Inga sökande

Igår gick ansökningstiden till kyrkoherdetjänsten i Larsmo ut. Precis som i Pedersöre för en tid sedan kom det under den första rundan inga sökande till tjänsten. Nu blir det förstås en ny omgång, och då kanske någon som inte ville vara med i någon trängsel i ansökningsprocessen lämnar in sina papper. Kanske. Situationen har länge varit knepig när det gäller kyrkoherdetjänster i stiftets norra delar, och egentligen är detta inte alls förvånande. 

Som jag skrev i den senaste texten är det väckelserörelserna som under egentligen hela Borgå stifts existens har producerat präster och därmed också kyrkoherdar till stiftets tjänster. När detta ymnighetshorn nu har stängts är det som sagt inte alls förvånande att vi befinner oss i denna situation. T.ex. skulle vi som var de första som inte kunde få prästvigning nu vara i det karriärskedet att vi kunde söka kyrkoherdetjänster. Men eftersom dessa kyrkliga karriärer inte blev av finns det nu ett tomrum här, och det tvingas nu församlingarna lida för. Med biskoparnas och domkapitlets goda minne. 

Som jag skrev i den förra texten innebär prästvigningsstoppet också att väckelserörelsernas folk inte längre kan få präster som de kan ha förtroende för. Denna process, som är kantad av avfall, svek och löftesbrott, började med de första vigningarna av kvinnliga präster 1988 och har sedan utvecklats till den situation där vi befinner oss idag där det är helt omöjligt för en teolog som håller fast vid Bibelns syn på predikoämbetet i både ord och handling att få prästvigning. Bo-Göran Åstrand förklarade orsakerna till prästvigningsstoppet i gårdagens "Slaget efter tolv": "Såväl män som kvinnor i ämbetet ska kunna vara trygga på sin arbetsplats och veta att den kollega man möter är beredd att samarbeta med en fullt ut under alla omständigheter."

Ser du vad som har hänt här? Först gick vår kyrka mot det klara bibelordet och öppnade prästämbetet för kvinnor. Med löftet att också sådana som stod för den gamla ämbetssynen skulle få prästvigning (enligt den kläm som tillfogades beslutet). Sedan har denna kläm på ett oerhört svekfullt sätt helt enkelt bara försvunnit (utan beslut) och idag får inte teologer med den bibliska synen på ämbetet längre prästvigning eftersom de kvinnliga prästerna behöver få uppleva trygghet i sitt arbete. I klartext: De teologer som INTE är kallade till,prästämbetet av Kyrkans Herre ska skyddas och därför kan inte sådana teologer som ÄR kallade av Kyrkans Herre få prästvigning eftersom de väljer att lyda det som Kyrkans Herre har sagt i sitt ord. 

Det här är sannerligen inget lyckat koncept.