Reaktioner på vad som hände i Kyrkomötet 2

Det har länge stått klart att trycket på de kyrkomötesmedlemmar som inte vill låta sig luras av biskoparnas "kompromissförslag" kommer att vara oerhört hårt. Yle har haft ett par artiklar, bl.a. en som innehåller en intervju med Göran Stenlund (på finska), där trycket skruvas upp och den bibliska hållningen mer eller mindre förlöjligas och stämplas som hopplöst föråldrad. Nu sällade sig också Kenneth Myntti på ÖT till deras skara som går all in för att pressa fram ett beslut som "en konservativ klick" försöker förhindra och därmed "håller 3,6 miljoner som gisslan". Enligt Myntti, alltså.

För det första handlar det givetvis inte om någon "konservativ klick". Det är fråga om nästan 10% av kyrkans medlemmar, vilket knappast kan beskrivas som en "klick" - och dessutom är det fråga om den 10% som hör till de mest aktiva kyrkomedlemmarna. Inte bara i fråga om röstningsaktivitet i kyrkliga val utan också när det gäller insikten om att de behöver en församling, Guds ords förkunnelse och sakramenten. 

För det andra, och det är här Mynttis resonemang blir så galet, finns kravet på trefjärdelesmajoritet i KM av en orsak. Något Myntti, fullt förståeligt, totalt nonchalerar. Orsaken till att de som ligger bakom KM:s stadgor införde detta krav när tunga beslut ska tas är att de inte ville att kyrkan ska fara vilse. När ett stort beslut ska tas behöver detta beslut vara korrekt. Framför allt då i förhållande till Guds ord. Stadgemakarna visste att människan är lättlurad och att det, i stora frågor, alltid finns sådana som flyter med tidsandan. Också bland de som är valda till kyrkans högsta beslutande organ. Det kan t.o.m. gå så illa att en majoritet låter sig luras. Men det ska mycket till, även om inte ens det är någon omöjlighet (vilket visade sig 1986) att över 75% av kyrkomötesmedlemmarna far vilse. Så detta är helt enkelt fråga om en säkerhetsfunktion. 

Detta nonchalerar som sagt Myntti i sin kommentar. Något som, som sagt, inte är förvånande. 

"Alltså är den evangelisk-lutherska folkkyrkan och dess 3,6 miljoner medlemmar i praktiken gisslan hos en liten minoritet som helst inte vill se någon kyrklig modernisering över huvud taget", skriver Myntti dramatiskt. Så här kan man förstås se saken, om man vill. Men hellre skulle jag skriva att den konservativa delen av Kyrkomötet räddar vår kyrka från att fatta ett ödesdigert beslut - ett beslut som trampar Guds ord och hans klart uttryckta vilja under fötterna. Och framför allt: Att detta är precis så som det var tänkt när kravet på trefjärdedelsmajoritet togs med i Kyrkomötets stadgar. 

För övrigt vet Myntti inte alls vad han skriver när han påstår att "den lilla minoriteten" inte vill ha någon kyrklig förnyelse över huvud taget. Innan man påstår något sådant på ledarplats borde man kanske ta reda på hur det förhåller sig. Kanske Myntti kunde reda ut hur kyrkomötesmedlemmarna ser på parokialprincipen? Eller på möjligheten att öppna prästämbetet för gammaltroende prästkandidater? Jag tror att han kunde tänkas bli aningen överraskad.