Jag slås ofta av den fullständiga oförmågan, eller är det oviljan?, att förstå varför alla inte jublar över hbtqip-lobbyns strävanden och målsättningar. Så gott som alltid får vi höra att det är fråga om "hat" och olika former av "fobi" ("homofobi", "transfobi" osv.), och när de stämplarna har använts behöver uppenbarligen inget mer sägas.
Google erbjöd mig en artikel om vad Daniel Radcliffe (han som spelade Harry Potter i filmserien) anser om JK Rowling och hennes åsikter gällande transideologin, och här ser jag precis samma sak. "Det gör mig verkligen ledsen, för när jag tänker på den person jag har träffat, alla gånger vi träffades, alla de böcker hon skrev och världen som hon har skapat, ser jag så mycket empati där."
Varför ska det vara så svårt att inse att Rowling, och så många andra, tar ställning i dessa frågor just på grund av empati? Radcliffe har insett att Rowlings är en empatisk person, men det finns av allt att döma någon form av blockering som gör det omöjligt att se att empatin går igen i och genomsyrar också de uttalanden Rowlings gjort angående transideologin.
För en del kommentatorer här på bloggen handlar det helt tydligt om ovilja att förstå. Men frågan är om det överlag ändå mest handlar om oförmåga att hålla två saker i huvudet samtidigt. Eller snarare kanske en kombination av de båda. Alltså både ovilja och oförmåga.
Att det har blivit så här är förstås inte alls överraskande. Mainstreammedia tutar konstant ut bara en sida av den pågående diskussionen och det som har hänt, och händer, i västvärlden idag är inget annat än en regelrätt hjärntvätt. Och när det är så är det inte konstigt att sådana som t.ex. Daniel Radcliffe inte klarar av att se vad som pågår och vad som driver sådana som inte har gått på denna hjärntvätt.
Vi lever i en värld där lögnen regerar, och på inget område blir detta så tydligt som här.
Det är synd om människorna.
Orsaken, Kristian, är att ordet empati är något du och dina syskon inte förstår innebörden av. Vi vet nog hur du försöker intala dig själv att det är av omtanke, men då du låter kommentaren stå kvar att "hakkorset ersatts av regnbågen", kunde det inte bli tydligare att det är fråga om hat och avsky, varken mer eller mindre. Än värre att en del av ditt liv, om man ser på bloggen, går ut på att övertyga dina borttappade får att anamma samma avsky mot en sexuell minoritet.
SvaraRaderaVar det inte så att jesus gick med sina lärjungar och bespottade spetälska, lytta, skökör och andra, om och om igen, lärde oss i vers efter vers hur man ska kalla dem, inte prata med dem utan bara diskutera dessa inom den egna gruppen?
Vilket alltså skulle bevisas. Tack för hjälpen!
RaderaAnser du Kristian att jämförelsen av hakkors och regnbåge är fullt acceptabelt? Anser du att det finns empati bakom ett sådant uttalande? Står du för att sånt ska få stå kvar på din blogg?
RaderaFörvirringslobbyn. Det finns likheter, så ja, man kan absolut jämföra. Jag har också talat om "regnbågsfascism". Och absolut! Att säga sanningen är alltid att föredra ur en empatisynvinkel.
Radera"Att säga sanningen är alltid att föredra ur en empatisynvinkel."
RaderaDen som formulerar sig så vet helt enkelt inte vad empati innebär. Börja gärna med att googla på termen och återkom sedan med en klokare formulering!
Anonym 5 maj 2024 kl. 21:06, du menar alltså att synd inte ska få benämnas synd ?
RaderaAnonym 21:06. Så du menar att det är empatiskt att ljuga? Intressant!
RaderaKristian, du är mer än lovligt onyanserad.
RaderaSanningar kan vara kränkande, sårande, direkt skadliga och de kan stjälpa mer än hjälpa. Då kan det vara klokare, barmhärtigare och mera omtänksamt att i stället för att säga sanningen rakt ut i ansiktet på en hjälplös människa att försöka förstå var problemet sitter och försöka hjälpa till med att lösa problemet.
Tänk dig en människa som på grund av ovarsamhet råkat ut för en olycka. Du kan vräka ur dig en sanning och säga: "Du bar dig åt som en idiot!" - och du kan strunta i att moralisera och vara empatisk i stället i syfte att hjälpa personen att bli hel igen. Bibelns huvudperson var faktiskt empatisk, inte dömande, bara för att ta till en referens...
Anonym 09.17. Vågar du tänka tanken att det kanske är din bild av vad jag anser som är "onyanserad"?
RaderaMen angående sanningen och att bli hel som människa: Om du ljuger för en människa, är det, tycker du, en bra grund för helande?
Kristian, det du skriver återspeglar både ditt tankemönster och din interaktionsförmåga. Kanske är du annorlunda privat, men det framgår inte av texterna.
RaderaSå där allmänt: att ställa sanning emot lögn, bara helt fyrkantigt, är onyanserat, liksom rätt emot fel. Livet består av ett helt spektrum av nyanser, och den som hellre ser livet i kontraster våldför sig på verkligheten - eller försöker göra det, för verkligheten kan man inte ändra på.
Försök nån gång för ro skull jämföra den bild som framträder av Bibelns Jesus och Bibelns Paulus. Den ena beskrivs som den som såg människan bakom synden, var empatisk, mild och barmhärtig. Den andra får helt andra konturer.
Jesus och Paulus hade precis samma vittnesbörd; Evangeliet och den Heliga Skrift. Skillnaden på Jesus Kristus och Paulus var att Jesus Kristus själv var Ordet Skaparordet som kommit i köttet av kvinnans säd som det hette. Avlad av den helige Ande skulle Han sammanfatta allt i Evangeliet om syndernas förlåtelse I sitt Namn och därvid skärpte han Lagen så att endast paulus framstod som en lögnaktig fast det han skrev ner oxå är Levande Guds Ord av en Levande Gudens tjänare. Nu har jag anonym nyanserat din text för du tycks glömma Jesu Domspredikningar. Sådana som paulus inte talade så mycket om skriver Torsten nils ulrik oxå ett Guds barn och tjänare på " hemväg" i en galen tid av självgjorda bibelglömmare och glömmare som du.
RaderaAnonym 12:54. För att citera en vis man: Den som försöker köra in en kil mellan Jesus och Paulus (och det de sade) gör sig skyldig till vår tids farligaste villolära.
RaderaMen visst är livet fullt av gråskalor, det är sant. Men det innebär inte att det skulle vara empatiskt att ljuga.
Det är ingenting vist alls i det där påståendet.
RaderaStöter man på två människor och vill bekanta sig med deras tankar analyserar man dem förbehållslöst utifrån vad de själva säger. Detta gäller alla människor, så även Jesus och Paulus.
Överlag gör du dig skyldig till att förväxla (banalt) filosofiskt tänkande (inklusive läror och liknande tankekonstruktioner) med livet som det är. Inom filosofin och logiken kan man skilja mellan sant och osant, rätt och fel; ett fenomen kan stå i överensstämmelse med en viss lära eller i motsats till den.
Problemet med läror är, att de förklarar världen och livet utifrån en viss åskådning - utan att bry sig om ifall läran vid en kritisk granskning faktiskt håller. Om verkligheten, vetenskapligt granskad, inte visar sig stå i överensstämmelse med läran är det synd om verkligheten. Detta innebär, att en lära faktiskt kan hävdas som sanning också om den med hjälp av tillgänglig kunskap kan bevisas vara osann.
Vetenskapen är förutsättningslös; den granskar verkligheten utifrån vad den är, och sanningskriteriet gäller då de vetenskapliga metodernas stringens - antingen håller metoden sträck eller inte. Människosynen förändras i takt med att kunskapen ökar, medan de från ovan givna lärorna förlorar i betydelse.
Det här har sin betydelse för synen på motsatsparet sanning mot lögn. Inom logiken kan man alltid hävda sanningen mot lögnen, på det sätt du kort beskriver. I verkliga livet är det inte alltid så enkelt, för livet låter sig inte fångas i ett enkelt tankemönster. Evangeliernas Jesus - om man ska tro det som berättas - mötte människorna med mycket större barmhärtighet än de allvarliga män som ansåg sig ha sanningen på sin sida.
Anonym 10:03. När det gäller en förvirrad människa som har fått för sig att hon, trots att hon är en kvinna med allt vad det innebär, egentligen är en man kan man inte bortse från sanningen utan att vara fullständigt empatilös.
RaderaOch visst är det vist. Det är bara det att du inte vill att det ska vara det. Men ovilja att se förändrar inte verkligheten, den skadar bara den som inte vill se.
Sedan är det fullständigt onödigt att ställa kristendomen (lärorna) mot vetenskapen. Förutom att det skapar onödiga motsättningar visar det bara att den som gör det inte har begripit sig på endera av dem - eller rentav båda.
Lärornas tid börjar vara historia. De är meningslösa, åtminstone som beskrivningar av det biologiska livet och dess mångfald eller av människans existens som en varelse inordnad under fauna och flora under samma villkor som den övriga naturen.
RaderaLärorna utges för att vara exakt kunskap, men det är de inte. Gamla läror präglas naturligtvis av sin tids kunskapsnivå och ju längre tiden går, dess mossigare blir deras auktoritet.
Och faktum är, att du, genom att betona läran som kunskap a priori, själv distanserar dig från vetenskapen och förringar dess betydelse, för att nu formulera det försiktigt. Ända tills du själv behöver vetenskapliga rön, för då är de fullt gångbara.
Så. Stå inte där och skäll på mig. Ställ dig vid en spegel och skäll på vad du ser i den!
Anonym pratar strunt.
RaderaAnonym 12:50. "Och faktum är, att du, genom att betona läran som kunskap a priori, själv distanserar dig från vetenskapen och förringar dess betydelse"
RaderaDet är svårt att inte hålla med Anonym 14:30. Det där är dina egna fantasier om hur jag tänker. Givetvis har du full frihet att fantisera, men det är ingen vidare bas för en seriös diskussion. Ser du, vetenskapen stöder de läror jag håller mig till - då talar jag alltså om historievetenskapen och arkeologin, för att ta två exempel.
Hänvisar du till historia och arkeologi - i en diskussion om vetenskapen och människans tillvaro som levande varelse?! Då hade det funnits verkligen mera relevanta vetenskapliga discipliner att hänvisa till...
RaderaKvitto utskrivet av Kristian Nyman om dokumenterad ovilja och oförmåga att gå den diskussion du själv initierat och rubriksatt!
Anonym 08:06. Det var den anonyme kommentatorn som svepande talade om "vetenskap". Jag lyfte fram två exempel. Vi kan också, om vi ska hålla oss strikt till ämnet, lyfta fram biologin. Den stöder den kristna läran om att man och kvinna. Min poäng är att man inte, som den anonyme, kan ställa vetenskap mot "lärorna". Vilket dessa exempel torde fastställa på ett alldeles tillräckligt sätt. För den som inte vill fortsätta att blunda, vill säga.
RaderaFaktum är att man utan tvekan kan ställa läror, dvs förutfattade meningar som upphöjts till sanning, mot vetenskapen - åtminstone då lärorna anses gälla något sådant som kan undersökas med förnuft och vetenskaplig metod.
RaderaOm läran är sann kommer den att understödja av vetenskapliga rön, annars är den i bästa fall resultatet av god fantasi.
Att i det här sammanhanget hänvisa till begreppsparet manligt-kvinnligt är vetenskap på dagisnivå. Lite högre upp i bildningsgraderna nyanseras analysen av cellbiologiska (mutationer, du vet) och endokrinologiska synpunkter (hormonernas betydelse), bara för att ta ett par exempel - och plötsligt förvandlas det barnsligt enkla till ett enormt spektrum av variationer, nyanserande det svartvita dagistänket.
Anonym 11:53. Ånej. Biologin är klar och tydlig och låter sig inte bortkollras med "högre bildningsgrader". Men det är klart, den som vill lura sig själv och samtidigt tro sig vara sofistikerad kan ju försöka...
Radera