alltså att denna fråga var " av liknande dignitet som treenigheten". Detta är som sagt inget annat än sagoberättande, och det i avsikt att underhålla en fullständigt galen historiesyn. Notera att när t.ex. Wikipedia listar de praktiska saker som diskuterades i Nicaea denna sak inte ens nämns! Men i Finnes värld är denna fråga lika viktig som frågan om Jesu gudom. (sic!) Men för att ge ett direkt svar på Finnes fråga ("Varför var det här så viktigt?"): Det var det inte. Det är bara i Finnes fantasier som det här var en viktig fråga. Man blir som sagt bedrövad.

Sedan fortsätter Finne ytterligare: "Trosbekännelsen har senare redigerats och ändrats liksom förbudet för protestantiska präster att ”bo bland kvinnor”, men besattheten av byxornas innehåll, könet, den har bestått inom den lilla ”rättrogna” skaran. Kan du, Kristian, enkelt förklara det här så att vi alla förstår – utan att predika."

Svaret på detta är både enkelt och svårt. Enkelt för att det kan besvaras med att säga att frågan är fel ställd. Svårare för att Finne, och hans gelikar, givetvis inte kommer att varken gilla eller acceptera det svaret. Men frågan ÄR de facto fel ställd. Detta för att könet är så mycket mera än "byxornas innehåll". Män och kvinnor ÄR olika. Och vi har fått olika uppgifter. Män föder inte barn. Män ammar inte. Kvinnor ska inte verka som "herdar och lärare (i Guds ord)". Detta är något som vi lär oss av naturen – om vi är öppna för att se verkligheten sådan den är och inte begränsas av dagens ideologiska hämningar – och av Guds ord. Det finns en klar och tydlig orsak till varför kvinnor inte ska vara församlingsherde och lärare i Guds ord (predikant). Vi ser detta klart och tydligt (om vi har ögon att se med) i de kyrkor där prästämbetet har öppnats för kvinnan. Herdeuppgiften har i allt högra grad i dessa kyrkor blivit ett (själa)vårdyrke och herdeuppgiften har försummats mer eller mindre totalt. Med den påföljden att vargarna idag får härja fritt bland fårahjorden. Men detta är som sagt något som jag inte förväntar mig att Finne ska förstå, gilla eller acceptera.

Sedan ännu en sak Finne nämnde i sin andra insändare och som jag nämnde i förbigående i min andra text men som jag här kan utveckla mera. "Sedan kejsaren godkänt ett förslag beslöts att alla dokument som bar en annan historia skulle brännas och skribenterna landsförvisas (ifall de inte redan var det). Ingen vet vad allt som brändes förutom att brännarna var män! Bibelns innehåll slogs fast först 38 år senare när ”opassande” material gallrades bort (redigerades)."

Detta stycke innehåller så många felaktigheter att det inte gick att lyfta fram dem i en insändare. Jag nöjde mig med att konstatera att detta är genomfalskt. Men här finns det mera utrymme, så jag ska lyfta fram några saker. Först detta att "kejsaren godkänt ett förslag". Som sagt blandade sig kejsaren inte alls i själva kyrkomötet. Men Finnes falska historiesyn förutsätter detta, så därav denna lögn. Som jag även konstaterade försvann inte arianismen någonstans (och ja, vi vet vad kyrkomötet vände sig mot, i motsats till vad Finne fantiserar) och den biskop (Eusebius av Nicomedia) som sedan döpte Konstantin var på Arius sida i kontroversen. Men så till den grövsta lögnen i detta: "Bibelns innehåll slogs fast först 38 år senare när ”opassande” material gallrades bort (redigerades)."

Bibelns innehålls slogs INTE fast 38 år efter Nicaea. Sanningen är att Bibelns innehåll var klart länge före Nicaea. Redan Justinus Martyren (100-165) konstaterade att grupper av bibelböcker spreds i kyrkan, bland andra de han kallade "de fyra memoarerna", alltså det vi idag känner som de fyra evangelierna. Den första kanon (lista över bibelböcker) vi känner till är Kanon Muratori som kan vara så tidig som från år 170. Notera att detta är en REDOGÖRELSE över bibelböckerna. Inte en lista över böcker som "godkänts". Redan före denna text (Muratori) var det ganska långt klart vilka böcker som var bibliska och vilka som inte var det. Det samma gäller också den redogörelse över kanon som Athanasius skrev ner på 360-talet och som Finne, helt felaktigt, tolkar som att Bibelns innehåll då slogs fast.

Det som Finne kallar "opassande material" och som rensades bort var sådant som inte gav en riktig redogörelse över Jesu liv och verksamhet och som inte uppfyllde de krav som ställdes på sådant material. Alltså bl.a. att de skulle vara skrivna av apostlarna eller av deras lärjungar och att de skulle vara allmänt spridda och ansedda i hela kyrkan. Böcker som inte uppfyllde dessa kriterier (som t.ex. var uppenbara förfalskningar) har inte "gallrats bort", utan de har helt enkelt inte kommit med eftersom kyrkan inte har haft förtroende för dem. Svårare än så är det faktiskt inte.

Avslutning: För alla som följt denna debatt med öppet sinne måste det stå fullständigt klart att det inte finns några historiska fakta som söder Finnes synnerligen märkliga historiesyn. Likväl håller han desperat fast vid denna och vid sina halmgubbar. Jag förbluffas gång på gång av hur beredvillig en människa kan vara att svälja vilka lögner som helst för att komma bort från de "bojor" som kristendomen anses innebära. Det är sorgligt när det är på det här sättet.